Allt blir förr eller senare avfall. Om du frågar lagboken är avfall varje föremål, ämne eller substans som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Till exempel en PET-flaska som ska återvinnas, vilket skylten från den nedlagda Valhalla Lanthandel från 1990 uppmanar till.

Men tänk om vi skulle skapa en lite bredare definition av ordet: Avfall, allt vi sprider och lämnar omkring oss, det vi avger. Till exempel: Känslor, åsikter, vänner och kärlek.

Mitt största avfall är inte materiellt. Jag har en tendens  att prata, prata och prata. Ofta sprutar jag åsikter omkring mig som en vattenspridare vattnar gräs. Ibland får de fäste och ett litet frö börjar gro, andra gånger glöms orden bort lika snabbt som det tog för dem att lämna min mun. Dessa tankar är mitt största avfall.

Någon annan kanske hittar och lämnar kärleken ofta eller har en stor omsättning av vänner. När du avslutar en relation lämnar du en person bakom dig. Personen är förbrukad, den har fyllt sin funktion i ditt liv och nu gör du dig av med hen av en eller annan orsak. Individen blir ditt ex, din före detta, din barndomsvän, din gamla kompis, ditt avfall.

 I alla grupper finns det en ”stämningssättare”. En person som undermedvetet påverkar stämmingen lite mer än alla andra. När personen är på bra humör blir alla glada och rycks med, när personen istället är på dåligt humör blir alla nedstämda. Den här personenens avfall är alltså känslor som skapar en atmosfär, en sinnesstämning.

Alla människor avger alltså avfall. Vi avger flera olika typer av avfall, både materiellt och abstrakt. Det materiella återvinner vi men vad ska vi göra med det abstrakta? Kan man gå till Lanthandeln och återvinna en åsikt eller en kompis? Nja, kanske inte riktigt men kom ihåg ”Den enes skräp, den andres skatt”.