En man och en kvinna brukade vara lyckligt förälskade i varandra och bara bry sig om varandra. I deras värld fanns bara dom två, ögon endast för varandra. En dag blev kvinnan erbjuden en ny telefon med massor av fina egenskaper, den kunde surfa på Internet, skicka bildmeddelanden och man kunde spela spel på den. När kvinnan hade kommit hem med sin nya telefon fick hon senare höra av sina väninnor om en app där man kunde chatta, berätta vad man gjorde och även se vad andra gjorde. Man kunde hålla kontakten med sina vänner hela tiden. Kvinnan laddade sedan ned appen och  började bry sig mindre och mindre om sin make. Det gick så långt att kvinnan och mannen var tvungna att gå i terapi för att rädda sitt äktenskap!

Mannen och kvinnan satt på den typiska soffan med sidoarmar utan ryggstöd, klädd i gammalrosa mönstrat siden. Soffan var Gustaviansk och tillverkad 1770. Mannen ansåg att soffan var mycket vacker och lade därför märke till dessa detaljer. Men hans tankar om soffan avbröts sedan av terapeutens fråga: är de sociala medier viktigare än de människor som du har i din närhet, här och nu?

Idag finns det terapi för de par som har det svårt på grund av de sociala medier, att man konstant kan vara uppkopplad har också visat sig vara en stressfaktor för vissa. Telefonen tar man med sig överallt och om man glömmer den hemma är hela dagen förstörd. Även på semestrar är människor konstant uppkopplade med fritt wifi. Är det verkligen så vi vill ha det? Eller var det bättre förr då man kunde vara mer närvarande här och nu? Det finns väl individuella svar på den frågan men jag anser att människorna som jag är med, inte i cyberrymden, utan i verkligheten är viktigare än de som finns i min telefon.