Jag har alltid älskat kartor och hävdat att de är vår tids bästa informationsbärare.  Kartor förklarar omvärlden. De berättar inte bara om miljö och geografi utan även om människan. De beskriver varför vi lever som vi gör och var. En å kan vara orsaken till att en stad bildas och en kust kan vara källan till mat. En gammal karta visar hur människor från den tiden såg på sin omvärld. Men kartor kan också vara ett praktiskt verktyg för att orientera sig  när man plockar svamp eller planerar hemliga militäroperationer. Möjligtvis har kartan på bilden använts till det senare, då den har tillhört militärens flygvapen. Kartan är tillverkad 1978 och sitter fastklistrad på ett gult kartbord.  Den är täckt av markeringsstift i olika färger. Stiften är sammanlänkade med hjälp av trådar.

Lite så här fungerar min hjärna. Den läser av omvärlden och samlar information från alla håll och kanter. Den analyserar informationen, drar paralleller, gör kopplingar och ser samband. När analysen är klar orienterar den mig fram i livet.

Jag är en strukturerad och effektiv människa. Om jag är född så eller om jag tvingats bli det på grund av alla tusentals grejer som jag ständigt engagerar mig i, vet jag inte. När jag inte är i skolan och pluggar samhällsvetenskap hänger jag ofta i stadshuset eller på ett café. I stadshuset har jag mina möten med Ungdomsfullmäktige och på Nyköpings caféer känner jag och mina vänner oss som hemma. Smeknamnet ”Lektjejen” har jag tilldelats av mina vänner. Om det blir tyst eller långtråkigt kring bordet har jag alltid en lek nära tillhands. Social är väl en rätt bra beskrivning av mig men vissa dagar har jag precis som alla andra ett behov av att bara ligga i sängen, äta lakrits och kolla på Scrubs. Andra dagar känns det helt enkelt bara rätt att diskutera åldersmaktsordningen i tre timmar.