Matkoma: Mycket här också



Liksom hur mycket jag njuter av när mycket händer runt omkring så att det alltid finns uppgifter att ta sig an, gillar jag mat i myckenhet. För att direkt utjämna några oklarheter så gillar jag vissa grönsaker i mindre mängder av förklarliga skäl. De är inte lika goda som godsaker, vilket jag såklart gillar i, ja just det ja, större mängder. Att det ska vara på detta viset är dock lite tokigt, bäst vore om det var tvärtom, men jag delar väl detta bekymmer resten av alla innevånare. Bortsätt från att sötsaker inte är det nyttigaste man kan stoppa i sig så kan man inte äta så mycket av det innan det inte blir gott längre. Tvärtom är det ju med det gröna.

 

Det finns desto bättre ätbara saker som kan vara goda samtidigt som de ej är så värst onyttiga. En favorit när jag själv lagar mat och inte orkar laga till något avancerat, vilket ofta brukar vara fallet, så kokar jag ihop lite ris som jag äter till ugnsstekt currykyckling. Mycket gott! Alternativt blir det lite mannagrynsgröt istället om jag är ännu latare, vilket händer oftare… Om du som läsare dessvärre inte känner att du är sugen på gröt mitt på dagen eller kvällen så ta en liten titt på detta recept på hur man kan laga till kyckling.

 

Ugnen bör ställas in på 200°C.

Till 3-4 stycken kycklingfiléer behövs en burk crème fraiche.

Ca 1 tsk salt/kg kyckling.

Lite mer än en tsk curry.

Curryn och saltet blandas ihop med crème fraichen.

Kycklingfiléerna blir godast om de delas i tre delar, dessa läggs sedan i en smord ugnsfast form.

Med filéerna väl på plats så ska curryröran klickas ut över kycklingen vilken sedan sätts in i ugnen.

Tiden inne i ugnen kan variera mellan 20-30 minuter, enklast är att kolla på färgen, kyckling ska vara vitt i köttet innan man börjar äta.

Detta serveras sedan med ris, alternativt potatis, tillsammans med grönsaker såsom broccoli.

 

Träsleven som jag valde som objekt till detta blogginlägg passar kanske inte till att varken servera eller äta denna rätt särskilt bra, en sådan slev skall vara till gröt. Dock beslutade givaren Ann-Marie att denna slev inte längre ska ätas med, utan givas till Sörmlands Muséum för att bevaras i det skick den är och kanske hjälpa någon som vill veta hur träslevarna från 60-talet såg ut.

 

Möjligtvis var Ann-Marie en hängiven älskare av mannagrynsgröt, precis som jag, och hade sleven till att t.o.m. äta gröten med. Vem vet vilken historia som ligger bakom ett enkelt serveringstillbehör.

 

 
 
 
 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: