På bilden är en gryta, egentligen en sylt- och saftgryta men i detta fall innehåller den en köttgryta. En helt vanlig köttgryta som dock inte blivit omrörd på ett tag på ett tag. Sikten i grytan är klar, man kan se alla de olika ingredienser men när man rör runt i soppan blir allting plötsligt grumligt. Omrörningen är viktig för att ingredienserna kan samspela med varandra så att grytan blir god.

Jag tror inte på att man bör hålla sig undan från att rota i vem man själv är med argumentet att man redan har det framför sig och gör bättre i att ägna sig åt nyttigare saker. Om man jobbar tillräckligt hårt tänker man inte ens bekymren som man annars skulle få mycket genom att läsa en massa litteratur som kan skapa bilder om hur man kan se ut och fungera.

Jag tror inte heller på att man ska oroa sig för mycket över vem man exakt är. Att ägna allt för mycket tid åt att söka sig själv stoppar en från livet och ger inte mycket tillbaka, även om man kommer fram till mycket, då man hela tiden ändras beroende på vad som händer. Man kan även sluta med fler frågor än vid början om man söker mycket, ju mer man finner desto mer frågor kommer upp.

Desto mer man rör runt desto mer oklart blir allt, men omrörningen är också viktig för att man ska kunna utvecklas. Jag tror på att når den bästa tillvaron med sig själv om man letar lite lagom. Frågor man har ska man i alla fall försöka få svar men inte tvinga sig själv till att få. Att stanna upp lite då och då för att söka igenom sig tror jag kan vara nyttigt. Man kan då fokusera på vad som händer runt omkring en samtidigt som man har lagom koll på vart man själv är påväg, eller inte påväg. Att veta för mycket om sig själv begränsar en också i vad man kommer att göra i morgondagen eftersom man kanske inte kommer att ta några risker. Att inte veta vart man är påväg kan därför vara lika viktigt som att veta vart man är påväg. Det är en balans, det ska vara lagom.