”Ni får inte gå till vallarna”, ”det är bara massa fulla ungdomar där på valborg”, ”ni är för unga” så lät mina föräldrars uppmaningar dagarna innan valborg varje år. Jag och mina vänner tjatade och tjatade men ingenting hjälpte, våra föräldrar hade bestämt sig.  Samtidigt hörde vi rykten om de vilda festandet och teorier om att polisen inte fick hälla ut alkoholen om man befann sig på gräsmattan för det var tydligen allmänplats och där var det okej att ha alkohol men däremot grusgångarna bredvid gräset skulle man passa sig för. Några år senare när vi väl var tillräckligt gamla för vallarna var vi fyllda med förväntan. Vi samlade hela kompisgänget, tog med filtar, kubb, marshmallows och ja vissa av oss hade alkohol trots att åldern inte var inne ännu. Vi tog på oss våra snyggaste festkläder och förberedde oss på en galen kväll på den farliga platsen.

Våra festkläder var nog snarare ett par svarta jeans och favo tröjan från h&m än en figursydd aftonklänning från 50-talet men visst tänker man på fest och högtider när man ser denna blå klänning. Jag föreställer mig att den glada ägaren var lika förväntansfull som vi var när hen drog på sig den vackra klänningen. Fläckarna på den vittnar i alla fall om en händelserik kväll. 

Vi gick hur som helst i grupp till vallarna, glada och spända. När vi väl kom fram fick vi en chock! Överallt omkring oss såg vi gamla pensionärer och barnfamiljer med barnvagn. Var var ungdomarna? Alkoholen och festen? Våra föräldrar hade lurat oss. Här fanns det inget farligt. Vi satte oss och väntade och väntade men det blev inget drag. Långsamt lommade vi hem, satte på en film och suckade åt våra föräldrar.