Året är 1970 och jag ska på en fest. Jag tittar igenom min garderob och ser en rad olika färgglada klänningar i olika mönster och former men hittar inget jag vill bära. Jag stänger igen garderobsdörrarna och ringer min väninna som jag träffade i England. Vi bestämmer att vi skall ses i Nyköping för att besöka Willsons, min absolut favoritaffär efter Dahlins damkipering i Oxelösund.

Jag står utanför Willsons, sommarsolen lyser och människor med vida, färgglada byxor promenerar förbi. Ingen ser likadan ut, alla är enskilda individer. Jag ser min väninna och vinkar till henne. Vi går in i affären och jag börjar berätta om den festen jag ska på och att jag är i ett desperat behov av en ny klänning. Hon tittar först snett på mig, eftersom hon vet vilken samling av kläder jag egentligen har men sedan säger hon att hon självklart ska hjälpa mig hitta den perfekta klänningen. Jag drar i de olika galgarna och letar men hittar ingenting. Plötslig ropar hon och håller upp en klänning av röd trikå med korta ärmar. Den är perfekt!

När jag kommer hem till Borgaregatan 4 plockar jag upp klänningen ur påsen och slänger av mig mina kläder och trär på den. Jag drar upp dragkedjan av plast i fram och knyter det vita trikåbandet i fram. Jag tittar mig själv i spegeln och konstaterar att denna klänningen i en sjömansmodell med långt liv och veckad kjol är perfekt för ikväll. Jag ser fantastisk ut!

Denna klänning tillhörde Maj-Britt som flyttade till Nyköping år 1955 efter att ha träffat några ungdomar från Frälsningsarmén på ett läger i England. En av pojkarna i Frälsningsarmén hjälpte henne att hitta en bostad. Maj-Britt var inneboende hos en familj på Borgaregatan 4i Nyköping. Maj-Britt lämnade kläderna i en 70-tals-husvagn som Söörmlands museum hade i Oxelösund - hon tyckte att det fanns för lite kläder i den.