Tidskriften ”En tjej och en kille” från 1970 var till för att informera ungdomar om sex och samlevnad. Bara det var nog tillräckligt för att vissa skulle gripas av moralpanik. Att med de dekadenta ungdomarna diskutera sex skulle ju bara leda till fler tonårsmödrar och en större spridning av könssjukdomar.

Detta stämde givetvis inte, och idag är det en självklarhet att ha sexualupplysning, och det är nog väldigt få som idag motsätter sig det påståendet. Däremot råder det fortfarande moralpanik. Och det rådde moralpanik på 1950-talet också. Det verkar instinktivt att som vuxen se ner på och förskräckas över ungdomars sätt att leva.

Idag är det ofta datorer och internet som det ojas över. Ungdomarna av idag blir mindre sociala och ser världen alltmer genom en skärm. Givetvis saknar personer med denna inställning erfarenhet av hur socialt internet kan vara, och i mångt och mycket är deras oro överdriven.

Men, hur påfrestande de moralpaniska än må vara, så finns de nog där av en anledning. I slutändan lyckas de inte med att förbjuda och tvinga ungdomar att göra som de säger. De lyckas dock med att bromsa ungdomarna och upplysa dem om att ta det försiktigt och inte ändra saker för snabbt. Moralpaniken fungerar som en stötdämpare för kulturella förändringar. Det var antagligen inte en ungdom som kom på stötdämparen, men vi kan alla komma överens om att den är bra att ha.

Trots att det ibland är jobbigt att som ungdom ”hållas tillbaka” av vuxna, är det viktigt att komma ihåg att de inte kommer lyckas, men de kommer kunna göra övergången till något nytt lite mjukare.