Det är lika bra att skriva det direkt: jag är ingen musikmänniska. Med det menar jag att jag inte har några favoritband eller favoritgenrer. Givetvis lyssnar jag på musik och berörs av den precis som vem som helst, men jag går inte på konserter och håller inte koll på när nya album släpps. Därmed är det svårt för mig att ge några tips, och alla musikfantaster därute kan nog sluta läsa nu. Står du däremot, likt mig, handfallen inför dina vänners samtal om ”den” och ”dens” nya platta (Säger man ens platta?) så kanske jag kan bidra med någonting.

När jag var yngre upptäckte jag musik via radion i bilen, men allt medan jag blivit äldre har jag åkt mindre och mindre bil. Under tonåren har jag snarare kommit i kontakt med musik via film och videoklipp på nätet. Så i den utsträckning att jag ofta lyssnar på en films soundtrack. Jag får dock ofta kommentaren att det inte räknas som musik.

Hursomhelst så är det det jag har lyssnat mycket på, plus några gamla dängor (Återigen, säger man ens så?) från radion. De senaste åren har jag dock fångats av ett, för mig, nytt fenomen. När jag hade sett The Hunger Games på bio första gången och verkligen tyckt om den, så följde jag samma mönster som så många gånger tidigare: jag sökte på soundtracket på Spotify. Det jag då fick upp var en skiva, men inte med endast orkestral musik, utan med en samling olika artisters och bands låtar. Alla med text.

Dessa låtar hade inte varit med i filmen, men de hade alla skrivits av artister som fått se filmen och blivit tillfrågade att skriva en låt till denna skiva, i filmens namn. Detta visade sig vara mitt drömscenario. För i stort sett första gången kunde jag relatera till texten i låtarna. Tidigare hade det alltid varit musiken som slagit an den emotionella tonen inom mig. Nu kunde orden i texterna helt plötsligt träffa på samma ställe. Jag tror detta berodde på att jag visste vilken upplevelse artisterna hade skrivit om, nämligen upplevelsen av att ha sett filmen.

Samma sak skedde med uppföljaren till The Hunger Games och jag har sett fler filmer som gjort samma sak. Jag vet inte om detta är en ny trend, men det är helt klart något jag tycker om. Dessutom är det ett bra sätt att upptäcka nya artister på.

Mitt tips är alltså att du väljer ut en film du tyckte extra mycket om och ser efter om ett album finns kopplat till denna film. För min del var min första upplevelse av detta alltså med albumet ”The Hunger Games: Songs from District 12 and Beyond”.

Den med brittiska flaggan utsmyckade brickan på bilden påminner mig om att de flesta band och artister jag lyssnar på relativt regelbundet kommer från Storbritannien.