Denna flyghuva skänktes till Sörmlands Museum från Södermanlands Flygflottilj F11 som lades ner 1980. Huvan användes i äldre flygplanstyper, under en tid då flygning handlade om så mycket mer än att transportera sig långa sträckor på kort tid.

Du har säkert sett upp mot en klarblå himmel någon gång i ditt liv. Solen strålar och vinden smeker lätt din kind. En fågel passerar genom den blåa oceanen ovanför ditt huvud. Du följer fågelns flykt med blicken och tänker inte så mycket. Det är först när detta naturens mirakel lämnat ditt synfällt som du begrundar vad du faktiskt sett utspela sig framför dina ögon. En plötslig längtan efter fågeln fyller dig som en längtan efter ett lyckligt minne som flugit bort. Du önskar att du kunde sprida ut dina egna vingar och fångas av en kastvind som bär dig upp i det höga himmelska havet.

Önskan och drömmen om att flyga fyller oss alla, vid ett tillfälle eller ett annat. Men ju mer vanlig flygning har blivit, desto mer har vi vänt huvudet nedåt jorden igen. Till och med under en flygning har känslan av att flyga försvunnit. Det slår oss sällan att vi faktiskt, på riktigt, befinner oss tusentals meter över världen. Den önskan vi en gång hyste har uppfyllts, och därmed är saken överstökad. Istället för att drömma om flygningen, drömmer vi under flygningen.

Men vi ska inte glömma bort att det var den ursprungliga, hos människan inneboende önskan om att flyga som fågeln, som försåg oss med förmågan att lämna fast mark. Det var modiga män och kvinnor som inte bara vågade drömma, utan som faktiskt vågade uppfylla sina drömmar som bar mänskligheten på sina vingar mot en era där bokstavligt talat hundratusentals flygplan lyfter mot molnen varje dag. Dessa män och kvinnor flög i propellerplan, utan inneslutande kabin med en huva som enda skydd. De var sin tids pionjärer.

Så det är med stor respekt och vördnad jag ser på denna enkla flyghuva. På vad kommer det 22:a århundradets människor se med respekt och vördnad? Vilka kommer bli framtidens pionjärer? Det vet jag givetvis inte. Men jag vet, att de kommer drivas av sina drömmar. De kommer våga se upp mot skyn. De kommer våga ta steget. De kommer flyga.