Hans Hedbergs Sjöborre såldes på Bukowskis i Stockholm och tillverkades 1970.
Skulpturen är glaserad keramik i grönt, blått, svart, brunt och orange.
Glasyren är en kontaminationsglasyr, även kallad smittoglasyr.
Under stark reduktion i ugnen smälter järn- & kopparglasyren ihop med två
andra glasyrer.

 

Jag vill tänka på politiken som kontaminationsglasyren.
Tänka på samhället som ugnen, höljet där alla glasyrer ska härdas, reduceras
och beblandas.

Jag är en glasyr, du är en glasyr.
Vi brinner i ugnen.
Härdas.

Politiken ett medel för att sammansvetsa.
För att reglera temperaturen i ugnen.
Se till så att glasyrerna kontaminerar varandra.
Så att de härdas ihop och inte skär sig med varandra.
Politiken strukturellt påverkansflöde.

Ändå.
Ugnen reglerar men kan inte totalitärt kontrollera det organiska materialet den inkvarterar.
Organismerna lever.
Vi, samhällets glasyrer är organiskt material.
Vi är komplexa.
Vi är överskådliga och till viss del förståeliga.
Dock aldrig fullt ut.

Politiken kan planera, prognosa och förhandla.
Men konskekvenserna är aldrig hundra procent givna.
Politiken är en tro på vilka metoder som är rätta för att nå målet.
Målet: utopin, den bästa av världar.
Hur ser den ut då, den bästa av världar?

Jag röstar för att jag inte inte vill rösta.
Jag tror inte på att en viss ideologi kan skipa rättvisa, utopi och total
mellanmänsklig trygghet.
Men jag tror på att vissa vägar är mer gynnsamma än andra i den strävan.
För vad är vi utan strävan mot det bästa, bättre, godaste?