En kassaapparat som den ovan som användes i butiken Ekwalls mode fram till 2007 kan vara på utdöende. Teknikutvecklingen har lett oss in i en värld som allt mer förlitar sig på pengar i form av ettor och nollor. Allt mer sällan tar vi upp kontanter när vi ska betala i affären. Allt mer sällan går vi ens till affären. För affären har flyttat in i våra hus – ja, faktiskt ända in i våra fickor.

Med affären i fickan har dyra lokaler kunnat undvikas, kundkretsen kunnat ökas och priserna kunnat pressas. Traditionella butiker haltar vidare men deras högre priser och mindre tillgänglighet (hur skulle de kunna konkurrera med i-din-ficka-när-du-önskar-tillgänglighet?) gör att det ständigt är rubriker om nya försäljningsrekord på nätet man möter, och inget annat.

Lättheten i att bara scrolla bland, välja ut och vänta på varor är en sådan överlägsen köpupplevelse att det är med en blandning av ömkan och en känsla av oundviklighet jag ser på butiker som vägrar ge upp en redan förlorad strid. Det finns ingen framtid i att sälja konsumtionsvaror i fysiska butiker. Serviceinriktad försäljning är en annan sak – restauranger, kiosker och liknande kommer nog finnas kvar så länge människor söker sig ner på stan.

Huruvida den fysiska affärens långsamma död är något bra eller dåligt råder osäkerhet kring. Jag ser lägre priser och större utbud som uppenbara fördelar, men visst är det en förlust om man inte kan känna på kläderna, känna lukten av böckerna och känna av alla bultande liv i de uppsnappade samtalen och glimtade ansiktsuttrycken hos medkonsumenterna?