Spaning: Det oändliga letandet efter...
Får man bli stressad över vad man ska ha på sig på en väldigt stor dag som ligger minst två månader fram? Jag har i alla fall varit stressad i över två månader redan och när ni får reda på vad det var jag letade efter så kanske ni tycker att jag är lite töntig. Men det jag letade efter var något vitt och fint, något jag kan ha på min speciella dag, en väldigt speciell klänning med lite gulddetaljer!
Nej jag har inte letat efter min bröllopsklänning utan efter min studentklänning. Letat har jag gjort överallt, fått tips av andra och sett mina vänner hitta sina perfekta klänningar till den speciella dagen och bara blivit ännu mera stressad själv. Men så i en polsk butik i Warszawa som jag, Linnéa och Mamma av slump passerade, hittade jag min perfekta klänning!
Vad vill jag säga då med denna berättelse om hur jag hittade min vita klänning? Jo att man kan leta hur mycket som helst efter något, vara på spaning hur länge som helst men när man hittar det man alltid har letat efter så beror det ofta på slumpen. Slumpen är alltid bättre än spaning!
På NK 1939 var denna linnekostym inköpt, det var Anders Lybeck som bar denna kostym på ett bröllop när han var ung. Helt vitklädd och stilig föreställer jag mig Anders, men även att han hade det väl ställt vilket var tur för Anders under 1939.