Ovan ser ni ugglan ”Bobbo” som köptes av Malin och farmor när Malin var 5 år gammal. Ugglor sägs vara visa djur och representerar ofta kunskap och lärande. Därför passar detta gosedjur extra bra till veckans tema.

För att gå rakt på sak, här kommer mina tre boktips:

1. The Given Day (Ett land i gryningen) av Dennis Lehane.

Denna bok handlar om två unga män i början av 1900-talet i Boston. Den ena är nybliven poliskonstapel och den andra en afroamerikansk basebollspelare. De kämpar båda för saker: polisen för att få ingå i ett fack och basebollspelaren för sina medborgerliga rättigheter.

Denna bok har framför allt en oerhört bra uppsättning karaktärer som nästan hoppar ur sidorna av boken. Det är omöjligt att inte engagera sig i deras kamp mot samhället och, i vissa fall, sina familjer.

2. The Fault in Our Stars (Förr eller senare exploderar jag) av John Green

The Fault in Our Stars handlar om en 16-årig tjej med dödlig lungcancer. Hon behöver en syrgastub på vagn att rulla med sig var hon än går. Hon träffar en 17-årig kille som överlevt sin kamp med skelettcancer (fast cancern tog ett av hans ben). De inleder en kärleksrelation som är dömd att bli kortlivad, men vem är det som påstår att ett kort liv inte kan vara ett fullt liv?

Detta är en romans av episka proportioner. Jag har sätt någon skriva någonstans om boken att det inte är en cancerbok. Det är en bok om ungdomar som lever, älskar, sörjer, bråkar med sina föräldrar, shoppar i köpcentrum och spelar tv-spel. Och de råkar ha cancer också.

3. Fahrenheit 451 av Ray Bradbury

Boken handlar om en brandman i en dystopisk framtid där brandmäns jobb inte är att släcka bränder utan anlägga dem i hus som misstänks innehåll det mest förbjudna av allt: litteratur. Men brandmannen i fråga känner att något är fel…

Fahrenheit 451 anspelar på temperaturen då papper självantänds (ca 233 grader Celsius). Det är en läskig roman som väcker frågan om litteraturens ställning i ett framtida tekniskt avancerat samhälle, och den skrevs redan 1953! Utan att förstöra slutet kan jag ändå säga att boken inte slutar helt och hållet pessimistiskt.