Rosa är en färg som genom tiderna har haft minst lika många betydelser som nyanser. Den återfinns på teserviser, inom politiken som en symbol för feminismen, på modekläder, i cancerkampanjer, på världens elakaste fiktionella lärare, på babykläder och i folks hår, bara för att nämna några exempel.

Rosa är en färg som många idag förknippar med tjejer (varför en färg nu överhuvudtaget ska behöva tilldelas ett kön?) men faktum är att det inte alltid varit på det sättet. Under 1800-talet ansågs rosa vara en ”maskulin färg” medan blå, som numera anses vara maskulin, då ansågs som mer feminin. Detta innebär att färgen på den här hattens band borde ha varit relativt ny för en damhatt på den tiden, eftersom hatten är ifrån tidigt 1900-tal.

Hatten, som är gjord av halm, tillverkades av Hedvig Sandberg från Nyköping, tillhörde Maria Ahlstrand och har bland annat använts på ett bröllop.

Varför hon valde att ha just ett rosa band på hatten är nog ganska svårt att ta reda på. Var hon modemedveten? Kanske det. Hjälpte hon till att stödja bröstcancerforskning? Antagligen lite för tidigt för det med tanke på att det Rosa Bandet kom först under 90-talet. Hade hon läst Harry Potter och hade Dolores Umbridge som favoritkaraktär? Definitivt för tidigt och helt klart omöjligt på alla sätt och vis. Tyckte hon att det var en fin färg? Antagligen.

I vilket fall som helst är färgen rosa, på gott eller ont, en väldigt laddad färg i dagens samhälle.

Färger är ett verktyg vi använder för att uttrycka oss på. Om det är färgen på våra kläder, hur vi färgar våra hår, våra tapeter och bord och så vidare och så vidare. Visserligen behöver inte färgen alltid betyda någonting när vi använder den. Jag har t.ex. färgat håret blått och jag kan inte säga att jag gjorde det av politiska skäl eller jag jag försökte vara rebellisk (det är lite svårt att vara rebellisk när man har fyllt 18), det är bara coolt.

Just rosa är inte riktigt min grej. Jag har ett par underkläder som är rosa men det är så långt min kollektion av rosa sträcker sig. Jag håller mig till blått. Blått är flott. Eller flått. Jag vet inte hur det är med där. Jag har i alla fall inte någon direkt relation till rosa, förutom att jag aldrig skulle ta ju rosa om jag hade andra färger att välja mellan.

Vad kan man skriva om rosa när man inte har någon relation till rosa eller inte tycker om färgen oavsett vilken av de 21 nyanser den kommer i? Politik känns konstigt, det är ju inte riktigt därför jag skriver här och så känns det lite för personligt på något sätt. Den rosa bilen i ‘Ahlgrens Bilar’ påsen som jag alltid upp först av gammal vana? Nja, godis har vi redan diskuterat.

Vad jag kan skriva om är ett parasoll av cerisrött siden som har egyptiska figurer snidade på trästommen. Och som tillverkades 1910 någonstans i denna värld. Jag kan prata om det och Alice Larsson som använde parasollet, för jag är inte speciellt förvånad att det var än tjej som använde parasollet, och det är just p.g.a. färgen.

Så kanske är det in bara vi som uttrycker oss med färg, vi har nog fördommar och antar om folk utifrån vilka färger de använder och tycker om. T.ex. svart som fortfarande bär “emo” stämpeln som rosa bär tjejstämpel och blått killstämpel. Men vad vet jag, jag är ju trots allt gymnasieelev inte doktor i färgpsykologi (det är en riktigt grej det är jättecoolt).

Jag älskar Skogaholmslimpa, och så älskar jag ägg. Så att ha precis nystekt ägg på en Skogaholmsmacka är helt perfekt. Det kanske inte är det nyttigaste eller snabbaste valet till ett mellanmål men det är fantastiskt gott att ha ett lättsaltat ägg på Skoga som är rätt sött. Och smöret som smälter för att ägget är precis nystekt, det är ju… väldigt flottigt och man behöver helt klart ett fat.

Min favoritmacka är helt klart en Skogaholmsmacka med stekt ägg på, det finns ingen annan macka på denna jord som kan slå det. Inte änns en baguette med brieost på, och de är väldigt väldigt goda. Men som sagt är det hela med att smöret smälter ett problem, man vill ju helst kunna luta sig tillbaka och äta mackan med en hand, det är lite svårt att göra det utan att blir flottig om fingrar och kläder. Men har man snygga fat så kan man ju äta med stil ändå.

På bilden ser ni en matservis i 58 delar. Varje del i servisen är märkt med “Winterling bavaria Germany”. De är alla av porslin och har blommor målade över sig. De ser lite ut som sånt man äter på när man är hemma hos mormor eller farmor, eller äldre personer överlag. Vad som kan vara intressant att veta är att servisen tillhör en samling kallad Eskilstuna hemmet. Alla föremål i den samlingen tillhörde och brukades av en familj i Eskilstuna, och när föräldrarna gick bort skänkte sonen bort sakerna till museet. Så servisen är inte jättegammal egentligen.

Om faten är så här snygga, så kan man i alla fall äta en flottig och kletig macka på fat med lite stil.

Här kommer ett recept på världens godaste mackor, nämligen kantarellmackor! Men för att få njuta av en sådan macka behöver du först bege dig ut i skogen och hitta det gula guldet. Då kan det vara passande att ta med en termos fylld varmchoklad och sätta sig på en trästock, sten eller stubbe och lyssna på naturen en stund. Min gissning är att termosen på bilden har spenderat många dagar i skogen. Den är tillverkad i Jönköping av Termosverken AB och har använts av Alli Andersson i Bjurkärr. Den är gjord av metall, glas och kork. Så öppna köksskåpet och rota fram din termos, sätt på dig vandringskängorna och ge dig ut i skogen med en korg under armen. Nu är det dags för svampmackor!

Ingredienser:

•  ca 0,7 liter rensade kantareller, ca 500 gram

•  75 gram smör

•  2 msk mjöl

•  2 dl grädde

•  0,5 dl mjölk

•  4 skivor bröd

Gör så här:

1.    Rensa och dela svampen grovt.

2.    Stek svampen i smör.

3.    Pudra över mjölet och rör runt.

4.    Tillsätt grädde och mjölk lite i taget och rör om till en tjock stuvning.

5.    Smaksätt stuvningen med salt.

6.    Stek bröden gyllenbruna i resten av smöret några minuter på varje sida.

7.    Lägg svampstuvningen på bröden.

På tal om mackor. Är det någon som har insett hur gott det är med brödtärningar? Inte sådana som man köper utan sådana som man gör själv.

Ibland när det ska bli soppa hemma så åker stekpannan och oljan fram, fram åker också brödet. Det är dags att så att säga toppa soppan med lite brödtärningar. Oset sprider sig i hela köket och det doftar underbart. Alla vet ju att om man gör i ordning sådant här tilltugg så måste man faktiskt smaka under själva tillagningen. Hur som helst. Man smakar. Och det är ju så ljuvligt gott. Man tänker att det här skulle jag kunna äta till frukost en hel vecka bara som det är.

Jag hittade en trevlig stekpanna i arkivet när jag var där sist. Stekpannan är sliten och färgen avskavd men jag tyckte den var charmig och jag tror att den passar perfekt att steka brödtärningar i.

Det är ju inte som att det är svårt att steka brödtärningar. Det är ju inte det. Men man kommer inte på det när man tänker ta sig ett mellanmål. Det blir liksom kortslutning på nya idéer när det kommer till mellanmåls-fronten. Jag uppmanar alla som gillar brödtärningar att genast lyfta på baken och ta sig lite tid till att göra iordning ett mellanmål som är både originellt och gott samtidigt!

Mackor är bra grejor, det är vi nog alla överens om. Det svåra är alltid bara att veta vad man ska ha på dem. Nu är jag vegetarian och jag äter inte ost så för mig blir det oftast bara enkla brödskivor med ett lager smör på och ibland lite tartex på. Men ibland finns det mer än så i kylskåpet och då kan mina mackor bli lite hur som helst. Ta den här kombinationen till exempel.

· 2 Brödskivor

· Smör

· Tartex

· Tacosås

· Avokado

· Sallad

· Ketchup

· Örtsalt

Lite svår att äta kanske, men den blir god som bara den. Lite svår att ta med sig också för den delen. Åtminstone om man inte har en sådan här praktisk matdosa i aluminium. Den lämnades in till muséet 1983 och är en del av Eskilstunahemmet. Eskilstunahemmet är alltså en samling bestående av runt 1000 föremål i arkivet som alla kommer från ett och samma hem. Hemmet, och därmed också burken, tillhörde tidigare familjen Alderstrand. Jag tror inte att de brukade ha så mycket konstiga mackor i den, men vem vet?

Har ni förresten tänkt på hur ni gör när ni brer mackor? Då menar jag alltså inte bara vilka pålägg ni väljer utan även i vilken ordning ni utför alla små enskilda handlingar för att ni ska lyckas göra er smörgås och hur ni utför dem. Antagligen har ni inte det och det hade inte jag heller gjort förrän för någon vecka sedan när vår lärare bad oss att steg för steg berätta hur vi bredde mackor. En del av oss berättade säkert i över 10 minuter var! Så testa att tänka på det nästa gång du brer en macka. Hur öppnar du kylskåpet? Hur tar du fram brödet? Hur stänger du smörpaketet?

Det är alltid mörkt i fängelseceller. Det är som om solens strålar inte riktigt orkar ta sig dit. Dit, där dom oönskade lever. Jag tror att väggarna i cellerna krymper, krymper varje gång någon ger upp. Varje gång någon inte orkar hålla dem på tryggt avstånd ifrån sig. Sen är man fast har jag hört. Liksom inmurad i betongen.

Fars dag. En dag för att hylla den hårt arbetande familjefadern när han kommer hem från bankjobbet. En dag för alla fina pappor att sitta med sina stolta barn i knät och bli uppskattade på det känslomässiga planet. Men vad händer med dem som inte har något hem eller jobb? Inte har någon frihet. Vem hyllar dem?

Det sitter tusentals fäder i tusentals celler i just denna stund. Kanske kommer tanken i deras huvuden att de skulle ha försökt mer.  Att de bara skulle vilja ha en chans till. Men livet tycks bara hända en endaste gång för sådana som dem.

Polisen beslagtog en portfölj från en brottsling för många år sedan. En svart sådan med dubbla lås och ett enormt hål på ena sidan. Ägaren hade förvarat en pistol i väskan som denne enkelt kunde dra fram ur väskan och använda. Därav hålet.

Kanske var det far som ägde den portfölj som beslagtogs. Kanske sitter han just nu och försöker att vagga sig till sömns i en grå fängelsecell och önskar att han skulle kunna träffa sina barn. Kanske tycker han sig höra sin dotter. ”Grattis på fars dag pappa”. Kanske kan han somna den kvällen. Och till och med drömma något vackert. GRATTIS PÅ FARS DAG. GE INTE UPP.

Fars dag är ingen vanlig dag, det är en dag då alla pappor firas för att de finns.

Det är en bra dag enligt mig och det tycker jag för att det är roligt att båda föräldrarna har dagar som de uppmärksammas lite extra på.

Farsdagspresenten är given och det är oftast strumpor eller kalsonger som ges, ibland en rakhyvel.

Då det är fars dag så kunde jag inte låta bli att tänka på båtar, min pappa hade båt och det har funnits flera fina båtar i släkten, den här båten passade briljant in på det.

Det är en gammal campingbåt i mahogny och furuträ, fem meter lång och tillverkad 1937 av NK-arbetare i Nyköping.  Båten användes inom givarens familj och kördes i Loftahammar, Västervik.

Till alla pappor, Grattis på fars dag!

Fars dag firas lite olika datum runt om i världen, och i flera länder firar man inte bara sin pappa utan förfädrar överhuvudtaget. Fars dag (och mors dag) är en väldigt fin dag för att just fira sin pappa för allt vad han gör, fast jag tycker ändå att det känns lika onödigt som namnsdagar.

Kanske tycker jag bara att det är onödigt för att jag står min pappa så nära att jag alltid tyckt att det är självklart att jag uppskattar vad han har gjort och gör för mig och att jag älskar honom. Jag tycker personligen att ha en speciell dag för att fira någon är väldigt konstigt om det inte är en födelsedag. Behöver man verkligen en dag för att berätta att man uppskattar någon? Är inte det något som man kan säga varje dag? Och hur är det här med fars dag om man inte har en pappa?

Normen är att pappa ska vara stor och stark och kan allt. Som liten så trodde jag det också var sant om min pappa. Pappa kan allt och vet allt. Det är nog en vanlig grej hos barn att tro sådant om sina föräldrar. Man växer ifrån det, man förstår att nej, det går inte att kunna och veta allt.

Men eftersom “pappa ska vara stor och stark” så valde jag den här kappan 1918 som tillhörde Claës Lewenhaupt. Den har svart foder i bomullssatin och axelklaffar av guldband. Alla knappar på kappan har kunglig krona på sig. Den ser helt enkelt ut som en typisk militärkappa, trots att den faktiskt inte är det. Det är en överjägmästarskappa. En jägmästare är någon som är utbildad inom skogsvetenskap.

Allt är inte som man tror. Militärkappan är inte det, det är en överjägmästarskappa. Och pappa, ja, pappa kan nog inte allt och vet nog inte bäst ändå.

I en undersökning som ungdomstidningen Kamratposten gjorde frågade man barn,  vem barnen helst talar med när de är ledsna. De flesta ville prata med sin mamma och bara 5,4 procent svarade ”pappa” – och placerade fäderna på en femte plats. Undersökningen visade att barnen hellre lät bli att prata om problemen än att prata med sin pappa. En rimlig förklaring till det här skrämmande resultatet är att Svenska pappor är föräldralediga i mindre utsträckning än mammorna, jobbar oftare heltid och vabbar mindre.

Kommer ni ihåg när ni var små och skulle leka ”mamma, pappa, barn”? En förövrigt väldigt exkluderande och normativ lek. På mitt dagis ville ingen vara pappa. Det var ju jättetråkigt att bara ligga på soffan och låssas läsa tidningen man fick ju knappt prata. Vi löste situationen genom att ha två mammor i familjen istället och strunta i pappan. Vi lekte alltså mamma,mamma barn. Det var helt enkelt lättare för oss femåringar att föreställa en familj med två aktiva mammor än en familj med en aktiv pappa.

Så visst. Ni kanske gav oss liv. Ni fyller en biologisk funktion. Ni kanske är pappa till ett barn som har legat i en kuvös som denna. Kuvösen är gjord 1960 av Aga och har använts av Nyköpings Lasarett. Personalen på sjukhuset kallade den för ”tunnan” men det var en dyr tunna. Inköpspriset var 3500kr vilket motsvarade fyra månadslöner för en sjuksköterska. 

Men snälla försök att fylla en funktion i barnens liv även efter kuvösen. När ni tar ett lika stort ansvar för era barn, när i vabbar, när ni är föräldralediga och när era barn vill prata med er så kommer jag gratulera på fars dag.

Snart är det alltså Fars dag igen. Ännu en sådan där jobbig ny högtid att komma ihåg som Kanelbullens dag, internationella Toalettdagen och alla de andra enligt vissa. Minst lika viktig som sin pappas födelsedag tycker andra. Även om vi aldrig har firat just Fars dag eller Mors dag med mycket mer än ett grattis, en teckning eller en lite extra festlig middag så tycker jag att det är en ganska bra högtid. Dina föräldrar är ju faktiskt oftast de som tar hand om dig dina första år på jorden och om du tycker att de gör det jobbet bra (jag tycker i alla fall att mina gör det) så kan de väl vara förtjänta av en liten hyllning då och då?

Ett sätt som föräldrar brukar ta hand om sina barn på brukar ju vara att laga mat åt dem och en av de maträtter som min pappa gör som alltid går hem hos mig är linssoppa. Den är enkel att göra och hur god som helst. Om jag fick bestämma så skulle det nog finnas en dag bara för att hylla den.

Without further ado, här kommer pappas recept på soppan!

Rejäl lök, hackad

2-6 vitlöksklyftor efter personlig preferens

4-5 potatisar, gärna ganska finskurna

4-5 morötter, även dessa finskurna eller grovrivna

Eventuellt en bit palsternacka eller rotselleri

Gärna en bit ingefära, riven eller finhackad

Fräs allt detta i olivolja, gärna också en klick smör för det luktar så gott då, tillsammans med kryddor som finns tillgängliga t ex curry, spiskummin, garam masala, chilipeppar, tabasco....

Pytsa i 1 burk passerade tomater och ca 1-1,5 l vatten

3-5 dl röda linser

Häll i en burk cocosmjölk

Koka i en dryg halvtimme

Späd med lite mer vatten om det blir för tjockt

Gillar du det mer slätt så brumma lite med mixerstaven

Skär i en näve färsk koriander

Servera med lite pressad citron och om du känner för något riktigt stiligt och påkostat så toppa med lite granatäpplekärnor!

Och för att den ska bli helt perfekt måste du göra den på en vedspis i en gammal kopparkastrull som den på bilden… Nej, jag skojar bara. Men du får erkänna att det är en ganska häftig gryta, speciellt med de där nitarna på locket. En sådan kanske jag ska ge till pappa i present på Fars dag. Förutsatt att jag kan hitta en alltså. Jag kan ju liksom inte ta den här…

Under vårat senaste möte då vi bestämmer teman så bestämde vi just det här; mina laster. Det tog mig nog ca så där 2 millisekunder för mig att veta exakt vad jag skulle skriva om. Lakrits. Jag hade ätit upp min sista lakrits bit på vägen dit, och jag äter lakrits nu.

Godis överlag är en av mina laster, godis är ju så fantastiskt gott, men det är just lakrits som är mitt favoritgodis. Alla typer av lakrits. Sötlakrits är det jag gillar minst, det blir för sött efter ett tag. Det blir som att proppa i sig för mycket choklad, det blir för mycket efter tag och man behöver andas.

Om man träffar eller ser mig på stan så finns det en stor chans att jag 1. äter lakrits. 2. har ätit lakrits precis innan. 3. kommer äta lakrits snart efter. 4. Som är det troligaste av alla, jag är ätit lakrits, äter lakrits, och kommer äta lakrits. Jag har antagligen lakrits i fickan också. Det låter mer än vad det faktiskt är dock.

När jag tänker på lakrits sp tänker jag direkt på godis överlag, och ofta så tar det mig till chokladpengar. Och var är det alla har sina pengar? I kistor så klart, vem gör inte liksom. Kistan på bilden är från Vagnhärad och är gjord av ek. Den har järnband på sig också. Och det står faktiskt inte så mycket mer om den än så. Inget tillverknings år eller liknande, vilket är synd eftersom sånt är ganska coolt att veta.

Nu ska jag i alla fall luta mig tillbaka och äta min sista bit av lakrits så hörs vi snart igen!

När jag ska fylla i enkäter för hälsoundersökningar sneglar jag genast på pappret för att se om det finns en ruta som handlar om ”Te beroende”, lyckligtvis har jag inte stött på den än. 

Min dag börjar med att alarmet på mobilen ringer, jag släpar mig upp ur sängen och sätter på vattenkokaren. Till frukosten dricker jag en stor kopp te (8 dl), sen cyklar jag till skolan. Efter en lång skoldag behöver jag självklart mellis med en stor kopp te till. När mellanmålet är slut behöver jag givetvis mer te för att kunna dricka te medan jag pluggar. Sen har jag ett möte eller tränar och efter det är det slötid framför en serie med en stor kopp te i handen. En vanlig dag dricker jag alltså minst 3,2 liter te och då ska vi inte ens prata om helgen.

Koppen på bilden är gjord av Arabia i Finland. Den tillhör samlingen Eskilstunahemmet och har använts av Ingrid Alderstrand, kanske en lika stor teälskare som jag. Den skänktes sedan till museet 1983 av Roger Alderstrand.

Det är ju inte den tyngsta lasten så för tillfället omfamnar jag mitt beroende.

Just nu ligger jag i min säng och skriver. Faktum är att jag sitter i min säng ganska ofta. Eller halvligger kanske egentligen är mer korrekt att säga. I vilket fall som helst så sitter/halvligger jag här bl.a. när jag läser, gör läxor, kollar på tv-serier och spelar Nintendo DS. Ibland spelar jag till och med trumpet i sängen, eller försöker åtminstone.

Det är väl egentligen inte speciellt bra för ryggen, så varför gör jag det då? Tja, den enkla anledningen är väl antagligen att mitt skrivbord alltid är belamrat med en stor hög med saker. Det blir liksom lite svårt att sitta där och göra läxor om man, som jag, inte tycker särskilt mycket om att städa. Att jag dessutom tycker att min säng är väldigt skön hjälper ju inte direkt…

Jag vet dessutom att det inte heller skulle hjälpa om jag hade en säng som den här stora mahognysängen från 1840-talet. Den är 180cm bred och har snidade ornament och en ställning för att hänga en sänghimmel på. Vem skulle inte vilja ligga kvar i den hela dagen?

Sängen stod tidigare på Åkers Styckebruk och lämnades in till muséets samlingar redan 1916 av Gustaf Adolf och Jeanne Nyblaeus. Från början tillhörde den dock grevinnan Augusta Posse (född Hägerflycht) från Trosa. Hon levde mellan 1815-1911. Hon ägde bl.a. Åkers Styckebruk och Näsby slott som hon ärvde av sin första man, Ludvig Berg. Efter att han dog 1881 gifte hon sig två gånger till, första gången med greven Arvid Posse och andra gången med en brittisk legionssekreterare vid namn Audley Gosling. Förutom det här har jag inte hittat mycket annan information om henne. Jag har till exempel inte lyckats ta reda på om hon tyckte om att sitta i sin säng. Fast med en sådan cool säng tror jag nästan att hon gjorde det.

-Har du sett tuttarna? Tjejer ska ha former alltså! Men jag gillar inte feta tjejer.

-Det ÄR viktigt med utseende. Faktiskt. Man skulle ju aldrig vara tillsammans med någon som var ful.

-Jag tycker att blonda killar är snygga. Men bara om dom är långa och smala.

-Dom som har tandställning är ju lite nördiga faktiskt. Dom är ju inte coola iallafall.

-Egentligen så bryr jag mig ju inte om utseende men man vill ju inte vara som dom fula.

-Om jag kommer till skolan utan smink en dag så undrar folk om jag är sjuk.

-Jag skulle aldrig våga komma till skolan utan Foundation och bara vara trött och ledsen.

-Det är beundransvärt med alla människor som vågar vara helt naturliga men jag känner mig tryggare som jag är.

-Man gör vad man kan för att känna sig vacker. Eller hur? Det är inget fel med det.

Det är onsdag morgon. Nattmörkret ligger ihärdigt kvar över marken och vägrar släppa taget om gryningen. Det är kvavt inne och råkallt ute. Väckarklockan ringer och jag sätter mig upp med ett ryck i sängen. Stänger av klockan och faller tillbaka ner i kudden. God morgon Moa. Dags att bli representabel igen. Jag kravlar mig upp och hasar mig fram till spegeln. Tänker att om jag har riktig tur idag kanske jag kan låta bli sminka mig. Det kanske är en mirakelmorgon. En morgon utan trötta ringar under ögonen och ihopslafsade ögon. En morgon utan ojämn hud och finnar som dyker upp lite överallt. Men såklart inte.

Jag ser fortfarande ut som en normal människa. Och jag vet att jag kommer sminka mig idag. Jag kommer bli bättre än Moa. Jag kommer sätta på mig kläder som är snygga och passar in och jag kommer sätta på mig den där attityden som jag känner mig trygg bakom. Det där sättet som människor runt omkring mig förstår. Känner igen. För jag vet ju att de regerar om jag inte är som vanligt.

Jag vet vad de skulle tänka. Om jag skulle dyka upp helt utan smink. Jag vet det och jag vill inte att de ska tänka så. Jag vill att de ska tycka om mig. Tänk om de slutar gilla mig. Jag kan inte låta det hända. Det är nog ingen återvändo nu. Jag är invirad lager av lögner. Men självklart beundrar jag dem. De som går nakna genom livet. Om det nu finns några.

Det där med utseende. Det är en last. En av många. En av mina. Jag menar, vem skulle inte vilja se ut som Bratzdockan Maini här på bilden? Snygga former och stor mun. Långt, glansigt hår och snygg make-up. Men till och med hon glömdes bort efter ett tag. Kanske var hon inte vacker nog. Vem vet. Nu ligger hon i alla fall och samlar damm i Sörmlands Museums arkiv. Hon räckte väl inte till. Det var väl bara så det var.