Hallå där: Egentligen

 
 

Dimman ligger tjock ute när jag skriver det här. Det är ganska mörkt och klockan börjar närma sig åtta på kvällen. Det är en helt vanlig jag-är-är-rejält-trött-efter-skolan dag. Torsdag för övrigt.

 

Sittandes vid köksbordet med ett tänt ljus och datorn framför mig funderar jag på det faktum att jag kom med i den här blogg-gruppen. Youthhood. Det var min klasskompis Arvid som drog med mig och här är jag nu. Rätt och slätt och upp och ner helt enkelt.

 

Om man heter Moa och bor med sin mamma på Blekerivägen 1 i Harg så innebär det en hel del saker. Och fallet råkar vara precis så. Jag är 16 år och går första året på gymnasiet. Jag går på teaterlinje på Nyköping Strand Utbildningscentrum, som för övrigt förmodligen har den bästa skolmaten i Nyköping, och tycker bland annat om att äta laxsallader. Inga av dessa fakta är särskilt väsentliga överhuvudtaget så jag tänker inte fortsätta.

 

Vad som däremot kan tänkas vara intressant är att när jag kollade igenom arkivet i tisdags, för att hitta något som jag kunde skriva om i koppling till presentationen av mig själv, så föll jag ganska snabbt för en rätt konstig sak. Ett gammalt hundhalsband. Jag hade tagit en rätt så (enligt mig själv) ansenlig promenad runt i arkivet vid det här laget. Började ärligt talat ge upp lite om att jag skulle hitta något inspirerande, då halsbandet dök upp på en hylla. Hundhalsbandet har långa vassa spikar runt om som skydd mot eventuella vargattacker, och det slog mig att det är precis som jag.

 

Grejen med mig är just det. Människor upplever mig som rätt framåt, uppriktig och i vissa fall hård och bossig. Många säger att jag är rolig och att jag verkar säker på mig själv. Och visst är jag rolig. Haa haa!! Jag vet hur man skämtar till det. Det vet jag. Jag vet hur man beter sig för att verka säker. Jag vet hur man skyddar sig mot vargattacker. Vargattacker som görs av människor. Det är den värsta sorten. Det komiska i det här är att jag är en riktig liten grinolle och mammagris egentligen. Egentligen. Men egentligen är värdens största ord. Det är som fem evigheter minst.

 

 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: