Ljus i mörker: En sprakande brasa

 

 

Nu när hösten är här på allvar är något av det mysigaste som finns att sitta inomhus när regnet piskar utanför fönstret. Speciellt om man sitter i en stor fåtölj med en varm kopp te på bordet, en god bok i handen och en sprakande brasa i kakelugnen. Jag har haft turen (tur enligt mig själv åtminstone) bott på landet hela mitt liv och vi har alltid haft kakelugnar, kaminer eller liknande för att värma oss under årets mörkaste och kallaste månader. Man känner sig ganska tacksam när man kommer in efter ett regnoväder på hösten eller ett snöbollskrig på vintern och bara kan sätta sig ner och värma sina frusna fingrar och tår framför den där varma kakelugnen.

 

Även om kakelugnen på bilden är ganska så gammal (den tillverkades på 1800-talet) vågar jag mig på att gissa att det aldrig brunnit i den, förutom när den brändes under tillverkningsprocessen alltså. Det är nämligen en miniatyr i lergods som innan den 1951 köptes in av muséet tillhörde Ester Asklund från Trosa. På miniatyren står det med romerska siffror ANNO MDCCLXXXIV vilket med vår tids siffror blir 1784. Just den här dateringe är lite konstig med tanke på att stilen på kakelugnen tyder på att den måste ha gjorts någon gång runt 1800-talets senare del. Vem vet, antingen var det någon som inte kunde romerska siffror som gjorde den eller så var det bara någon som tyckte att MDCCLXXXIV såg snyggt ut.

 

 

 

Nu när jag sitter och skriver om eld och värme märker jag att jag faktiskt fryser lite grann och tittar längtansfullt på spisen här i mitt eget rum och önskar att den brann just nu. Jag får nog ta och börja elda i den snart.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: