Nu är det verkligen höst ute, och många börjar klaga. “Usch, det är så kallt.” eller “Fy, vilket dåligt väder.”, och visserligen tycker inte jag heller om att frysa knäna av mig när jag kommer hem genom blöt men höst är fortfarande min favorit årstid. Det är bättre än vinter, vår, och sommar tillsammans. Av den anledningen så blev det lite svårt att hitta något att skriva om för just det här ämnet eftersom bara att det är just höst ger mig “ljus i mörkret”.

Hela den är lådan, eller vad man ska kalla den, är fylld med diverse små figurer tillverkade av Timpo Toys i slutet på 60-talet eller i början av 70-talet. Det är indianer och hästar och några cowboys. Man kan faktiskt också ta isär dem på olika sätt. Det finns några småprylar som huvudbonader och hölster som sitter löst.

Jag var själv när jag gick runt och letade efter något att skriva om, och jag såg nog lite fånig ut när jag såg alla dessa små gubbar. Jag hade nämligen ett par stycken liknande. Jag har absolut ingen aning var de ligger nu, säkert inklämnda längst in i en garderob eller på vinden möjligtvis, men jag undrar i alla fall. Har de det bra nu? Har något ben gått sönder? Har någon tappat ett huvud kanske?

Det ger mig lite extra ljus i mörkret att få tänka tillbaka lite. Jag önskade så mycket att jag hittade några sådana här gubbar hemma en vacker dag så de kan få stå framför min TV bredvid Bilbo Baggins och titta på mig när jag spelar eller sitter framför datorn, som är mer troligt.