I år är mitt första år jag kan rösta, det år jag får rösta. Det är väl det största med att fylla 18, bortsett från tobak köp och krogen rundor. Men chansen att ta ställning, att påverka och att tycka slår nog alla andra fördelar. Jag tycker att alla ska rösta, jag tycker att allas röst har betydelse och jag tycker alla som kan verkligen borde ta sin chans att tycka, att höras. Jag tog min chans, jag gav en röst och jag gjorde en påverkan. Det är min rätt.


Men bara för att jag kan rösta, jag får rösta, betyder det inte att jag är ett rättvist kort i denna rösning. Jag är inte politiskt insatt, jag är inte speciellt intresserad och jag har aldrig riktigt varit. Jag har varit en riktig soffpotatis i detta ämne, därav denna soffa. Soffan lämnades av Margareta Rosenlind från Nyköping och soffan är från 1931. Jag gjorde en ändring i år och tog reda på en hel del om de partier som var med i valet. Tog reda på vad som passade mig och vad jag tyckte och ville stå för. Men inte mer än några debatter och läsa deras hemsida, men det är en ändring. Och jag la min röst, på någon jag tror på, och jag gav en påverkan.