Att vara född i Sverige innebär inte bara växlande årstider, vackra skärgårdar och sjönsjungande dansband. Med vår kultur kommer även vissa sociala normer som man ibland inte förstår vitsen med. Och det är förunderligt svårt att bryta dem och inte ses på som ett missfoster om man inte är naturligt pratglad och självsäker.

De två sociala normer som jag skulle vilja att fler slog sönder, inklusive skribenten själv, är att ge komplimanger till och småprata med främmande människor.

Att ge komplimanger till tjejen i kassan på Ica, till busschauffören som kört dig från Sörmland till Skåne eller till killen bredvid dig på fotbollsmatchen är inte något vi gör här i Sverige. Vi ger komplimanger till våra nära och kära, till kollegorna eller klasskamraterna, till de vi träffar regelbundet – inte till dem vi troligtvis inte kommer att träffa igen, för vad finns det för mening med det?

Samma sak gäller småprat. Vi skämtar om att inga svenskar sätter sig nära någon annan på bussen, och det i sig är väl en ganska sorglig bild av den svenska befolkningen. Vi sätter oss inte nära någon annan, för då kan vi ju tänkas behöva småprata med dem. Fy, vad hemskt! Att spendera bussfärden med att tala med en annan person, en person du inte redan känner och kanske aldrig mer kommer möta. Vilket slöseri med ord, tid och energi!

Det här är två normer som jag skulle vilja ta en stor slägga och slå sönder.

Slår vi sönder dem så kan vi istället skapa någonting vackert av skärvorna som bli kvar. För likt Axel Edhagers tavla på bilden visar så kan många små, trasiga delar poleras och tillsammans bilda någonting mycket vackert. Så slå sönder normerna, och skapa en vacker tavla utav skärvorna.

Våga ge en främling en komplimang, prata med dina medmänniskor. Du kanske inte kommer få ut någonting av dessa ord, denna tid och denna energi du lägger på dem men vad gör väl det? Man behöver inte alltid ha en baktanke, ibland kan man göra saker bara för att. Det är trevligt, du kan göra någon glad, någon annan kan göra dig glad.

Så ta chansen och prata med varandra, ge någon annans självförtroende ett lyft.

Man behöver inte alltid få ut någonting ur en situation.