Jag ska ut.

Jag är en av de gamla.

Och det här är mitt hejdå.

Det här är det sista jag skriver som skribent för Youthhood.

Mitt 50e inlägg den här omgången.

Mitt 120e inlägg totalt.

Jag är inte redo för att säga hejdå, inte redo för att ta bort rubrikerna jag lagt in på Word med Youthhoods typsnitt. Jag är inte redo att säga hejdå till mina underbara kollegor, vår omtänksamma samordnare och alla härliga människor man möter nere i föremålsarkivet.

Men det är dags, och jag är redo – även om jag själv kanske inte är medveten om det.

Redo att ta nästa steg här i livet, för att gå vidare.

Det är dags att ta in de nya.

Och det känns vemodigt.

Men jag har lärt mig mycket under min tid här, och det är jag säker på att de som kommer efter mig och de andra studenterna också kommer att göra. Lite klyschigt säger jag att jag sparar alla dessa erfarenheter och upplevelser i en liten ask, och tar med mig denna ask var jag än går.

Och till detta vore asken med en elefant på locket perfekt, för elefanter är kloka, stadiga och har ett bra minne. Attans att tillverkaren Reinhold Nilsson inte kan göra en ask likt denna till mig.

Jag vill inte riktigt avsluta detta inlägg, men det är dags.

Jag säger hejdå till Youthhood, men inte hejdå till Nyköping.

För hit kommer jag komma tillbaka, det kan ni vara säkra på.