Just nu är det tomt i huvudet, att ens tänka på att inte få vara med som bloggare längre var för inte så länge sedan otänkbart och nu ett faktum. Jag har svårt att finna ord efter dessa tre år, kanske är orden slut, kanske har jag använt alla mina ord i de tidigare inläggen. Länge hade jag tänkt ut vad jag skulle skriva till just detta inlägg men nu när det är dags är det bara tomt.

Allt måste ta slut precis som att allt har en början, det är lidandet men även lyckan vi får av tiden. Med mitt slut kommer någon annans början, med min ledsamhet kommer någon annans lycka. När man säger det såhär så känns det inte lika sorgligt längre.

I mitt första inlägg på bloggen så började jag såhär:

"Nu har det redan börjat bli mörkt väldigt tidigt på dagen och väldigt ljust sent på dagen. Den tiden då man tänder mycket ljus och lindar in sig i filtar.

Den här årstiden är den bästa. Även fast det blir mörkt så finns det så mycket saker som är roliga, så mycket ljus i den mörka vintern! Känslan när man ser snön falla för första gången är obeskrivlig, när man ser ut genom fönstret och ser små, vita prickar falla ner från himlen"

När jag läser detta inlägg tycker jag att det beskriver lite vad som händer just nu, även fast Youthhood tar slut för mig så betyder det inte att bra saker inte kommer att komma även fast det känns sorgligt att "sommaren" är över. Vem vet, tack vare tiden så kanske jag kommer tillbaka som seniorbloggare men nu lämnar jag över till de nya. Tack för min tid här på Youthhood, det har varit något jag aldrig kommer att glömma och något som alltid kommer att finnas i arkivet.