Identitet. Vad tusan är det egentligen? Är det vad som står i ditt pass? Är det hur andra ser dig? Är det hur du själv ser dig? Är det dina intressen, ditt kön, din sexuella läggning eller dina politiska åsikter som definierar vem du är? Eller något helt annat? För vad är egentligen en person? En människa? En massa kött, blod, nervtrådar och en IDENTITET.

På tal om pass. På bilden har vi ett antal förfalskade pass. Precis som vissa andra föremål jag har skrivit om så kommer dessa från Polismuséet i Eskilstuna. Nu har jag ju ganska nyligen skrivit ett inlägg om lurendrejeri så jag tänkte inte ändra hela det här inlägget till det. Det finns ju en massa olika anledningar till att man skulle vilja ändra sin identitet, vare sig det är i passet, i andras eller sina egna ögon. Det kan vara en vilja att passa in. En vilja att bryta normer. Att man helt enkelt känner sig som någon annan än den man utgett sig för att vara. Eller att man är tvungen att byta identitet på grund av förföljelse.

En kraftigt omdebatterad fråga på senare tid är den om kön och identitet. Eller kanske snarare genus och identitet. Till exempel har vi debatten om ordet ”hen” som folk fortfarande känner är nödvändig att fortsätta trots att det till 90% är samma saker som sägs. Kan inte alla bara acceptera ordet och gå vidare? Nya ord kommer ju till mest hela tiden så varför måst just det här bli så kontroversiellt? Okej, jag fattar varför. Men fortfarande. Det är onödigt att det ska behöva bli så. 

Hen är (om det mot förmodan skulle vara någon som inte visste det) ett könsneutralt personligt pronomen som både kan användas när man talar om en person vars kön man inte känner till och när man talar om en person som varken identifierar sig som vare sig kvinna eller man. In i debatten rusade en massa personer för att påstå att det bara finns två kön, det vill säga de som står i passen/de som syns utanpå kroppen. Personer som identifierar sig själva som man eller kvinna och därmed inte påverkas av ordet mer än att de måste lägga till ett nytt ord till i sina ordförråd. Hur jobbigt kan det vara egentligen? Jag tycker att det är roligt att lära mig nya ord och det här har ju ändå bara tre bokstäver.

Låt folk vara vilka de vill vara! Så enkelt är det. Eller borde vara det i alla fall.