Jag har levt just mitt i naturen hela mitt liv. Kanske inte bland tigrar och meterhögt gräs som på den här skolplanschen från 1940 men bland vildsvin och pestskråp i alla fall. Tigrar finns ju inte vilda i Sverige. Skolplanschen skänktes till muséet år 2012 från Flens kommun och kommer ursprungligen från Sigridslunds skola.

När jag var liten brukade vi ofta gå på utflykter uppe på berget i skogen. Vi brukade hälsa på Stora Bocken Bruse, leka rävar bland rotvältorna och äta matsäck på Bärbo sockens högsta punkt. Man kan se ända bort till Tistad där jag bodde när jag var… ännu mindre.

Okej… Skriva om naturen alltså. Det här blev lite svårt… Och lätt på samma gång. Som sagt har jag alltid bott ute på landet och därför haft nära till naturen så jag antar att jag tar allt lite för givet. Även om det självklart inte betyder att jag inte uppskattar alltsammans. Typ natthimlen. Alla djur. Tystnaden. Ljuden. Träd, berg, mossa och stenar. Ån som möter sjön.

I höstas blev skogen hemma hos oss lite mindre när markägarna bestämde sig för att såga ner en stor bit av den. Vi fattade inte riktigt varför, det kändes sorgligt.

Något som är ännu sorgligare och ett mer akut problem är dock den massiva avverkningen av regnskogen i Afrika och Sydamerika. Vem är det som tycker att det är en bra idé att fortsätta med den? De som får pengar i sina fickor så klart. Varför frågar jag ens? Men seriöst, i längden skadar det ju även dem själva. Och innan dess har de antagligen utrotat en mängd olika djurarter och förstört livet för en massa människor. Och om de inte bryr sig om det så kommer det i alla fall att skada deras barn eller barnbarn. Fotosyntes och sådant är viktigt och om vi inte låter den göra sitt så får vi lite svårt att göra vårt. För då kommer vi att vara döda. Bara så att ni vet. Inte för att jag tror att ni inte vet det men det måste upprepas tills alla har fattat. Rant finished.

Skogen är viktig. Den ger liv.

P.S. Ville bara berätta att jag såg en bäver för första gången idag!