Jag brukar egentligen inte fira valborg. Föräldrarna kanske bjuder hem någon, och i ettan så hittade jag och min vän på lite grejer att göra. Men mer än så gör jag inte. Det är en vanlig kall vårdag med lite regn som vi tänder brasor på, med mycket historia till sig.

Det kan ha mycket att göra med det att jag är intresserad av det gamla och traditionen, men inte firandet själv. Visst är det trevligt att träffa folk och äta gott på valborg, men jag skulle inte känna mig dåligt av att sitta inne framför datorn som jag brukar göra. Jag skulle nog till och med vara helt okej med att plugga på valborg vanligtvis.

I år däremot, när jag går sista året på gymnasiet, så ska jag fira beppe. Den blir väl egentligen som ett klassiskt valborgsfirande bara de att vi treor tar på oss ganska fula beppemössor och träffas för den sista festen innan studentveckan.

Men när jag tänker på valborg kopplar jag det direkt till elden vilket många säkert gör. Därför valde jag att berätta lite om den här tändsticksasken som tillverkades 1950, men var en souvenir från en Amerika resa gjord av en folkskolelärarinna 1955. Man behöver ju trots allt lite eld för att tända en brasa. Asken är mörkblå och har en svan och en båt på. På texten står det ‘Swedish American Line, the symbol of pleasant travel’. På baksidan så finns trekronor och bokstäverna SAL som står för Swedish American Line.

Vi får hoppas på att det går lika bra att fira beppe som det går att sitta inne på valborg. Jag hoppas att alla behåller omdömet på valborg, inte dricker mer än vad man klarar och absolut inte kör onyktra! Vänner låter inte vänner köra onyktra.