Gotland. Vecka 32. Doften av brända mandlar och kanderade äpplen ligger tung över marknadsplatsen. Man hör ljudet av skratt bortifrån dungen där gycklarna uppträder. Smedens rytmiska slag med hammaren när den träffar det glödheta järnet. Brödförsäljarna som ropar ut sina varor. Säckpiporna. Vid ett marknadstält står en grupp vänner och diskuterar ylletyger med kvinnan bakom disken. Flera tusen människor har bytt om till medeltidskläder och rest till Medeltidsveckan på Gotland för att under 7 dagar per år (egentligen är det 8) uppleva den där underbara känslan av gemenskap och glädje som jag nästan inte tror finns någon annanstans på jorden.

Ganska ofta när vi är nere i samlingarna händer det att jag ser föremål som vi har hemma (om ni skulle komma hem till oss någon gång skulle ni förstå vad jag menar). Dagens föremål är ett dryckesstop och ett sådant har jag också hemma. Det köpte jag nämligen på… (rätt gissat!) Medeltidsveckan! Jag vet inte alls när just det här stopet är tillverkat, hur mycket som får plats i det eller när det kom till muséet eftersom jag tyvärr inte lyckades hitta det i databasen. Något jag däremot har lite bättre koll på är Medeltidsveckan. Jag har varit där de två senaste åren och hoppas VERKLIGEN att jag kan åka dit i år igen. Till Rosornas ö. Till gycklare och handelsmän, knektar och sagoberättare, pirater och trubadurer.  Jag längtar efter att få äta på värdshusen Bistra Haren och Kapitelhusgården. Se eldarna tändas i Nordegravar. Skratta på improbataljen i S:t Karins ruin och framförallt att få träffa både gamla och nya vänner.

”När du fått på dig dina medeltida kläder, finns inget varifrån, varför eller vem. Vi kanske kommer ifrån Sveriges alla städer, men vi har ändå allihopa hittat hem.”

– Loke Nyberg, Medeltidsveckans egen trubadur