Jag fick höra i mellanstadiet “man lär för livet, inte för skolan” av min klassföreståndare. De som har haft honom kommer nog direkt koppla honom till det citatet. Samtidigt som han väckte ett intresse för svenska regenter, så sitter fortfarande det där i hjärnan. Man lär sig för livet inte för skolan.

Så snälla, vi behöver så extremt mycket bättre sexualundervisning i Sverige. Den måste bli mer inkluderande t.ex. att förhållandet till sex och kroppen kan se annorlunda ut för icke-binära personer eller transpersoner, vilket är viktigt att känna till. En person som har livmoder måste oavsett könsidentitet gå till en gynekolog ibland och behandlas som en ciskvinna. Den som undervisar i sexualkunskap måste också sluta att bara ta upp grunderna, vi måste inspirera elever att faktiskt ta reda på mer. Låt dem vara nyfikna!

Visste du t.ex. att vissa oljor kan torka ut kondomer så det spricker och det finns risk för könsjukdomar och oönskade graviditeter?  På tal om barn så har jag hört att det kostar extremt mycket att ha barn.Troligtvis flera miljoner. En ny barnvagn kan kosta från 1000 till 10 000! EN BARNVAGN! Jag är inte säker på att någon någonsin verkligen vill utsätta sig för det.

En gammal barnvagn, kanske som den på bilden, kostar nog inte fullt så mycket på Blocket men vad vet jag egentligen. Barnvagnen på bilden, den vita om det inte var helt klart, finns det inte mycket att säga om förutom att brukaren var Carl Wellander och givaren Greta Wellander. Vilket är intressant. Vem var bebisen? Eller Greta? Kanske ett barnbarnsbarnbarn? Det är ett mysterium.

Självklart ska inte nyfikenhet ta slut vid kondomer. Kondomer är ett ganska trist ämne. Ett ämne jag då och då blir väldigt nyfiken av är parafilier som tidigare också kallats perversion och är benämningen på socialt oaccepterade och/eller psykologiska avvikelser från den sexuella normen. En av mina “favoriter”, alltså en som intresserar mig mest, är kleptofili vilket är när man blir sexuellt upphetsad av att stjäla saker. Parafilier är ingenting man kan göra något åt, precis som sexuell läggning.

 Visste du det? Om inte, varsågod. Om du vill veta ännu mer så rekommenderar jag starkt youtubekanalen ‘Sexplanations’ med Dr. Lindsey Doe. Hon är sexolog och riktigt rolig. Hon har också gett rekommendationer på böcker om det är din grej.

Passande nog lyckades jag hitta boken " Kvinna och Man, en modern och praktisk handbok i sexualkunskap" när jag rotade i arkivet. Jag skulle dock vilja hävda att boken är allt annat än modern, visst har den åldrats lite, den skrevs 1968 men kom igen lite bättre koll kunde man väl haft!?

Boken är fylld med info om "mannens könsorgan" och "kvinnans könsorgan". Tydligen fanns det bara cis människor på denna tiden som kunde delas upp i två kön och givetvis var alla människor hetro. Så låter det i alla fall i boken.

Eller vänta. Nu är jag lite hård. Det finns ju faktiskt ett kapitel med titeln ” Några varianter av sexuellt beteende”. Så det nämns ju faktiskt att det finns något annat också. Homosexualitet beskrivs i ett kortare stycke. Vinklingen på texten är dock ytterst märklig, orsaken till homosexualitet spekuleras i och när det gäller studier av homosexualitet refererar man till studier gjorda på prostituerade män som har samlag med manliga kunder. Texten är väldigt normativ vilket jag tycker detta citat visar .”Den  homosexualitet, som finns mellan vuxna  och är frivilligt accepterad och bejakad, är självklart värd att tolereras.” Författarna vill ju väl men meningen belyser så tydligt vad som är det normala och vad som är avvikande. Vad som måste ”tolereras” och vem som har rätten att tolerera. Föreställ dig istället att det stått så här:  ”Den  heterosexualitet, som finns mellan vuxna och är frivilligt accepterad och bejakad, är självklart värd att tolereras.” Visst låter det löjligt? Så skulle ju ingen skriva.

Kapitlet fortsätter med ett stycke om ” Transsexualitet och transvestism”, två totalt olika saker som buntas ihop under samma rubrik trots att det till och med står att det är viktigt att läsaren inte blandar ihop dessa saker. Att transsexualitet nämns i kapitlet om varianter av sexuellt beteende kan också ifrågasättas då transsexualitet handlar upp könsidentitet inte sexuell läggning. Slutligen klämmer författarna in fetischism och pornografi i kapitlet. Däremot bisexualitet, asexualitet eller pansexualitet verkade inte ha dykt upp på 1968.

Jag är inte en perfekt människa. Man brukar få höra två olika saker i den här världen. Antingen “Ingen är perfekt” eller “Alla är perfekta precis som de är oavsett”. Jag kör på en kombo av de två “ingen jäkel är egentligen perfekt, men trots de så är man ändå perfekt som man är på något sätt”.

Av den enkla anledningen så finns inget ‘den perfekta människan’ i mitt huvud. Inte ens om jag får skapa min egna vuxna människa skulle den bli perfekt. Det ligger liksom inte i människans natur att vara perfekt.

Anledningen till att jag valde den här käppen (med en osäker daterings tid) som har ett handtag i ben och med brunt träskaft är inte för att man helt plötslig blir mer eller mindre perfekt om man behöver eller helt enkelt använder en käpp, utan mer som en påminnelse att vi människor absolut inte är de enda som inte är perfekta i universum.

Vi människor är fortfarande inte fullt gjorda för att stå och gå på två ben så länge som vi gör. Vi får ont i rygg och knän, och tillslut vill vissa helt enkelt använda en käpp.

Men samtidigt så har ju käpp och liknande används länge som en fin grej. Något man ska ha. Nu känns det väldigt gubbigt med käpp, men vem vet det kanske kommer tillbaka.

Summan av det här är dels att vi inte är de enda som absolut inte är perfekta, men dels också att vad gör det om vi inte är perfekta? Vi fortsätter ju att vara kvar här ändå och har det kul.

 En perfekt människa är ett aktuellt projekt på Sörmlands museum.

Idén om den perfekta människan har förändrast extremt under historiens lopp. Det är också en stor skillnad beroende var man kommer ifrån och vilken bransch man talar om. Till exempel så ser idealet för modeller helt annorlunda ut än idealet för skådespelare och artister. Just det här är något som märks mest när det gäller kvinnor, är du artist så ska du ha kurvor och vara smal om livet men är du modell så måste du vara helsmal som en bräda och ha storlek 34. Det är väldigt svårt att se någon logik, om det finns.

Ideal har alltid funnits överallt, till exempel Hitlers idéer om den perfekte rasen, arier. Arier betyder ädel och är ett begrepp som i västerländsk raslära från 1800-1900-talet stod för en indoeuropeisk människoras med ljus hy. När sedan nazitysklands raslära tog upp begreppet utvecklades arier till något av en extrem tanke om den vackra och intelligenta människan med blå ögon och blont hår.

Det är intressant var dessa ideal egentligen kommer ifrån. Varför tyckte Hitler från början att blonda och blåögda var överlägsna? Varför inte brunhåriga och grönögda? Det är mycket konstigt, särskilt som Hitler inte var blond och blåögd själv. Det står klart att det inte var något slags storhetsinne av slaget att alla måste likna sin ledare. Det var man sett genom historien flera gånger, till exempel i Nordkorea där alla män bör bära samma frisyr som ledaren men inte i Nazityskland. Vad fick Hitler idén ifrån egentligen?

På bilden ser vi hur människorna heilar för att hedra sin ledare under de olympiska spelen i Berlin 1936. Det är klart man följer en som säger att man är överlägsen. Eller?

”Tack kära Hitler för att du säger att vi är bättre än andra människor. Vi är bättre! Vi är arier. Heil!”

Varför skulle man ha nordiskt utseende i Nazityskland under andra världskriget? Varför ska tjejer inte har hår på kroppen idag? Vad är som är så ”oattraktivt” med att vara överviktig i Sverige?

Finns det perfekta människor?

Det vimlar av dem, frågorna. Men ingen vill svara. Ingen kan.

En perfekt människa är ett aktuellt projekt på Sörmlands museum.

Vem är funktionell? Skada, nedsättning, hinder är ord som används för att förklara att någon inte fungerar som den ska. Att något är fel på den personen. I självaverket betyder dessa ord bara något i relation till andra. Döva ses exempelvis ofta som funktionshindrade av samhället men döva personer ser istället sig själva som en språklig minoritetsgrupp med det svenska teckenspråket som sitt språk. Det är först i kontakt med hörande som inte kan teckenspråk som hindret uppstår. I en grupp döva människor blir den hörande funktionshindrad. I ett samhälle där alla har rullstol, skulle rullstolen inte ses som hinder. Där skulle ju allt vara anpassat efter rullstolen. Där skulle istället den gående stöta på problem när den inte kan hänga med i tempot.

Funktionalitet förhåller sig alltså alltid till normen och den som avviker ses som sämre. Fördomar och förtryck mot dessa grupper kallas funkofobi och fungerar på liknande sätt som rasism och sexism. Funkofobi finns över allt i samhället. Från skälsord på skolgården till exkluderande arbetsplatser och sållningsprocesser som gör det omöjligt att få komma på intervju.

På bilden ser du en kvinna som sitter i en vacker rullstol. Vi vet väldigt lite om bilden och kvinnan är helt okänd. Den är förmodligen tagen runt 1880, fotografen heter Axel Hjertström och är från Ronneby. På 1800-talet och tidigare benämndes människor med funktionsnedsättningar som ”idioter”. Den allmänna föreställningen var att en person som hade fel på benen också hade fel i huvudet. Dessa personer skulle inte synas, därför placerades de ofta på dåtidens fattighus.

Utan att ha tolkningsföreträda i den här frågan vill jag avsluta med att puscha lite för begreppet ”aleternativt fungerande”. Människor som bryter mot normen är inte funktionsnedsatta eller funktionshindrade, de är allternativt fungerande. De fungerar precis lika bra, bara annorlunda.

En perfekt människa. Vad tusan är det egentligen? En smart och stark person som kan föra ”bra” gener vidare? Låter läskigt likt nazisternas idéer om ”övermänniskan” egentligen. Jag tror nog att människor kompletterar varandra ganska bra, ingen kan ju vara en mästare på allt ändå. Om folk var det så skulle det ju inte vara häftigt längre om man till exempel var författare eller musiker, elitidrottare eller arkitekt, konstnär eller mästerkock.

Okej folket, förbered er för lite existentiell filosofi a’la Arvid. Det här händer ibland. Antagligen kommer det att låta väldigt flummigt och antingen sluta med frågan: ”Vad gör vi på den här planeten egentligen? ” eller med påståendet: ”Människor är dumma i huvudet.” Vi får se vilket det blir. Jag lovar att det här låter mer intelligent i mitt huvud.

Jag menar, vad skulle syftet med den här ”perfekta människan” vara? Vad är liksom syftet med människorna alls egentligen? Vi förstör ju bara planeten på det sättet vi håller på nu. Allt vi människor har (eller de flesta av oss åtminstone) är ju bara ett uppbyggt system av… Ingenting egentligen. Pengar liksom? Papperslappar. De flesta jobb finns till på grund av andra jobb, eller att folk inte har jobb. Sociala maktstrukturer? Något som någon som vann en brottningsmatch för 10000 år sedan kunde hitta på och som bara existerar i våra huvuden, egentligen.   

Det här begåvningstestet är från barnhälsovården i Eskilstuna och tillverkades någon gång mellan 1960-70. Det innehåller en massa former och bilder m.m. och är till för att testa barns logiska förmåga på den så kallade Leitner International Performance Scale. Det är klart att det är bra att veta sådant för att ge vissa barn extra hjälp med saker och ting men jag vet inte om det är riktigt rätt sätt. Barn utvecklas ju ganska olika och det känns lite som att sätta betyg på fjärdeklassare. Dessutom så är begåvningstest ett ganska otrevligt namn.

I natt så drömde jag att vetenskapsmän försökte förbättra mänskligheten. Det var ganska läskigt.

Det finns mycket normer och idéer om hur människor ska se ut och vara till sättet, man ska enligt många vara vältränad och vara glad och utåtriktad, det är jättekonstigt egentligen men i de flesta fallen så är det så. 

Om man avviker från det ''normala'' så blir man direkt dömd av andra som lägger märke till det, t.ex om man är sjuk på något sätt. Då tänker många att man aldrig kan må bra eller ha lika kul som andra men det stämmer inte alls, det finns enligt mig inget normal och inte normalt, alla är olika men ändå lika.

Till det här temat valde jag den här väckarklockan för blinda. Den får mig att tänka att många människor är blinda och att alla är olika. Många nedvärderar de som avviker.

Klockan tillverkades år 1950 och är gjord i plast och metall. Den lämnades in till muséet av Karin Johansson, Nyköping.

Den här datorn är lika gammal som jag. Alltså 16 år. Om man jämför den här klumpedunsen med dagens Mac Book Pro så är det svårt att tro att det är samma märke men det är det faktiskt. Vad ni ser framför er är en gammal Apple dator. Eller gammal och gammal, tonårig Apple dator. Skärmen är 17 tum och står på tre fötter som får hela apparaten att likna en rymdfarkost. Själva skärmen är också typ sådär fem ljusår (ljusår är egentligen tid men det lät mycket så jag skrev det ändå) tjockare än dagens datorer.

Ni undrar kanske varför jag skriver massor om Apples dator-historia när temat var internetkändis. Det undrar jag också.

Jag undrar men när jag har undrat färdigt så antar jag att jag i min enkla hjärna helt enkelt kopplade dator till internet. Sen var det ju det där med del två av ordet; ”kändis”. Någon sådan känner jag inte till. Det är i min situation något av ett fenomen att inte känna till några sådana ovan nämnda varelser (internetkändisar alltså) men det är för tillfället hela sanningen. Detta trots att jag ägnar flera timmar om dagen åt att surfa på nätet. Jag kanske borde välja mig själv. Inte för att jag är känd på det viset att alla vet om min existens men jag är ju uppenbarligen vid närmare eftertanke känd för att surfa på internet…

Hur som helst. Den här Apple datorn borde man ha kunnat komma in på internet med, om jag inte misstar mig, detta även om det förmodligen gick så in i norden långsamt att vi i dagens samhälle skulle ha kastat ut den genom fönstret inom några minuter och det beror ju på att vi inte har tålamod med all den nya tekniken som finns runt om kring oss, allt måste gå så fruktansvärt fort och det är helt otroligt vad stressande det här är, jag menar forskare har...

Okej vi börjar om från början av förra stycket och tar bort lite, såhär:

Hur som helst. Den här Apple datorn borde man ha kunnat komma in på internet med och om vi stryker ”kändis” och nöjer oss med ”Moa” istället så är den här texten nästan logisk!

Internetkändis, tack så mycket.

Neil Gaiman är antagligen inte direkt den första personen du tänker på när du hör någon prata om internetkändisar. Förmodligen tänker du på någon ”Youtuber” som typ PewDiePie, Jenna Marbles, Tyler Oakley eller någon ur ”I Just Want to be Cool-gänget”. Någon annan kanske tänker på en skådespelare eller men musiker som twittrar en massa. Någon kanske tänker på min mamma (hon driver nämligen bloggen kammebornia.se). Skamlös reklam. Jag vet. Förlåt, okej? Men vem bryr sig? Inte jag tydligen.

Åter till Mr. Gaiman i alla fall. Han är, för er som inte vet, författare och har skrivit böcker som t.ex. Neverwhere, Stardust, Coraline, American Gods och The Ocean at the End of the Lane. Sedan har han skrivit en himla massa noveller också. Bra grejer det där. Tipsar er att läsa något av honom om ni inte har gjort det. Sen så har han skrivit manus till en massa TV-serier också. Bl.a. till Doctor Who.

Varför i all världen har jag valt att skriva om honom här då? Han är visserligen känd men det är ju inte för att han har lagt upp sina historier på internet. Borde han inte då bara kallas för kändis istället för internetkändis?

Nja. Han är väl lite av varje skulle jag vilja påstå. Han har nämligen hängt med i svängarna och använder sociala medier såsom facebook, tumblr och twitter för att samtala och interagera med sina fans väldigt mycket.

Skrivmaskinen på bilden valde jag eftersom… Ja, vad tror ni egentligen? Det har dock inte skrivits några noveller eller romaner på den här. Såvida inte receptionisten, eller vem som nu kan ha använt den, gjorde det under kafferasterna på Försäkringskassan i Nyköping. Den är tillverkades 1920 av Royal Typewriter Co i New York och kom hit till magasinet den 17:e januari 2005.

Bara för att jag kan och bara för att det låter bättre än ”den 17:e januari 2005” så tänkte jag avsluta det här inlägget med ett citat från Neil Gaiman.

”Fairy tales are more than true: not because they tell us that dragons exist, but because they tell us that dragons can be beaten.”

Det kanske enklaste sättet att bli stor och känd nu för tiden är genom internet, världens största datornätverk. Internet i sig gör det möjligt att kommunicera och visa bilder och videos via sociala nätverk.

Det finns väldigt många ''internetkändisar'' nu för tiden och det finns mängder med fans som följer dessa. En av kändisarna som jag har lite koll på och faktiskt gillar är Pewdiepie, han är en rolig kille från Sverige som lägger upp videos på Youtube när han spelar spel.

Medan han spelar så pratar han i vissa videor engelska och vissa svenska, han är väldigt barnslig av sig och därför tycker jag att dessa figurer passar bra till temat.

Det är tre stycken dekorationsfigurer till tårtor som föreställer små gossar med blont hår och pyjamasbyxor och ljusblå skor.

Figurerna är gjorda i porslin och tillverkades på 1900-talet.

Hur blir man känd? Om du frågar Pewdiepie, Clara Henry,  Alex Schulman, William Spetz eller varför inte den internationella kändisen Rebecca Black, hade svaret antagligen varit via internet. Med bloggar, youtube-kanaler, hemsidor och ett internet utan gränser tycks vägen till kändisskap vänta runt varje hörn. Den kanske mest imponerande internetkändisen just nu är Anita Sarkeesian. En kvinna som kämpar för att göra popkultur och framförallt spelvärlden mer jämställd.

Just nu är spelvärlden skev, precis som resten av samhället. Kvinnor och kvinnliga karaktärer är grovt underrepresenterade i data- och tv-spel. De som finns har löjliga kläder som ska föreställa sexiga och som knappast är funktionella, till skillnad från de manilga karaktärernas utstyrsel. Kvinnliga spelare på internet forum riskerar att bli uppsökta och trakasserade om de publicerar sitt användarnamn, gamertag eller kontaktinformation medan de spelar online. Många kvinnor känner sig inte heller trygga på spelevent eller konvents afk. En kvinnlig spelares prestationer får ofta representera alla kvinnors förmåga att spela. En mindre bra insats från en kvinna betyder att alla kvinnor är kassa på att spela. Eller bara små grejer som att en tjej som ska köpa ett spel i en spelbutik ofta får frågan, är den till din bror/kille/pappa/son?

Antia Sarkeesian är en av många som reagerade på allt kvinnohat som finns inom communityn och skapade en videoblog som heter Feminist Frequency. Där hon kritiserar och diskuterar sexism i kultur och framförallt spel. Reaktionerna blev delade. Vissa spelare hyllade henne medan andra vägrade att erkänna de problem som lyftes fram, ironiskt nog finns det antagligen inget tydligare bevis för hur ojämställd spelvärlden är än att massa killar blir kränkta och envisas med att vägra erkänna någon form av sexism i gamer communityn. Sarkeesian möttes av trakasserier och hot om våldtäck och mord, så i stort sett det vanliga när en femnist försöker utrycka en åsikt på nätet, fast gånger 100. Hatet har inte haft någon ände, Sarkeesian har inte kunnat bo i sitt eget hem under perioder på grund av alla mordhot men som den feministiska hjälte hon är, fortsätter hon att kämpa.

2013 utnämnde Newsweek magazine och Daily Beast, Sarkeesian till en av de "125 Women of Impact". 2014 placerade The Verge henne på listan "the 50 most important people at the intersection of technology, art, science, and culture". Samma år var hon den första kvinna att ta emot  "Ambassador Award at the 14th Annual Game Developers Choice Awards".

Min poäng med detta inlägg är helt enkelt att Sarkeesian äger för att hon bidrar till att ge tjejer möjligheten att välja mellan en gullig docka och dataspel. Ulla Margareta har dock blivit lite väl gammal för att leka, hon tillverkades 1926 och firar alltså 90 år nästa år. Den är gjord i Amerika, Barbro Nordström var den lyckliga ägaren som fick dockan av sin moster Lilly. Det ljusa håret på dockan kan vara äkta, personalen på museet är inte säkra. Eller förresten, varför ska man välja? Kombinera dockan och dataspelet!

Jag kan ju börja med att säga att jag trodde att jag hade hittat en mycket konstig nyckel, men det visade sig vara ett lås i metall och ingen annan information, men det spelar ingen roll för princip blir nästan ändå detsamma.

För internetvärlden, och vägen till att bli internetkändis, känns som en nästa en bubbla man inte kan tränga sig igenom. Nu har jag inte försökt men vem har inte någon gång ändå viljat bli känd? Vi lär oss att det inte är speciellt glamoröst men sen så handlar allt om perspektiv.

Att bli känd på tex. Youtube tror jag känns jäkligt bra, fast allt har sina dåliga sidor. Jag är ett stort fan av Hannah Hart som leder Youtube serien ‘My Drunk Kitchen’. Den handlar helt om att hon ställer sig i sitt kök framför en kamera och blir full medan hon lagar mat. Det är extremt kul.

Nu kanske du tänker “det låter helt jättedåligt och som ett dåligt inflytande”. SLUTA! För hennes serie handlar om så mycket mer. Det handlar mycket om att acceptera och älska sig själv. Visst, man börjar kolla för att det är roligt när hon blir full och misslyckas helt att göra någon vettig och god mat. Men man stannar banne mig för att man lär sig något varje gång. Det finns alltid en slutsats av varje avsnitt.

Det samma gäller en annan Youtube kändis jag följer. Vår egna svenska Clara Henry. Som inte bara är en rolig typ utan också är väldigt duktig på att informera sina följare om allt från politik till bara något enkelt som mens. Ibland får man se en väldigt rolig men samtidigt seriös video om något aktuellt. Eller så får man hänga med när hon färgar håret.

Det här är varför jag själv skulle tycka det är coolt att få nyckeln till det här låset som sitter på den här bubblan för internetkändisar. Det handlar om så mycket mer än “jag vill vara känd”. Det handlar mest om “jag vill informera och lära ut”.

Det har aldrig varit mer uppenbart att jag kommer bli lärare tillslut.

Vi har yttrandefrihet i Sverige. Det betyder dock inte att man räkna med att bli omtyckt i alla kretsar om man behåller samma åsikt. I alla fall inte vad det gäller politik. Ska man diskutera politik gäller det att vara kameleont. I och för sig kan man nästan alltid hålla sig till sin åsikt någonstans i grunden men det gäller att vinkla.

Vid matbordet hos mormor och morfar har du förmodligen åtminstone en aning annorlunda synpunkt på samhällsproblemen än när du diskuterar jämlikhet med scoutkompisarna. Det är ju liksom så. Så är det iallafall för mig. Var jag än befinner mig så anpassar jag mig efter hur politiksnacket går just där. Det här är inte något måste. Jag hamnar inte i hängsnaran om jag säger något opassande men ibland det är nära på. Det gäller att inte förarga folk, man vara så att säga anpassningsbar och artig. Man skulle kunna kalla det vett och etikett helt enkelt, fast inom en helt annan gren än Nobelmiddagen.

Vett och etikett förknippas för det mesta med just hur-man-beter-sig-vid-middag vilket i princip är samma regler överallt; smaska inte, prata inte med mat i munnen, tala artigt, slicka inte på kniven, ät små tuggor och jada jada jada, men när det kommer till politik beror reglerna helt på vilka som sitter vid bordet och vad som har dukats upp.

Är det den här fina tårtkniven från 1900-talet tillsammans med blommiga duken som ligger på bordet så går den röda tråden åt ett helt annat håll än om det är mammas spritflaska och John Silver som har dukats upp. Sedan är det ytterligare en annan sak om man hittar hemgjorda biffar på ekologiska bönor och brunnsvatten på bordet eller kanske pommes och Coca Cola hos tjejerna. Välkommen till ämnet med de mest utvecklade utsvävningarna och de mest påhittiga vinklarna i världshistorien! Politik. Glöm otrohet och mens.

Kort förklaring till val av föremål:

Fin tårtkniv från 1900-talet med krullidusser = Finfika.

Finfika – den politiska diskussionen under finfika har vett och etikett som hade varit annorlunda om man dukat bordet med något annat.

Ämne: Politisk vett och etikett.

Helt solklart!

Jag har ett politiskt kompisgäng med spretiga åsikter. De flesta befinner sig på den vänstersidan av skalan, vissa mer ”radikala” än andra. Antirasism, antiålderism, feminism och normkritik i allmänhet är några av de frågor vi möts i. Vi har ivriga diskussioner, skrikiga debatter och analyser vi vill dela med varandra. För oss är inget privat när det gäller politik. Vad vi röstar på, tycker i en speciell frågar eller anser om någon politiker är lika öppen information som favoritmat och åsikt om en filmrulle. Vi har helt enkelt koll på varandra, trots att vi inte alltid är överens.

Därför kan krocken ibland bli ganska stor när våra små aktivistsjälar möter omvärlden. Jag har nog gjort hundratals människor obekväma med mina raka frågor om vad hen röstade på eller om vad hen tycker i en fråga. Andra gånger har jag slängt ur mig något som för mig varit självklart och mött aggressivt motstånd eller tysta flackande blickar. Det gäller att passa sig, att anpassa sig.

När jag träffar nya människor försöker jag ofta tona ner min politiska sida till en början, tills jag känt åt vilket håll vinden blåser och vad som är säkert att uttrycka. Men det är lätt att bli ivrig och glömma. Det är lätt att ta för givet. Känna feststämningen dö när man inser att personen man pratade med som verkade va så trevlig är antifeminist och sd:are.

Folk snackar om PK. Feminister är tydligen PK, antirasism är tydligen PK. Men hur kommer det sig då att jag och mina vänner som kallar oss feminister blivit exkluderade och faktiskt mordhotade p.g.a. just detta? Hur kommer det sig att det är okej att slänga ur sig något rasistiskt men inte lika okej att ”rätta” någon som gör det? Om man ”rättar” är man tråkig. Om man är feminist är man en ”PK-hora”.  Hälften av Sveriges befolkning föredrar SD:s migrationspolitik men bara några få procent vill öka invandringen. Hur kan det då vara PK att vara antirasist, att brinna för öppna gränser och ett samhälle som tillhör alla? Där vi inte utvisar våra medmänniskor. Att vara PK är att vara norm. Det borde därför vara rasister som kallas PK. Feminister blir mordhotade på nätet men blir antifeminister verkligen det?

Vill du testa att inte vara PK? Testa att ifrågasätt varför vi ständigt delar upp människor i två kön. Fråga varför det är så viktigt att alla ”kvinnor” går på en toa som har en speciell symbol på dörren och att alla ”män” går på en annan toa med en annan symbol. Den förstnämnda symbolen har suttit på Järnvägshotellet i Flen. Sen hamnade den på vinden och hittades där av Dag Forssblad. Den är tillverkad 1960 av Rörstrand. Jag undrar om dessa företag någonsin frågade sig själva detta. Hur som helst så utmanar jag dig. Sluta vara PK börja vara feminist! Och antirasist, antiålderist och normkritisk.

Politik. Ett avancerat spel som går ut på att få folk att lyssna på vad du har att säga om hur man kan göra saker och ting bättre i samhället. Ett avancerat spel med många regler varav vissa mer självklara än andra. Om man är politiker så förväntas man följa dessa regler och föregå med gått exempel. Om man är politiker borde man SPECIELLT följa de mest grundläggande reglerna i spelet. Åh, vänta! Regeln som jag tänkte snacka om här gäller ju egentligen inte bara för politiker, utan för alla människor. Men som sagt, politiker bör föregå med gott exempel.

Regel nummer 1: Slå inte på folk med järnrör, baseboll-trän eller något annat alls för den delen.

Jag antar att ni alla vet vad jag syftar på. Jag antar att ni alla har hört talats om den s.k.” Järnrörsskandalen”? Det var 2010 när ett gäng högt uppsatta politiker från partiet-med-den-extremt-diskutabla-för-att-inte-säga-rasistiska-politiska-agendan (läs Sverigedemokraterna) var ute på Stockholms gator. De beväpnade sig med järnrör och kastade rasistiska och sexsistiska slagord till höger och vänster, bland annat mot komiker och tidningsskribenten, Soran Ismail.

Jag ska inte komma här och påstå att jag vet allt om politik och hur det är att vara politiker. Dock så vet jag att SÅ HÄR GÖR MAN I ALLA FALL INTE!

SD har senare (självklart) försökt att tysta ner den här händelsen men när det gäller en av partiets ledamöter i justitieutskottet (ganska viktig post) kan det bli lite svårt. Kent Ekeroth blev visserligen petad från den posten efter detta men han är fortfarande medlem i partiet trots att han ofta uttrycker sig rasistiskt på internet. Partiet säger sig ju trots allt ha en nolltolerans mot rasism.

*Host, host*

Basebollträet som är på bilden har jag ju inte snackat så mycket om ännu. Det har (precis som järnrören) burits öppet på stan i syfte att användas som vapen. Därefter har det beslagtagits av polisen och till slut, via Polismuséet i Eskilstuna, kommit hit till samlingarna. Jag hoppas att det faktiskt aldrig användes till att slå någon. Det har nämligen spruckit på ett ställe och jag vill inte riktigt tänka mig att det skulle ha gått av mot någons kropp.

Förresten! Det här var mitt ”20-inläggsjubileum”, bara så att ni vet. Ät en tårta eller något vet jag! Tack och hej!

“Drottning Kristina väljer att abdikera! Det var på måndags morgonen som Sveriges drottning Kristina vid sin presskonferens avslöjade att hon ska abdikera från sin plats. För nuläget har hon valt att inte avslöja varför till media. Tronföljare blir Karl X Gustav.”

Så hade det möjligtvis kunnat låtit om drottning Kristina valt att abdikera i vår tid, med vår media. Vi lever i en speciell tid då partiledare berättar precis innan en presskonferens att denna tänker avgå som partiledare, och nyhetsflödet sprider sig på sekunder över landet. Inget undgår någon i den digitala världen. Inte bara över ett land. Över hela världen.

På bilden ser ni ett välkänt porträtt av drottning Kristina, Sveriges regent från 1632 till 1654. När man googlar på drottning Kristina kommer den målningen upp, och det är den som finns högst upp som porträtt på hennes wikipedia sida. Det är typ ett lika ikoniskt porträtt som det på hennes far Gustav II Adolf eller Gustav Vasa.

Som många nog vet är det officiella skället till att Kristina abdikerade för att kunna konvertera till katolicismen. Både då och nu är det förbjudet för en regent att vara annat än protestant, något vi kanna tacka Nyköpings egna lilla hertig Karl för.

Att Kristina skulle abdikera för att konvertera blev en stor skandal på den tiden och tänk er då om 1600-tals Sverige hade haft våran media och utsträckning av nyhetsflödet? Tänk om det till och med hände idag? Det skulle direkt bli en diskussion om inte dessa regler för vad för tro regent ska ha, och hur de får praktisera den är lite dumma och är ett påhitt av en maktgalen hertig. Något som måste tas bort.

Det har också diskuterats kring Kristinas sexuella läggning och att det skulle vara därför hon konverterade till katolicism. Jag har ingen tvekan om att den diskussionen skulle fått en står utbreddning om det här hände idag.

Politisk vett och etik är något som funnits så länge politik funnits. Idag pratas det mer om att vara “PK” och oftast sitter man tyst och säger yttrar inget om man har annat än en PK åsikt. Då som nu så får vi ändå inte riktigt leva som vi vill och som vi tycker utan att någon säger “du har fel”.

Slutsats: Kristina bryr sig inte om politisk vett och etikett egentligen men för folkets skull så valde hon att göra på deras sätt. Kristinas valspråk var “Vishet (är) regeringens grundpelare” vilket säger mycket om henne.

Kristina är alltså coolare än dig. Det var allt jag egentligen ville säga.

För mig betyder orange, varning och uppmärksamhet. Reflexer, vägskyltar, varningstrianglar, trafikkoner och flytvästar. Orange är en färg som får mig att haja till. Orange är också en färg jag passar otroligt dåligt i. Orange är en av mina favorit färger.

Jag har växt upp på landet. Granne med åker, skog och kossor. Men mitt riktiga hem kommer alltid vara skärgården. Somrarna spenderades i en lagom stor snipa. Motorns dova tuffande, havets stilla kluckande och fåglar som seglar förbi. Soluppgångar i gryningen, solnedgångar i horisonten. Sommar i P1 och bad bland alger, tong och spigg. Myggsprej, myggljus och elracket. Orangea flytvästar på solmogna barn. Barn som springer på båten, trots att man inte får springa på båten. Barn som springer nära vattnet, trots att man inte ska springa vid vattnet. Barn som ramlar i vattnet, trots att de inte kan simma. 

Som barn var flytvästen min trogne livvakt. Jag kan inte ens räkna alla de gånger jag plumsat i vattnet. Från bryggor, båtar och klippor. Vattnet var som en magnet! Räddningsvästen på bilden är tillverkad 1975. Och precis som min gamla flytväst har den varit med om många glada äventyr. Räddningsvästen användes på båten Kostern och fiskebåten Beli, med hemmahamn på Långnäs i Trosa. Familjerna Dahl och Granquist gjorde dagsutflykter till Askö, Kråmö och andra underbara ställen i skärgården. Det fanns fler västar i mindre storlekar som barnen använde och precis som jag klagade barnen på att västarna var klumpiga och otympliga med sina tjocka flytkuddar men så här i efterhand slår jag vad om att de är lika tacksamma som jag över sina trogna livvakter.

Orange alltså. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här. Jag valde ju liksom en grön stol. Mitt hår är ju orange(t?) i alla fall. Även om det kallas för rött. Jag antar att det får räknas. Grön och orange passar ju bra ihop, antagligen för att orange liknar rött som är komplementfärg till grönt.

Stolen har i alla fall gröna kuddar och är tillverkad av ek. Den gjordes 1950 av NK:s verkstäder i Nyköping och är 460mm bred och 815mm hög. Från början tillverkades 30 stycken sådana här stolar och 8 av dessa kan hittas i samlingarna idag. Stolarna skänktes till muséet 1966.

Färgen på mitt hår passar ganska bra ihop med den här stolen. Så bra att jag bestämde mig för att sätta mig på den för att ta bilden till inlägget. Lite för sent kom jag på att det var en dum idé eftersom stolen faktiskt är ett museiföremål. Jag skulle aldrig ha fått för mig att göra samma sak med en gammal soffa från 1800-talet eller något liknande men grejen är den att stolarna vi har hemma hos oss är äldre och de sitter jag ju på typ varenda dag, så att en stol från 1950-talet skulle vara ”o-sittbar” fanns inte riktigt i min värld. Ja, ja. Stolen höll ju i alla fall så ingen skada skedd. Det kommer inte hända igen!

p.s fick faktiskt ett ok att sätta mig på stolen av museets konservator Annie Clausen.

Orange har så många olika kopplingar i mitt huvud. Allt från brandbilar och eld till apelsiner och frukt. Ibland tänker jag på orange paprikor också. Det blir en gott och blandad i mitt huvud av saker som jag tänker på när jag ser eller tänker på orange.

Anekdot var det här. Jag hittade den här plåtburken som har haft EXTRA STARKT vaniljsocker i sig, och blev så fundersam. Inte bara för, vad tusan betyder extra starkt vaniljsocker? Gör det ont? Sen stod det tydligen vanillinsocker. Det vet jag i och för sig inte var det är så googlade och som jag uppfattar det så är det i princip vaniljsocker.

Sen kommer vi till färgen. Jag tittade noga. Jag tycker personligen att denna lilla burk av stål är helt klart orange. Men jag frågade Moa och enligt henne var den röd. Så vad är sanningen? Är den röd eller orange? Var går gränsen?

Jag har inte super dåligt färgseende men när det kommer till gränsfallen så ser jag helt plötsligt i svart-vitt. Var går t.ex. gränsen mellan blå och lilla? Grönt och blått? Orange och rött? Rött och rosa? INGEN VET!

Eller ja, någon vet väl lite mer än en annan men för sakens skull: INGEN VET!

Färger är så konstigt. Det är kanske därför jag håller mig till mina tre favoritfärger: blå, grön, svart.

Orange är en väldigt klar och stark färg, den är svår att missa och liknar inte någon av de andra färgerna alls. Apelsiner och juicer kan vara orange.

Färgen orange kan tolkas på väldigt många olika sätt, jag tolkar den som en varnande färg, till exempel att något är farligt eller giftigt och att man ska hålla sig undan. Därför valde jag den här flytvästen som föremål, flytvästar förknippar jag och förmodligen de flesta andra människorna som fara, någon hade kunnat drunkna men räddas av flytvästen.

Även flytvästen är orange, just den här flytvästen gavs till museet av Margareta Dahl, den är gjord i plast och frigolit, är 62 cm hög och 46 cm bred och passar en vuxen på 60-80 kg. Västen tillverkades år 1975/1976 och brukades av familjerna Dahl och Granquist på Långnäs i Trosa.

Jag är nog lite av en fantasilös människa. Vi hade temat orange och jag, tråkig som jag är, letade upp den första orangea grejen jag hittade. En affisch. Orange: orange affisch!

Den här skylten, eller snarare annonsaffischen föreställer en mycket frisk och perfekt familj som uppenbarligen inte har glömt avgiften till sjukkassan. Affischen kommer från 1954 och hörde till försäkringskassans annons. Den här bilden är bara 61 år gammal men det är som att kika in i en annan värld. Under 61 år har världen hunnit med mer än vad stenåldersmänniskorna hann med på 6 000 år. Och det går bara fortare och fortare.

Ca 10 000 f Kr så kom de första människorna till Sverige och började etablera sig. Det tog 6 000 år innan man började bruka jorden och ha husdjur. Idag förändras samhället på 10 år. När jag är vuxen kommer förmodligen ingen behöva ta körkort till exempel. Då är det självstyrda bilar som gäller. Inom 50 år skulle jag tro att stora delar av personvården använder sig av robotar istället för människor. Man kommer troligtvis inte att använda  papperspengar alls inom en snar framtid och det svenska språket kommer förmodligen att försvinna, som resultat av internetspråk och globalisering. Något annat som jag tror kommer utvecklats inte minst på grund av människors sociala problem är ”kombinera ditt eget barn, välj vilka gener du vill ha”. Det är ju bara att mixa lite sperma och äggstockar. Frågan är bara hur mycket vi kan utveckla oss innan det går över gränsen. Det tar nog inte lång tid innan någon av misstag släpper en atombomb någonstans och utplånar en hel världsdel. Eller så blir datorerna överintelligenta. Kanske producerar vi för mycket plastmuggar och förstör miljön så till den milda grad att vi inte har ens har resurser till att bygga en raket och fly till mars när ozonskiktet pajjar.

Vi vet inte vad det tredje världskriget kommer utkämpas med men i det fjärde kommer vi slåss med pinnar och stenar.