Orange: den trogne livvaktens färg

 
 

För mig betyder orange, varning och uppmärksamhet. Reflexer, vägskyltar, varningstrianglar, trafikkoner och flytvästar. Orange är en färg som får mig att haja till. Orange är också en färg jag passar otroligt dåligt i. Orange är en av mina favorit färger.

 

Jag har växt upp på landet. Granne med åker, skog och kossor. Men mitt riktiga hem kommer alltid vara skärgården. Somrarna spenderades i en lagom stor snipa. Motorns dova tuffande, havets stilla kluckande och fåglar som seglar förbi. Soluppgångar i gryningen, solnedgångar i horisonten. Sommar i P1 och bad bland alger, tong och spigg. Myggsprej, myggljus och elracket. Orangea flytvästar på solmogna barn. Barn som springer på båten, trots att man inte får springa på båten. Barn som springer nära vattnet, trots att man inte ska springa vid vattnet. Barn som ramlar i vattnet, trots att de inte kan simma. 

 

Som barn var flytvästen min trogne livvakt. Jag kan inte ens räkna alla de gånger jag plumsat i vattnet. Från bryggor, båtar och klippor. Vattnet var som en magnet! Räddningsvästen på bilden är tillverkad 1975. Och precis som min gamla flytväst har den varit med om många glada äventyr. Räddningsvästen användes på båten Kostern och fiskebåten Beli, med hemmahamn på Långnäs i Trosa. Familjerna Dahl och Granquist gjorde dagsutflykter till Askö, Kråmö och andra underbara ställen i skärgården. Det fanns fler västar i mindre storlekar som barnen använde och precis som jag klagade barnen på att västarna var klumpiga och otympliga med sina tjocka flytkuddar men så här i efterhand slår jag vad om att de är lika tacksamma som jag över sina trogna livvakter.

 

 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: