Borde vuxna oroas över sina barns sexlekar?


Erotik, sex och kärlek är veckans tema och till det har jag valt en artikel ur tidningen Vi Föräldrar från 1973, som handlar om hur barn upptäcker sin sexuallitet, och föräldrars reaktioner på om det är okej eller inte. Den handlar om två vänner, Anna 4 år och Stefan 5 år, som sakta börjar utforska varandras kroppar på ett väldigt intimt plan.


I artikeln, som är skriven av Anna Carin Eurelius, står: "En liten unge är stolt och glad över sin kropp. Precis så stolt och glad som vi vuxna skulle vilja vara. Nästan varje dag upptäcker den nya fantastiska saker.". Det är de så kallade sociala reglerna som hindrar Anna och Stefan att fortsätta med det som var fullt normalt, inte enligt vissa, vid 5 års ålder. För ja, hur skulle världen se ut om dessa sociala regler inte existerade? Förmodligen är det ingenting barn lär sig, utan att det är medfött, att det efter 5-6 års ålder inte känns lika avslappnat att vara naken med sina kompisar.


Eftersom artikeln är skriven i tidningen Vi Föräldrar står det även om föräldrars reaktioner över detta och förslag på hur de kan reagera, bland annat: "Klarar man inte det här, tycker jag det är bättre att man ber sina barn låta bli med sina sexlekar än att man förställer sig och låtsas att man tycker om det dom håller på med." Men det här tycker i alla fall jag är lite fel! Låt barnen utvecklas medan de är unga och har chansen, den kommer ändå inte igen för än flera år senare. Har jag fel?

Jag vet däremot inte hur den här synen har förändrats historiskt men jag skulle väl gissa på att det inte hänt så jättemycket?


Max af Klercker


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: