Kärlek som kärlek!
För mig har kärlek mellan människor oavsett kön, ras eller religion alltid varit en självklarhet. Kärlek som kärlek!
Men häromdagen kom jag över en artikel som gjorde mig rätt fundersam. Det var en artikel ur Femina från 1974 som hade titeln "Bisex: ett modenyck". I den stod det bland annat om hur kändisar som Mick Jagger och David Bowie "banade vägen för den bisexuella vågen" genom att använda smink och hur de uppförde sig på scen. Det stod även att American Psychiatric Association kallade homosexualitet en mental rubbning. Det som förbryllar mig mest är att folk uppfostrades att tro sånt här. Jag vet att alla såklart inte gjorde det men att det förekom rätt ofta och att det gör det än idag.
Jag fattar inte grejen med att tycka det är fel med homo- och bipersoner som gifter sig, har sex eller bara umgås. Det verkar som en del inte ser att det är två individer som har blivit kära i varandra och blir tillsammans utan bara ser att det är två människor med två snoppar och då är det genast äckligt och fel.
Och att kalla det en mental rubbning?
Det är bara jätteknäppt.
Som tur är har det blivit mer och mer accepterat i vårt samhälle. Bra det, för kärlek är underbart och det ska ingen behöva smyga runt med eller till och med avstå på grund av sin läggning.
Emma Vestberg
Bra skrivet!
men det va för att på den tiden så vad det där med homosexualitet tabu och det hade det varit innan också och det började uppmärkasammas mer på den tiden och det va bögarna som kom på aids och blabla. Homosexualitet hade varit tabu länge och det är klart att man uppfostrades till att tro att det va något fel med det. Och att det fortfarande är så idag? jo efterosm man uppfostrades till att tro sånt på 70-talet så är det väl inte så konstigt ifall man tror det än idag om man uppfostrad till det. Allting sitter i huvudet.
okej skrivet annars!
