Djur och natur: Härligt eller hemskt?




I skogen bland alla träd, buskar, blommor och djur gömmer sig det jag är mest rädd för - Snigeln. Det låter konstigt och knäppt men jag är rädd för sniglar. En rädsla som gör det svårt för mig att vistas i skogen helt avslappnad. Det vill säga, jag måste alltid titta ner på marken och kan inte njuta av det vackra omkring mig. Värst är det när det har regnat lite och börjar torka, då är det fullt av sniglar överallt, på vägen, i diken, i gräset, i trädgården... ÖVERALLT! Men naturen är extremt avslappnande på vintern och den varma sommaren då det inte finns några sniglar. Men då man kan uppleva naturen som bäst är inte på sommaren eller vintern utan från hästryggen året runt!

Att rida utomhus är något som jag älskar, dock gör jag inte det längre men gud så underbart det var. Jag brukade rida i koppartorp på en helt otrolig travhäst som heter Witte. Jag blev så van vid att rida honom att när jag skulle åka på ridläger och rida en annan häst som inte var travare, så tyckte jag att den hästen hade en konstig takt. Det gick väldigt långsamt.

Jag brukade rida på torsdagar, så det blev en vana att efter ridningen var det fredag. Det ger också ett visst lugn - att helgen är här. Så när jag red på exempelvis tisdagar gav det mig en mycket mer avslappnad känsla eftersom jag även tänkte: imorgon är det fredag.

När jag var liten så hade jag inga problem med att vara i skogen. Det var min favorit plats där jag lekte dinosaurie och häst. Jag brukade även leka i skogen med mina leksaker som jag ibland smugglade ut eftersom jag inte fick ta ut leksaker egentligen. Då smugglade jag ut allt från barbies till leksakshästar. Min leksakshäst såg nästan ut som den på bilden ovan, förutom att min var lite nyare (min var från 1990-talet och leksakshästen från 1900 - 1950-talet) och den stod inte på en hjulförsedd bricka och var självklart inte gjord av trä utan av plast.

Men min häst var vit med vit man precis som trähästen och jag är lite osäker på var jag köpt den men hästen ovan tros ha tillverkas av bröderna Ivarsson i Osby som senare blev Brio, leksaksaffären. Min leksakshäst och trähästen har något mer gemensamt, båda deras användare var från Nyköping, Magdalena Wachtmeister och Frida Eriksson (jag). Jag undrar vad som hände med mig som gjorde att jag började avsky att sätta min fot i skogen. Vad gjorde mig så rädd för sniglar? Kanske var det så att jag inte ville vistas i skogen efter att jag slängt min favorit leksakshäst..?


 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: