Hur tankarna kan vandra iväg vid mötet med ett föremål...

Klockan är väl tio, men Roger Alderstrand kan inte sova. Det är mörkt ute, så om det inte vore för gatlyktan utanför skulle mörktet sprida sig i rummet.
Men nu är det gult ljus i pojkrummet ochgult ljus över Rogers ansikte.
Roger är fem år, han ligger och tänker på sin mormor Selma. Hon blev sjuk i början av Oktober och det blir inte bättre.
Mamma har förklarat det där med döden och Roger förstår att det är på riktigt. Bredvid sängen hänger tavlorna som Selma gett honom.
Han gillar dem inte.
Vinden viner och en plastpåse dansar med gatlyktan som ljussättning.
En av tavlorna föreställer en vakande ängel. Hon har blont hår, fluffiga vingar och ser snäll ut.
Tills man upptäcker vad hon gör!
Detta är inte någon snäll vaknande ängel, hon lurar ju en liten pojke över ett djupt stup.
Roger vet vad som händer om man trillar ned för en djupt stup.
Han vet vad som kommer att hända med mormor.
Gatlyktan lyser fortfarande, men nu är det mörkt. Roger blundar.

Samlingen Eskilstunahemmet och alla Roger Alderstrands kommentarer på föremålen är en guldgruva i magasinet. Jag vet att hans mormor faktiskt hette Selma och att det var hon som gav honom tavlan som hade hade vid sin säng i unga år.
Jag tror inte att “Änglavakt” föreställer en vakande ängel.
Snarare en kvinna med kunskaper i förhäxningskonst.