Det här är Lisa. Hennes armar är löstagbara och det är även hennes händer. Hon kan vrida sin överkropp i 360° och hon har en lapp där det står Made in Hongkong – trots allt detta anser jag att hon är en perfekt representant för hela den mänskliga populationen.

För det är precis det jag tänker skriva om, människor. Människor är läskiga.

Katter, de antingen sover eller går på lådan, klöser på soffor eller leker med leksaksråttor. Dem kan jag förstå mig på, de är inte ett dugg läskiga (utom möjligen den där katten från Alice i Underlandet). Guldfiskar, de simmar runt i sin glasskål och upptäcker nya miljöer till dess att de glömt bort vad de har upptäckt och börjar om sin lilla upptäcksfärd. Inte så komplicerat, ganska förutsägbart och inte alls läskigt.

Människor är en helt annan femma, de är oförutsägbara. De går från att ena stunden studera celler från äggstockarna i mikroskop till att filosofera kring hur de lyckades få tandkräm innanför kalsongerna förra lördagen. Liksom, vad hände där – nu är jag inte riktigt med i svängarna.

Vi ska heller inte glömma det läskigaste av allt bland alla människorelaterade läskigheter; alla dessa sociala förväntningar. Man ska uppträda på ett visst sätt i en viss situation och nej, det där var tydligen inte ett passande tillfälle att dra det där skämtet och oj, nu ska vi visst inte vara seriösa längre. Jösses.  Det är läskigt.

Och att Lisa påminner lite om en zombie på den här bilden gör ju inte det här inlägget mindre läskigt heller, nej nej.