En person från förr: Paul Sjöström

 

Historien om en pojke som sökte lycka hos militären. Paul är 13 år och bor hos sina släktingar i Skellefteå medan han går i skolan på läroverket. 1939 ”snodde han värvning” på en volontärskolan kallad Svea Livgarde. Plötsligt bryter det finska vinterkriget ut och Paul söker ivrigt värvning men får avslag på grund av sin pågående skolgång. Men han behöver inte vänta länge, 2 år senare 1941 är fortsättningskriget ett faktum. Nu är Paul klar med volontärskolan och söker sig till frivilligkåren där han får anställning som undersergeant.   


Torsdagen den 24 juli dagen innan Paul lämnar Sverige för att resa till det pågående kriget i Finland skriver han förförsta gången i sin dagbok. ”Dagen är inne! Birgit hos mig. Bitterljuva avsked!”.


Dagen där på beskriver han hur man på väg till Finland över Ålandshav upptäcker flera ubåtar. De första sidorna i dagboken präglas av en ung och naiv entusiasm. När Paul får reda på att han ska till frontlinjen i Hängö beskriver han det som en lyckodag. Efter första eldstriden har kommentaren ”intressant!” skrivits ner. Men efter bara några dagar förstår Paul att livet i armen kanske inte är det han alltid drömt om. 


”Inte har jag tänkt mig att det skulle bli så här. Ligga två km bakom fronten och bara gräva och när man kommer fram, plocka fimpar i stället för att få skjuta, eller åtminstone se fienderna. Faktum är att jag längtar tillbaka, men skäms för att komma hem igen utan att ha upplevt något äventyrligt. Jag undrar när det blir fred?”


Pauls otålig het stillas dock så småningom när hans vardag fylls med blodiga strider och vänner som dör. Någon får en kula i pannan och Paul själv skadas. Den svenska frivillighetsbataljonens arbete vid fronten i Hangö bestod till mesta dels av vakttjänst, patrullföretag och fältarbete i 15-20 minusgrader. I dagboken skildrar Paul det vardagliga arbetet såväl som ångestfyllda stunder, romantik och tankar om att gå med i Waffen-ss.


När Hängö intas åker de svenska soldaterna hem men livet i armén har bara börjat för Paul, han har fått mersmak.


”På hemvägen hamnar jag mitt i en granateld, blir döv på höger öra. Jag kände mig inte alls rädd när granaterna slog ned runt mig, jag var alldeles lugn.”


2006 dör Paul 86 år gammal i Vänersborg. Hans dagbok, pass och medalj förmedlas till museet via sonen Marcus. Medaljen är en minnesmedalj kallad frivilligkorset utdelad 1957 till de som medverkat i finska fortsättningskriget av president Kekkonen.

 

 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: