Att skriva om hur jag tror att min framtid kommer att se ut kan jag knappast göra. Jag har idéer men mycket kan hända. Den framtid jag tänker på är självklart mitt vuxenliv, det är den, för mig, mest relevanta framtidsfrågan. Vad jag t.ex. ska göra på morgondagen eller veckan efter stämmer oftast med vad jag anat. Den framtid som ligger längre fram vet jag dock knappt något om. På många dagar hinner mycket hända och slumpen kommer att ha sina påverkningar.

Försöka sy min egen väg tänker jag ändå såklart försöka. Det håller jag på med för fullt redan nu. Nästan hela dagarna. Framtiden finns mycket ofta i huvudet just nu och att den är något att kämpa för känns självklart. Att sy på något där man inte vet vad resultatet kommer att bli, är svårt. Det mest tidseffektiva skulle vara att veta redan nu. Jag tror emellertid inte att det skulle bli bäst resultat, då även det jag lär mig om som inte kommer att fokuseras på i min framtid ändå ger mig erfarenhet och kanske kan vara hjälpande till andra uppgifter som berör andra områden.

Den skosymaskin av fabrikatet Singer tycker jag passade in bra till denna text. Men om jag har en röd tråd som symaskinen har återstår att se. Det får framtiden berätta då jag blickar bakåt. Liksom jag blickar bakåt på denna symaskin och undrar vems framtid, i dåtiden, den har betjänat. Kanske fanns den redan tidigt i tankarna hos den tidigare ägaren eller kanske var det så enkelt att skosymaskinen var den enda möjligheten till ett jobb. Kanske det var en ren slump att ägaren tillägnades symaskinen till ändamål åt ett yrke.

Vad jag hoppas om min framtid är att inte alltför mycket ska ske utav tillfälligheten. En balans ska finnas.