Jag tittar på den pråliga barnkälken från 1880 donerad till museet av Nan Sandahl.
Den är speciell.
En specialsparkcykel.
En våt dröm för någon med ett specialintresse för kälkar?

Mitt specialintresse är ord.
Jag älskar ord.
Att uttala dem, skriva dem, höra dem.
Att lära känna orden.

I mitt huvud bereder sig ett språkligt trassligt nät ut.
Varje gång ett nytt ord tar plats länkas det samman med alla andra ord som samsas där inne.
De hälsar på varandra, smakar på varandra och flätas ihop.
Säger: hej, du påminner om mig och ja, du liknar mig eller åh, du är min absoluta motsats.
Alla olika språk blir till ett språk i mitt huvud.
Och språket, orden, uttrycken.
De gör mig exalterad, intresserad, nyfiken, hungrig.
Orden tar mig överallt.
Tar mig igenom mig själv och ut till andra.
Vidare ut i universum.

Mitt specialintresse är att samla på ord.
Att kontinuerligt och alltid lära mig nya ord.
Använda orden på nya sätt, låta orden integreras med mig, med mitt, med min omvärld.
Och det bästa är.
Att det aldrig tar slut.
Jag kommer aldrig att ha samlat färdigt.

Orden i oändligheten.