Sonja Klangestams hatt av syntet från samlingen Tre generationer Klangestam.

Stina berättar om första maj och demonstrationer, dagen efter valborgsmässoafton.

Jag berättar om morfars eld i skärgården. Min kratta med mängder av spetsar som jag klär med marshmallows för att kunna grilla massor samtidigt istället för att bara låta en i taget smälta över elden på en träpinne.

Spegelblankt vatten och tändvätskekol, hamburgare och måsar.

Alltid kyliga valborgsaftnar med sneakers, långkalsonger och regnjackor ute på landet.

Första maj blir inte direkt uppklätt heller.

 

Men förr under förstamajdagen så gick damerna runt i sina vackra huvudbonader. Kanske demonstration i feministisk anda, vilket jag hoppas på och vill föreställa mig.

Jag vill ha en första maj med denna hatt på huvudet, ett fett plakat i handen och skrika: JÄMSTÄLLDHET NU, NU, NU.

 

 

"Hörsägen och bakdanteri" 1877-04-01:

 

Unga fröken Lewenhaupt njöt i fulla drag av valborgsfirandet!

 

Det var en  solig och ljum vårkväll som mötte Fröken Cecilia Lewenhaupt (8) då hon med med morföräldrarna Grevinnan Wilhelmina Bonde (60) och Överste kammarherre Carl Jedvard Bonde (64) infirade vårens ankomst med pompa och ståt. Platsen för det livliga spektaklet var Ericsbergs slott beläget i Stora Malms socken, en plats som sett mången lättfotad dans, må ni tro! Brasan sprakade, unga fröken log stort och en kör sjöng i den skymmande vårkvällen. En lyckad kväll får vi anta!

 

- Greta Ankarkrok

 

Tavlorna av Cecilia och hennes morföräldrar målades samma år som den fabricerade tidningsartikeln publicerades och målades av Generalskan Anna Beata af Kleen. Jag måste säga att skvallertidnigsjournalistik måste har varit knepig runt 1877. Det tog mig väldigt lång tid att klura ut vad de hette och vilken relation de hade till varandra då Cecilia hade 6 förnamn och två alternativa efternamn och hennes morföräldrar hade ett antal olika namn de med!

 

Tavlorna ägdes av Cecilia Lewenhaupt, senare af Klercker och skänktes till museet av Göran af Klercker efter hennes bortgång 1951.

 

 

En kossa från en modellsamling får symbolisera folkhemmet.
 Mjölk är drycken som står på bordet i folkets hem. Samtidigt som vi lärde oss att standardisera mjölkprodukterna och delade upp grädde och mjölk i fyrkantiga papperskartonger växte tanken om välfärdsstaten. I homogeniseringsprocessen blev grädden tillsammans med samhällsideal jämt fördelad i mjölken.

Oavsett klasstillhörighet eller bakgrund var mjölken den samma, en vit dryck i papperskartong.
Mejeriföretagens råd lyssnar alla på minst lika mycket som livsmedelsverket.
I Sverige är svensk mjölk mer än bara mjölk, mer än bara en dryck.
Mjölken symboliserar den tid som flytt.

 

 

"Att sitta själv på bussen är så svenskt" , det här är så svenskt och det här är så svenskt. Skulle man koka ihop allt som är "typiskt svenskt" på den här el-spisen skulle hopkoket förmodligen bli en härlig brun röra, en salig blandning. För jag tror att det finns så mycket små saker som svenskar gör att det knappt finns något typiskt svenskt. Vissa saker, som att sitta själv på bussen, är det nog inte bara svenskar som gör, andra saker gör vissa men inte andra. Med så många individer som bara hålls ihop av ett namn på landet de bor i tycker jag att det skulle vara konstigt och väldigt tråkigt om det fanns saker som alla svenskar gör. Därför är det nog väldigt bra att det där hopkoket skulle bli brunt.

 

 

Här skulle allt om svenskhet och jantelag kunna skrivas.

Allt om blond och blåögd, frigjorda nakenbad och myggsvärmar.

 Kalles kaviar, messmör och brunsås.

 

Men jag kan bara tänka på en enda sak:

 

FIKA.

 

Sverige är ju landet med det absolut bästa uttrycket för ett fantastiskt påfund.

 

Att ta sig en fika, helt enkelt!

Morgonkaffe.

Förmiddagsfika.

Eftermiddagsfika.

Kvällsfika!

Sen självfallet – fika när man känner för det däremellan.

 

Ett uttryck som innebär att man sitter ned, äter något gott och har det trevligt.

En kopp kaffe och chokladbiskvie tillsammans med en vän en våreftermiddag.

Ett kryddigt te med smörgås en vargakall vinterkväll.

Saft och bullar.

Kakor och mjölk!

 

 

Min favorit är alla gånger kaffe och bakverk.

Allra bäst är också om man får dricka det ur en liten nätt kopp, med växtdekor, tillhörande fat och tillräcklig storlek för många påtår.

 

Denna kommer ifrån familjen Alderstrand, ursprungligen Eskilstuna, och är en del av en servis.

 

Jag hoppas att det fikades väldigt mycket i det hemmet, för av fika mår man gott!

 

 

Jag har tröttnat så himla mycket på klimatet här. Jag är verkligen ingen vintermänniska, och att Sveriges vintrar bara blir längre och längre passar verkligen inte mig. Snö, slask, regn, storm, kaos, blött och kallt. Nej. Bara nej.

Vintern ska börja i mitten november och sluta i februari, våren ska börja i mars och hålla sig till mitten av maj då sommaren börjar, som ska hålla sig genom hela juni, juli och augusti. I september till mitten av november ska det vara höst, och sen kan det bli vinter igen. Vi är inne i april nu och det är fortfarande vinter! Kanske en ganska snäll vinter, eftersom den är på väg att försvinna, men det går så himla sakta. Alldeles för sakta. Det är snö kvar och temperaturen smyger sig verkligen uppåt, och jag kan inte säga annat än att jag tröttnar.

Jag tycker att inget mindre än en båtformad pälsmössa från 1880-talet passar bättre än till detta tema. Mössor i alla dess former är något vi i Sverige tvingas ha på huvudet under vintern för att inte frysa om våra små öron och huvuden.

 

 

 

Året var 1810, en kylig vinternatt då några män satt på en sylta i Solbacken. En utav männen var väldigt ledsen för han hade fått reda på att hans yngsta dotter egentligen inte var hans dotter, utan någon annans! Detta betydde alltså att modern hade förökat sig med en annan man. När den förstnämnde mannen tänkte på detta fylldes han med ilska och sorg. Mannen och modern hade nämligen fyra barn till och hade varit mycket förälskade i varandra i en väldigt lång tid och nu skulle det ta slut. Han tittade ner i bardisken och såg sina egna tårar droppa ner på trät, han fick en hård dunk i ryggen och såg sedan en annan man sätta sig bredvid honom med ett leende på läpparna.

- Ryck öpp dig fö faen, häe ta en öl!

Mannen bjöd den sorgsna mannen på ett bukstopp som var dekorerad med fräcklat motiv på buken och ett krönt spegelmonogram omgivet av två lejon och började sedan berätta en historia.

- Ja fick reda påe en sak idaeg... Började han medan den sorgsna mannen stirrade på bukstoppet som hade en dubbelsvängd hänkel med ett tumgrepp som avslutades med band med modifierd halvplym.

- Frugan som ja träffade för några månader sen har fött ett barn, min dottar! Olyckligt är dock att frugan tillhör en annen man.

Den sorgsna mannen slutade plötsligt gråta och insåg då vem som satt bredvid honom. Han tog ett stadigt grepp om bukstoppets dubbelsvängda hänkel och slog mannen som satt bredvid honom hårt. Den mannen vaknade aldrig igen och den sorgsna mannen fick sin hämnd.

 

Mordvapen. Ett himla diffust begrepp egentligen, eftersom att nästan vad som helst kan vara ett mordvapen. Lite otäckt när man tänker på det, faktiskt. Men det man egentligen tänker på när man hör ordet ”mordvapen” är ju faktiskt något utav de klassiska vapen som typ kniv eller pistol. Eller kanske denna handgjorda lövhacka. Detta är ett knivliknande redskap och ingår i de av mästerlotsen Karl-Gustav Sundströms insamlade föremål.

Temat idag om mordvapen leder mig in på en annan väg faktiskt, nämligen favoritgenre när det kommer till film. Skräck, thriller och deckare är något utav det bästa jag vet. Jag har alltid gillat sådana filmer, och jag vet egentligen inte varför. Jag blir sällan rädd, och när jag väl blir det är det bara spännande. Sådana filmer är helt enkelt bara spännande. Oförutsägbara. Att man inte riktigt vet vad som ska hända och att man själv försöker lista ut vem mördaren är, eller att sitta och försöka ändra på historien och säga åt offret att vända sig om, springa åt andra hållet och till slut behöva tänka ”Sa ju det”, det är spännande.

 

Nyköpings slott var under en period ett fängelse, ett dårhus, ett fattighus.

Och dessa fotbojor fyllde en funktion på denna plats.

Järnet på bojorna är klätt av läder, så att bojorna inte ska skava lika mycket.

 

Ändå är tanken skrämmande, vetskapen om hur pass frihetsberövad en människa skulle vara om denne tvingades bära dessa bojor.

Det hemskt ofria i att kunna bli fastkedjad någonstans i dessa bojor och möjligen svälta ihjäl.

Ett potentiellt mordvapen.

 

Sedan de psykiska konsekvenserna, påfrestningen av att få kroppen bunden på ett onaturligt vis.

Jag skrev: så att bojorna inte ska skava lika mycket.

Det sinnliga skavet, den oupphörliga begränsningen av kroppen.

Tortyr.

Hur begränsning av människan har dödlig inverkan.

 

 

Death by hula hoop.

 

Slänger in lite engelska sådär i början av inlägget, bara för att jag är helt kär i ordet hula hoop. Liksom jämför det med svenskans rockring, låter ju som en ring av stenar eller möjligtvis rockor. Inte alls som den fräna underhållningspryl som rockringen faktiskt är. På bilden ser ni förresten en polkagrisrandig sådan i blått och vitt, den tillhörde familjen Fargo och från vad jag vet så användes den endast som en leksak i diverse rörelselekar.

 

Okej, back to business nudå.

 

Jag tror inte att denna rubrik om ett dödsfall orsakat av en rockring är någon som du har tidigare sett; inte på löpsedlarna, inte i någon liten notis och inte ens på den kära ansiktsboken.

 

Men den egentliga frågan är: kommer du att se den i framtiden?

 

Eller: kan man dödas av en rockring?

 

Mördarna på CSI är numera så kreativa så de skulle säkert klara av det, manusskrivarna kanske läser detta inlägg i precis denna stund och stjäl min briljanta och mycket möjligt unika idé. Men om jag som fullkomlig mördarnovis (med ett undantag för nämnt CSI-tittande) skulle klara av det, det är en helt annan fråga. Och bara för att klargöra det hela, inga experiment utfördes för att komma fram till den avgörande slutsatsen.

 

Det är lite svårt att slå ihjäl någon med en rockring, att strypa någon med den runda ringen kan också vara lite svårt (poängen är att den är rund och större än dina höfter) och för at dränka någon behöver du någon vätska och för det är rockringen aningen för plastig.

 

Men den avgörande slutsatsen är att *trumvirvel* ... ja, det är möjligt!

 

För att förhindra att någon läsare får för sig att testa på min slutsats – som visserligen är mer än hypotes än en slutsats – så avhåller jag mig från att dela mina mordiska men oskyldiga idéer. Jag vill ju trots allt inte behöva se någon rubrik som innehåller både ordet rockring och ordet död, eller mord för den delen.

 

 

 

 

Jag utfärdar till att börja med en präktighetsvarning:
Du kan i denna textkänna lukten av pretto och smaken av pk-tjej.

Här följer 3 anledningar till att Mcdonalds chicken nuggets är ett väl beprövat modvapen:
1. Den självklara anledningen: Chicken nuggets består av döda djur. Döda mixade djur, doppade i frityrsmet och friterade i olja. Redan innan du stoppar dem i munnen har mord begåtts.
2. Chicken nuggets 6-bitars är onyttigt, det är något med det där tjocka lagret fett som omsluter dem som gör maträtten farlig i längden, detta kan leda till död.
För mer info se ”Supersize me”.
3. Hur många McDonaldsarbetare dör i det där karet med olja egentligen?!?

 

Slut på anledningar!

 

Biff-Bjarns fingrar slöt sig kring det kalla trähantaget. I kväll skulle det ske. I kväll var Kvällen med stort K. Bjarn hade under det senaste decenniet slitit som en björn, kämpat och jobbat hårt för att fullfölja sin innersta dröm, att få slå upp portarna till Biff-Bjarns Bullbageri. Det skulle bli det bästa bullbageriet i hela riket. De största bullarna och den kallaste mjölken skulle serveras kunderna och Biff-Bjarn skulle le och le och le.

 

Drömmen hade grusats. Grusats av den där beiga tjänstemannen på lantmäteriet. Biff-Bjarn var rasande, det ända han kunde tänka på var att förstöra för tjänstemannen som han förstört för Bjarn. Lantmäteren skulle dö.

 

Biff-Bjarn släckte lyset i sin lägenhet och rusade ner för de tre trapporna, ut i den kyliga kvällen. Med steg fyllda av målmedvetenhet men också en svag hint av nervositet gick han bort längst gatan. Vapnet var tungt i hanns hand. 

 

Så, från ingenstans, stor en polisman framför honom. Det kan inte vara sant, en snut! tänkte Bjarn och kände hur hjärtat slog dubbla, nästan trippla slag. 

 

"Får jag be dig att lämna över vapnet och följa med mig, du har gjort dig skyldig till brott mot knivlagen"

 

Ett liv räddades den kvällen och efter en tid i fängelset kom Biff-Bjarn ut som en ny människa. Ett år senare kunde hela staden smaska på Biff-Bjarns fantastiska bullar!

 

 

Historien du just läst är helt påhittad. Macheten beslagtogs visserligen med hjälp av knivlagen i Eskilstuna, men var vapnets ägare hette, var eller hade för avsikt att göra med det får vi aldrig veta.

 

 

Ett utav synonymerna till artificiell är konstgjord. Vilket leder mina tankar vidare till en skoluppgift. Som medielev läste jag Foto i tvåan i gymnasiet, och när Foto C-kursen började nynna på sin sista refräng hade vi en ganska stor uppgift med rubriken ”Konstgjort foto”. Tanken var att vi skulle vara kreativa och åstadkomma något med hjälp av vår fantasi, och det var faktiskt en jätterolig uppgift. Jag tog hjälp av min syster som fick agera modell, jag sminkade henne med strössel på läppar och ögonlock och hennes hår var uppsatt med salladsblad. Kreativt, och jag fick ett hur bra resultat som helst!

Konstgjorda foton är sådana foton man liksom bygger på för att få fram det resultat man vill ha, man planerar och strukturerar upp det. Sådana bilder man inte kan gå ut och fota när som helst eller var som helst.

Detta är ett naturmotiv som K G Petersson fotograferade i Ånsund runt 1965, och denna bild är precis raka motsatsen till ett konstgjort foto eftersom fotografen förmodligen gick ut en dag, tog fram kameran och fotade bilden. Utan planering, någon typ av montering eller strukturering.

 

Något artificiellt är inte svårt att hitta i vår vardag. Idag är det inte svårt att hitta en leksakshäst som inte liknar en riktig häst - 1950 fick man dock nöja sig med en häst som syntes att den var artificiell.

Om man vill ha en skidbacke nära stadens centrum är det något som kan fixas. I Stockholm finns det flera konstgjorda skidbackar nära staden för att spara på transportkostnader. I dagens samhälle finns det exempelvis artificiella organ, träd, blommor och husdjur.

Detta är en trähäst som har handtag fäst i huvudet, påmålade ögon, ögonbryn samt mun. Det var en pojke som heter Klas Lindh i Oxelösund som lekte med denna när han var ett år gammal 1950. Idag skulle en ettåring förmodligen sitta med sin förälders surfplatta och spela spel på den istället för att leka med en trähäst. Eftersom jag också växte upp under den tiden då man fortfarande lekte känner jag att de som är födda nyligen kommer missa en stor del av en härlig barndom och för de barnen i framtiden kommer allt mer vara artificiellt i deras barndom, såsom träd.

Vad är då bäst, något äkta eller artificiellt? Min egna åsikt om detta är att lagom om båda är bäst!

 

 

När jag hittade detta föremål blev jag överlycklig. En pytte, pytteliten köttkvarn. Som kanske tidigare nämnt älskar jag att laga mat. Jag jobbar även i en chark vilket gör min personliga koppling till redskapet ännu starkare. Den ser precis ut som den jag och mina syskon lånade av vår granne för att göra kort för några år sedan. Riktig korv av riktigt kött. En maskin som kan användas för att mala bra kött till härliga köttbullar.

 

För när vi pratar om artificiellt kom jag genast att tänka på debatten och nyheterna som varit heta på senaste tiden. Hästkötts-skandalen. Kött som var kött som inte skulle vara där etc etc… En skandal som kunde ske eftersom mycket av den mat vi äter är så artificiell att vi inte märker skillnaden. 

 

Hade köttet till lasagnen eller köttbullarna malts med Ingrid Larssons lilla köttkvarn från tidigt 1900-tal malts närmare de som tillslut skulle äta maten och inte blandats med artificiella utfyllnadssaker hade en sådant stort matfusk aldrig hänt. 

 

 

En fin glasburk med elva överkäkar och sju underkäkar från 70-talet. Avgjutningar. Konstgjorda käkar och tänder av verkliga personer.
Vi vet inget om vems tänder det är, om de åt mycket godis eller skötte sin tandhygien slaviskt.
Bara att tändernas ägare troligtvis kommer från trakerna kring Eskilstuna, eftersom avgjutningarna kommer från vårdskolan i Eskilstuna.
Är det inte ganska fantastisk att detta finns bevarat!?
Så meningslöst men samtidigt supernödvändigt.

 

 

Fåret Dolly, hästen E.T.Cryozootech-Stallion och tjuren Got har något gemensamt, kan du gissa vad?

 

De var inte kamrater till den lilla grisen Babe.

De ägdes inte vid något tillfälle av Michael Jackson.

De har inte haft någon konversation med Dr. Dolittle.

 

Men de har alla fått liv via kloning.

 

Och jag talar inte om den sortens kloning som sker spontant vid bildningen av enäggstvillingar.

 

Jag talar om artificiell kloning.

 

Forskningen har kommit så långt att man numera kan skapa en exakt kopia av en individ genom att man mixtrar lite med celler och gener. DNA från en individ injiceras i en äggcell där cellkärnan avlägsnat och vips så har man en exakt kopia av den ursprungliga individen! Både coolt och läskigt, enligt mig. För även om det låter spännande och att tanken om att ha en egen klon fanns i mina drömmar som barn så kan jag inte låta bli att föreställa mig en allt ifrån mångfaldig framtid. En framtid där jordens 7 miljarder människor skulle kunna vara kloner av en och samma individ.

 

Den här dockan är en souvenir klädd i Dunkers folkdräkt. Hon är handmålad och av trä men hon ser också ut att vara en klon av någon av de andra dockorna kring henne, eller kanske är det de som är kloner av henne.

 

 

Sommaren 2012 var en hemsk sommar, en sommar med bara regn och nästan ingen värmande sol. Nu när vi för ett litet tag sedan fick en smak på den kommande värmen känns det extra tufft när den eviga vinter sveper bort värmen. Det är dags för sol och värme och inga kläder! Den bästa sommaren jag upplevt var nog även den jobbigaste, det var en sommar för några år sen tillbaka då det var så otroligt varmt utomhus att det var för varmt för att gå ut med shorts och linne! Men det var även den sommaren som jag hade min älskade solfjäder som jag köpt i Spanien vid åtta-års åldern som fläktade utmärkt på stranden och på promenaderna dit. Värmen stekte mot hunden, svetten rann och fjädern fläktade bort dropparna, hemsk men ändå härligt.

Min egna fjäder var inte alls lika vacker som den på bilden och hade inte alls samma fina material, denna solfjäder har nämligen ställ av elfenben och en knapp av pärlemor. Upptill har spröten påklistrade, breda tungformade pappersskivor med påmålat motiv. Motiven är olika på varje sida, på den synliga sidan är det en påfågel sittande i ett lågt träd och på den andra sidan är det påklistrade kinesiska figurer och spridda blommor. Det är även påmålade gulddekorationer och påklistrat dun upptill. En mycket vacker solfjäder som tros vara importerad från Kina, men dock ingen solfjäder som behövs i detta svenska och kalla väder.

 

 

I skrivande stund är vi inne i mars och det slog mig just att resten av den här terminen nästan bara består av händelserika och roliga saker för min del. För det första så börjar snön försvinna och solen börjar äntligen titta fram. Bara det är jag obeskrivligt överlycklig för. Jag vet inte vad det är, men just denna vårtermin känns lite extra, och jag blir lite extra glad när jag inser att det faktiskt är vår snart. Undra om det kan bero på att jag faktiskt tar studenten i sommar? Ja, jag tror nog det.

 

Under vecka 12 kommer studentmössorna till skolan, 24 mars fyller jag 19, vecka 14 är det påsklov och 2 april är det studentkryssning. 25 april har vi en studentskiva på skolan tillsammans med lärarna, och helt plötsligt är vi snart inne i maj redan.

 

Första maj består av Beppe för oss studenter och efter det är det dags att börja lämna in det sista i skolan, och vi har även en studentskiva planerad med alla treor. Och det är helt sinnessjukt hur snabbt denna månad kommer gå. Den 14e juni kommer jag stå på trappan till teatern och försöka få in tanken av att jag precis sprungit ut. JAG har tagit studenten!

 

Sommaren för min del kommer bestå av en himla massa jobb, men en festival är inbokad samt en utlandsresa med vänner. Det kan inte bli så mycket bättre just nu faktiskt. Om man tänker långsiktigt så kan det verkligen inte bli bättre. För vi SKA ta studenten!

 

Denna snygga orange- och vitspräckliga solhatt dekorerad med tunna band runt kullen tillverkades under 2006, och jag skulle gärna ha den med mig i väskan när jag reser utomlands i sommar. Och när jag ligger på stranden, med stråhatten på mig, så kan jag kolla tillbaka på denna termin med ett leende. För jag HAR tagit studenten!

 

 

Ordet ”sol” ger 84 resultat när man söker bland museets samlingar på webben (vilket ni kan göra här). Av dessa 84 är det 81 stycken solfjädrar av vilka detta är min personliga favorit. Den här solfjädern med ställ av elfenben och med påklistrat dun upptill tillhörde Anna Lovisa Sparre och tillverkades någon gång mellan 1790 och 1830. Denna solfjäder har alltså använts länge för att fläkta bort solens varma strålar.

 

Nej, inte kan en sådan här liten människopryl få solens strålar att fläktas bort totalt men bra skönt är det i alla fall att ha en solfjäder till hands när solen steker en varm augustidag. Nuförtiden är det dock inte speciellt vanligt att man bär runt på en solfjäder i handväskan, det är ett användbart föremål som har sjunkit i populäritet och sett sina storhetsdagar passera för länge sedan.

 

På Anna Lovisa Sparres solfjäder sitter en påfågel i ett lågt träd, ett motiv som direkt får mig att tänka på likheten mellan påfågelns uppresta fjädrar och solfjäderns form. De båda är även mycket vackra för våra ögon att titta på.