Vackert med smärtsamt
Ja tänka sig, under 1800-talets senaste hälft bar Anna Sundal detta snörliv, eller som vi kanske hellre kallar det; korsett.
Som nästan alla vet så har korsetten används flitigt till att omforma kvinnors kroppar sen långt tillbaka. Om man ska vara lite mer korrekt så blev det som mest populära under 1500-talet.
Detta snörliv var så pass avancerat att det behövdes någon som snörade till det ordentligt. Man har ju sett dessa filmer där påkläderskan står och sliter i trådarna på damens snörliv så att hon blir blå i ansiktet. Har för mig att det finns en typisk sådan scen i Pirates of the Caribbean. Numera så används ju inte denna skapelse lika flitigt, tack och lov.
Man vet inte så mycket om denna Anna Sundblad som ägde denna, men jag tror det måste vart en fin dam. Hon hade i alla fall tjusiga kläder.
Dominique Sternberg
Lite bakom sådär
Klara; hon är en av mina medbloggare och hon är även en av mina bästa vänner. Hon är en av de grymmaste människorna jag har mött, hon är helt enkelt "disco" personifierat.
Men för någon dag sedan märkte jag att Klara har ett mörkt förflutet. När vi gick runt i prylarkivet fick jag syn på en hylla fylld av hästgrejer. Grejer som grimmor och stigbyglar och genast fick jag små flashbacks från den tiden då jag var en liten hästtjej.
Det var en gödselluktande tid i mitt liv jag nästan har förträngt. Jag tänkte på den människan som lämnat in dessa grejer till museet och som har fått gått igenom samma sak som mig. Stora, läskiga hästar som bits och kastar av en (utifrån mina erfarenheter).
Till min allra största förvåning visade det sig att den människan var Klara. Klara! Min respekt för henne sjönk drastiskt. Okej, nu överdrev jag men det var rätt oväntat. Men på samma gång var det ändå rätt skönt. Att få veta att den nu så balla personrn var lika töntig som barn som jag var.
Emma Vestberg
Finare än finast
Jag har aldrig fattat det här med finrum. Min farmor och farfar hade ett och min mormor och morfar har det. Min pappa hade det ett tag tills han insåg det jag vet. Varför har man dem om man ändå inte får vara i dem?
Farmor och farfar hade ett rum som var kanske 10x8 = 80 kvadrat. Där i fanns det ett stort bord med fyra stolar till. En fet matta med ett stort vitrinskåp. I det här skåpet fanns massa kristallglas som var oerhört magnifika att titta på. I andra ändan fanns där två soffor med ett bord till. Jag kommer ihåg att jag ätit där EN gång. Annars satt vi ute i köket precis som vanligt.
Det här fyller ingen funktion för mig. Jag fattar inte vad man ska ha rum, glas, prylar som man säger att de är till finare tillfällen när de fina tillfällen som dyker upp inte är tillräckligt fina.
De här glasen i alla fall kommer jag ihåg att min pappa fick efter deras bortgång. I början hamnade de också i något slags vitrinskåp tills en dag. Då sa jag precis det jag skrivit nu, att jag inte fattade funktionen. Då slog det till i pappas skalle och han tog fram och började använda de här glasen etc. Sedan insåg han ganska snabbt att han faktiskt inte behövde detta och gav bort det till mer behövande människor.
Varför inte utnyttja det fina i livet direkt om man nu äger sådana förnödenheter istället för att stoppa undan, stoltsera med och vänta på bättre tider? Eller om du nu inte använder det alls, skänk bort det till människor som inte äger någonting.
Victor Soldeus
Ännu ett tecken
”Äta bör man annars dör man” är ett berömt ordspråk som beskriver matens huvudsakliga uppgift. Ordspråket kan också vidareutvecklas med ”äta gör man ändå dör man”, men det tycker jag är ett dystert sätt att kontra detta visdomsfulla ordspråk. Maten är trots allt kroppens bränsle.
Det sägs att man förstör aptiten om man äter godis innan maten. Det kan visserligen vara sant. Men låt oss vända på steken och fråga varför maten ska få förstöra aptiten till godis?
En orsak kan vara att mat är betydligt nyttigare än godis. Jag har själv börja uppskatta själva matdelen av livet mycket mer. Är det kanske ännu ett tecken på mogenhet och rätt riktning mot ett vuxnare liv. Jag får väl hoppas.
Till maten brukar vi ofta dricka något. Jag föredrar själv mjölk. När vi vill ha mjölk så går vi till närmaste livsmedelsbutik och köper ett mjölkpaket. Så har det inte alltid varit, förstås.
Behållaren på bilden är en 64,2 cm hög och är gjord av rostfritt stål. Denna mjölkkanna har en gång i tiden jobbat med att innehålla just mjölk . Nu står den i Sörmlands museum arkiv. Förhoppningsvis kommer den till nytta igen, på ett eller annat sätt.
Viktor Einarsson
Det effektiva vapnet
Mat för mättnadens skull, mat som tävlingsredskap, mat för njutningens skull, mat som bytesmedel, mat som en tunn gräns mellan liv och död...
Jag skulle egentligen kunna hålla på hur länge som helst, men det känns inte riktigt lönt. För att återgå till den sista punkten så kan ju mat både avsiktligt och oavsiktligt leda till död på många olika sätt.
1981 skedde en tragisk olycka i Spanien då drygt 400 människor dog och runt 20 000 förgiftades när industriell rapsolja ompaketerats som olivolja. Och vem minns inte ICA's köttfärsskandal för ungefär två år sedan? Detta är ju typiska exempel på oavsiktlig förgiftning/matfusk, även om inga (vad jag känner till) kom till skada i ICA-skandalen.
Dessa två var dock inte avsiktligt gjorda för att döda, utan mer för att spara pengar, vilket egentligen är sjukt. Att vi kan hota varandras liv på grund av papper och metallbitar.
Hur många romare tillexempel har då inte dött av matförgiftning genom tiderna? Förr i tiden, då obduktionsteknikerna inte var lika utvecklade, är det klart att det var effektivt att använda sig av matförgiftning. För vem kunde då spåra dig som gärningsman? Att bara behöva bjuda sin fiende på middag och förgifta dennes mat... ett relativt enkelt sätt att ta död på någon.
Tidigare i bloggen kunde du läsa om en 200 år gammal ost (Tema: Äckliga grejer. Rubrik: Här ska du få för gammal ost) som förmodligen skulle kunna ta kål på någon. Vad jag trodde när jag såg den här burken var att de grå päronen inuti den skulle kunna göra detsamma. Men till min förvåning är dessa päron, från 1960, konserverade i sockerlag så de går tydligen fortfarande att äta? Fascinerande det där med hur vi kan stoppa åldringen på mat.
Som slutkläm kan jag ju berätta om astronauten som åt så mycket, utan att "lätta på trycket", att hans urinblåsa faktiskt sprängdes och han dog av urinförgiftning. Om detta är sant eller endast en skröna vet jag dock inte, men tänk på att ibland gå på toa mellan måltiderna.
Max af Klercker
En kärleksaffär som aldrig kommer sluta
En kopp svart kaffe och en cigarett på min soliga balkong var ganska länge den ultimata sysselsättningen för mig en söndagsmorgon. Tyvärr så fick jag bittert erfara att cigaretten bara ledde till utegångsförbud och hosta, men det svarta kaffet och den soliga balkongen är fortfarande mina favoritdroger.
De rostade bären från kaffebusken kommer från exotiska ställen som Brasilien, Colombia, Peru, Kenya, Guatemala och har sitt ursprung från Etiopien. För cirka 2000 år sedan så kom något underbart litet ljushuvud från Etiopien nämligen på att man kunde laga en uppiggande och varm dryck från de röda bären, efter att de hade rostats och malts alltså.
Kunskapen om den magiska drycken reste vidare, cirka 1000 år senare mötte bönorna arabiska handelsmän, och kaffet blev nästan en nationaldryck på den arabiska halvön. Naturligt nog så spred sig bönorna världen över, och den svarta koppens uppiggande effekt blev en internationell succé.
Vårt kalla land fick sin kick av koffeinet på 1600-talet, men på 1700-talet så förbjöds hemskt nog kaffedrickandet, och man fick böter om man avnjöt den himmelska drycken. Som tur var så hävdes förbudet efter några år. Man behöver ju faktiskt lite uppiggande värme i ett land där det snöar i juli.
Jag tycker verkligen att varenda människa i vårt avlånga land borde sälja sin själ till den underbara drycken kaffe. När du väl lärt dig att älska det så är det en kärleksaffär som aldrig kommer sluta.
Sen är det lite mer hardcore att dricka ditt kaffe ur en sån här cool kaffekanna;
Klara Lindvall
Äta bör man annars dör man, äta gör man ändå dör man
Jag är relativt dåligt på sånt men det är så viktigt att få i sig det viktiga och att äta rätt. Jag äter inte kött och det är extra viktigt att jag ska få i mig det jag verkligen behöver och jag har verkligen börjat tänka på sånt som man verkligen får i sig.
Jag menar för er som äter kött, jag vill inte provocera er eller liknande att inte äta det, men bara uppmana att det faktiskt går att leva utan det. Vi människor är egentligen inte till för att äta kött, vi har ju inte direkt huggtänder.
Bilden visar fina trädjur och jag älskar djur, jag vill det bästa för dem och ändå har jag varit där också och ätit kött, men någon gång så måste man ju börja.
Om jag skulle bestämma över hela världen så skulle jag vilja att alla djur hade rätt i samhället och att inget djurförtryck skulle finnas, vilket existerar. Ni kanske inte visste att det är lagligt i Sverige att ha samlag med djur? Nu ska jag inte bli för invecklad, men det jag menar är att man kan överleva ett liv utan kött, såvida du äter rätt.
Matilda Thorén
Maten är vår bästa vän
Det viktigaste som finns i hela världen är saker som trygghet, kärlek och MAT. Utan mat överlever vi inte och det skulle ju inte vara så kul om man säger så.
Maten är hjälten och boven. Äter man för mycket blir man tjock och mår dåligt, äter man för lite blir man benig och mår dåligt.
När man diskuterar mat kommer man gärna in på alla dessa dieter och vad man ska äta och inte äta. Men varför bry sig om man verkligen inte har rejäla problem? Så länge man mår bra kan man äta så mycket hamburgare och pizza som man vill. Tycker jag iallafall.
Anyway, jag hittade en skitgrym slev bland alla matlagningsgrejer. Själva kupan är en snäcka, det var ganska häftigt. Om jag blir strandsatt på en öde ö och måste äta soppa så ska jag komma ihåg denna.
Dominique Sternberg
It's not my cup of tea
Te - min absoluta räddare mot sega måndagsmorgnar och långa stressiga skoldagar. Inte mycket slår en rykande stor kopp te, med bara en liten smula socker, efter att ha sprungit i skolans korridorer som en galning. Att slå sig ner på ett fik med några vänner och snacka om livets konstiga vägar och vändningar.
Det är något filosofiskt med te, det är som att sinnena öppnar sig liiite mer och man ser saker liiite klarare efter några klunkar av denna underbara dryck. Eller så kanske det bara är en liten sockerkick, vad vet jag? Mysigt är det iallafall!
Jag vill hursomhelst tro att det är någon slags magi med te. Liksom i Kina började de använda te i medicinskt syfte redan på slutet av 300-talet. Medan européerna var lite smått sega sådär och hörde om det först på mitten av 1500-talet.
Idag finns det i stort sett alla möjliga sorters te. Det finns te som sägs vara bra för fötterna och tarmarna och liknande grejer. Smakerna på te kan även variera från allting mellan champagne till rabarber.
Nu måste jag nog sluta skriva, allt skrivande har gett mig extrem te-abstinens. Så nu ska jag koka en riktigt stor kanna med citronte och bara njuta.
Emma Vestberg
Festligt
När jag var liten älskade jag Pippi Långstrump och jag kommer speciellt ihåg när hon är på kalas med Prusiluskan, och där sitter alla äldre kvinnor med en sockerbit på kaffefatet och ser så prydliga och fisförnäma ut.
Nu för tiden är det alkohol som gäller, du ska bli så full som möjligt och strula runt med så många killar som möjligt för det är status, känner du dig träffad? Om inte behöver du inte säga någonting om saken.
Jag ser fest på ett helt annat sätt, visserligen gör ju alla det, ser det på sitt egna lilla sätt. Pringelschips, fanta, ett gott sällskap och en skön rulle att kolla på är den ultimata lördagfesten för mig.
Matilda Thorén
Stick ut från mängden på festen
Festligheter, alla gillar vi festligheter. Då klär vi på oss det finaste vi har och det goda humöret tas fram. Vi umgås med dem vi tycker om och har det allmänt trevligt. Ordet fest har olika innerbörd för olika personer. För vissa är fest att sitta på bussterminalen och svepa mäsk, för andra inte.
Men jag tänkte koncentrera mig på hur man kan sticka ut från mängden på en fest. Och det borde inte vara så svårt om man äger en damväska som är tillverkad av en krokodilfot. Ja, en riktig krokodilfot. Jag tror inte det kan finnas speciellt många exemplar av just denna sorts damväskor. Vilket gör det till den perfekta festväskan!
Den är inte speciellt praktisk eftersom den inte är särskilt rymlig. Med lite tur kanske du får plats med en karamell eller två. Men inte mer. Jag skulle personligen inte ta med denna väska på en fest, eftersom jag inte använder damväskor.
Väskan är ett minne från världsutställningen i Chicago 1893. Världsutställningen var en av de största utställningarna under 1800-talet och anordnades till minne av Columbus upptäckt av Amerika 400 år tidigare.
Idag är det fest på Slakthuset för vår blogg. Undra hur många som kommer komma med en krokodilväska?
Viktor Einarsson
Fest och alkohol
Du inger mod.
Du skänker lugn.
Du får pryda att bada näck, och främlingar att bilda hög.
Du ger minnen för livet.
När vi blir förälskade hjälper du oss att göra någonting åt det.
Du gör tungsinta lättsamma.
Du får den som egentligen vill säga nej att säga ja.
Människor tappar omdömet på grund av dig, kollegor blir flåsade i örat.
Förtroenden blir svikna.
Du ligger bakom drunkningsolyckor och slagsmål.
Du splittrar familjer.
Du påverkar dem som ännu inte fötts.
Du är med vid våldtäkter och bildolyckor.
Inte många säger emot - förens nu!
Alkohol. Förbjudet under 18 år, men ändå känner jag inte många som aldrig provat. Alltför ofta känns det som jag hör folk prata om helgens fester, eller planerar för kommande fester.
Folk säger att lite att dricka gör dem lättare i skallen. Spärrar liksom släpper så man kan visa sitt rätta jag. Men om man måste hälla i sig sprit för att "vara sig själv", borde det ju inte heta att vara sig själv?
Nu kanske det beror på att jag avstår helt från alkohol som jag har den här synen på det.
"Folk bryr sig inte om du dricker på fest eller inte!" - är påståendet sant eller falskt?
Enligt mig är det falskt, eller om du frågar vem som helst är det klart att de säger emot. Men det är väl egentligen ganska uppenbart. Säg att du har 50 personer på fest hos dig, varav 49 dricker och en inte.
Om inte denne siste person är väldigt social kommer han/hon inte bli bjuden på nästa fest. Men det kanske bara är jag som överreagerar.
Imorgon, lördag den 21 mars, har ju Youthhood releasefest för er som missat det. Insläpp klockan 7 på Slakthuset... och självklart är det alkoholfritt!
Max af Klercker
Och vi festade i dagarna sju...
Jag tror på att varje tid har sin egen slags fest. Eller jag kanske snarare hoppas.
Jag vill verkligen tro att varje fest på 60-talet var en Andy Warhol-osande parad av vackra människor, grafiska mönster, stora örhängen och röda cocktails.
Att varje party på 70-talet innehöll minst en silverglittrande discoklänning och att fest på 20-talet var synonymt med att dansa charleston, i knälånga klänningar som snurrade tills fötterna blödde.
Jag vet att det inte är så här, men man kan ju alltid få leva på hoppet. Men vad är egentligen vår tids mest typiska festgrej? Vi har inte de gigantiska örhängena eller de långa pärlhalsbanden, inga discoklänningar och inga heroinshots (hoppas jag i alla fall). Vad gör vi som lever på 2000-talet på våra fester egentligen?
Jag tror att svaret är ganska enkelt. Vi dricker. Gammal som tonåring, kvinna som man, det finns bara få människor som inte dricker när de är ute och festar. Vi dricker för att våga, för att glömma, för att förvandlas till en annan människa ett tag. Det är i alla fall vad jag tror.
Det allmänna supandet har funnits genom tiderna, men jag tror faktiskt att vi äntligen har lärt oss att hantera det. Nu kan jag ha fruktansvärt fel, jag spekulerar ganska fritt här, men har inte vår tids helgsupande äntligen kommit under kontroll? Jobbet, familjen, skolan och livet klaras av trots att baksmällan tränger på.
Det är i alla fall min uppfattning om vår tids drickande.
Klara Lindvall
Fukt
Fukt påverkar möbler, möbler påverkar ljudet, sittandet alternativt lutandet eller liggandet. Allt det jag nyss nämnde påverkar en fest.
Att ha en fet fest kräver mer än vad egentligen tror. Ett tomt rum duger ju inte om du ska ha riktigt grym musik för då studsar ljudet. Studsande ljud är inte roligt. När det sedan kommer folk blir det såklart bättre ljud men vart ska dem ta vägen? Alla orkar inte stå upp hela tiden. Efter någon timme suger det rätt rejält. Därför behöver vi möbler!
På geografilektionen i skolan sa vår lärare att olika perioder under århundraden påverkar möbelkvaliteten. Under någon period under något århundrade var det i alla fall väldigt torrt. När det är torrt drar träslagen ihop sig och blir mer kompakta. Det ledde senare till att möblerna som tillverkades tålde väldigt mycket.
Under fester går det ibland hett till. Jag har hört talas om fester där det nästan vart fotspår i taket och att möbler pajat rätt rejält. Därför kräver detta att festarrangören har bastanta möbler. Indirekt innebär det väl att de hade fetare fester under den perioden under det århundradet när det var torrt?
Victor Soldeus
Partybägare
Fest passar bra nu när våren börjar visa sina små tecken och folk börjar bli riktigt partysugna. Nu börjar man äntligen känna när solen ligger på, att den faktiskt gör någon skillnad istället för att bara lysa.
En sak som jag och mina vänner ser fram emot sjukt mycket är festivalsommaren. Man kan inte göra något annat än att längta till de stora folkfesterna med massor av musik och allmänt glada människor.
Fest är så jäkligt brett. Det går från extremt stora fester med discobelysning och technomusik till folk som sitter i soffor och dricker te. Jag tror inte det krävs så värst mycket för att det ska bli "fest", det enda som krävs är nog rätt folk och rätt stämning.
Det kanske inte behövs någon speciell belysning, chips, sprit, ballonger eller vad nu folk associerar med fest. Fest blir det man gör det till tror jag, huvudsaken är nog att man har roligt.
En vääldigt gammal bägare som jag skulle lätt kunna glida runt med på party.
Dominique Sternberg
Äre fest eller?
Glamour, glittriga klänningar, stora balsalar eller att helt enkelt bara ligga och spy i en toalett på kvarterets närmsta pub. Festande finns i många olika former, smaker och hmm, lukter.
Man märker att den stora frågan som susar genom skolan veckorna ut och som motiverar eleverna att stå ut med resterande lektioner är; "Vad händer i helgen?"
För det mesta är det nåt partaj på gång. Genast börjar folket att fundera på vad för dricka de ska fixa, vad de ska ha på sig och hur man ska ta sig fram och tillbaka. De flesta vill ju vara tiptop om kanske skolans snyggaste snubbe skulle dyka upp. Sen när väl dagen är kommen så är det festa natten lång som gäller.
Klart, festa kan vara superkul, men inte alltid. Det kan knasa sig på så många sätt, pinsamheter kan uppstå, bråk och allt där emellan. Egentligen är det bästa att bara chilla med en grupp av sina närmsta vänner. Sådana människor man verkligen är bekväm med.
Det får mig att tänka på hur många gånger jag har hört folk säga hur de skulle vilja stanna i 18-20 årsåldern hela sina liv. Antagligen för att det är då som man fortfarande är ung och kan festa som mest med tanke på att man kommer in på krogen & systemet.
Men jag skulle i alla fall lätt stanna vid 5 år. Satan i gatan vad kul man hade då. När man inte behövde några slags berusningsmedel, utan tyckte att den ultimata festen innehöll lek i bollhav, blåsa upp ballonger och äta kakor & tårta.
Emma Vest
Som klippt och skuret
Intresset kom en oktoberdag året 1949 då Ulla Eriksson blev erbjuden att bli elev på en damfrisering. Tiden som elev varade i fyra år med en kontrollerande utbildning så att Ulla skulle lära sig klippning, färgning, vatten och tångondulering.
Ondulering är ett sätt att tillämpa frisyrer och det går att göra på de här två sätten. Om du har blött hår så kan du rulla upp det i lockar och sedan kamma ut det i en frisyr när det blivit torrt, detta kallas vattenondulering. Tångondulering ingick även i utbildningen där man måste använda en locktång som underarbete och även kamma ut en frisyr.
Ulla blev klar med sin utbildning år 1954 och det var dags för det slutliga gesällprovet, där du måste göra en långhårsuppsättning, klippning, färgning och en korthårsfrisyr för att bli godkänd. Hon klarade provet galant och fick jobb på en frisörsalong där hon stannade i fem år.
Jag tänkte tala om att min mormor har berättat om de konstigaste frisyrerna för mig och jag för henne, hon har även sett mig i en hel del också + en rad olika färger, jag kan säga att det är sjukt stor skillnad från dagens frisyrer och emot vad dom var förr.
Matilda Thorén
En fantasifull frisyr
Alla har väl någon kommit ut från en frisörsalong och tänkt; Shit, fan så jag ser ut. Aldrig mer går jag tillbaka hit.
I dem här situationerna åker även mössan på och bitterheten stryper all slags självkänsla när det gäller sin frisyr. Men hår har den förtrollande effekten att växa ut igen och tur är väl det.
Frisyrer kan ha olika slags längder, färger och former. Ingen frilla är den andre lik. Vilken frisyr man har tror jag kan bero på många olika saker. Frisyr och klädstil har ofta ett slags samband. Men jag tror nästan alla har valt sin frisyr för att han eller hon har inspirerats av någon.
Nils Eriksson
Jag har träffat Nils Eriksson, en av mina närmaste vänner, för att prata om just frisyrer. Varför jag valde just Nils är inte så konstigt. Hans frisyrer har alltid fascinerat mig och många andra.
När jag frågar Nils om han lägger ner mycket tid på sin frisyr så säger han, till min stora förvåning, att han faktiskt gör det. Det gäller att få alla strån på sin rätta plats.
Nils har blivit inspirerad av Reggaevärldens alla frisyrer. Detta förvånar mig inte, eftersom musiksmak och frisyr utan tvekan kan ha ett samband. Om Nils fick döpa sin egen frisyr till något så skulle namnet bli: The Froil. En fantasifull frisyr kräver ett minst lika fantasifullt namn.
Slutligen frågar jag Nils vad han tycker om frisyrer från förr? - Jag gillar 80-tals frisyrer, de är grymma! Och jag kan inte annat än att hålla med.
Viktor Einarsson
Gula strutfrisyrer eller en orange tvättsvamp på huvudet?
Jag intervjuade Maja Berfeldt, som pluggar media på Tessinskolan, om hår och frisyrer.
Vilken är den absolut snyggaste hårfärg du vet?
- Hmm, typ mörkbrunt, på gränsen till svart.
Är du nöjd med ditt hår?
- Mm, det är jag faktiskt.
Är håret viktigt om man träffar en ny person?
- Asså, kompis eller typ blivande pojkvän?
Mer blivande pojkvän.
- Ja, till en viss del, men absolut inte det viktigaste.
Hur ofta fixar du håret hos en frisör?
- Typ var tredje månad, gjorde det faktiskt förra veckan.
Har du färgat håret nån gång? (vilken färg/vilka färger?)
- Ja, en massa gånger. Jag har haft vitt, svart, brunt, rött, blont och faktiskt blått till och med.
Har du fastnat med tugummi i håret nån gång?
- Haha, nej lyckligtvis inte. Det är min typ största skräck att behöva raka av håret.
På tal om olika sorters frisyrer, kommer du ihåg det danska popbandet "The Cartoons"?
- Vilka!?
Joo, men dom som gjorde "ooh ee ooh ah ah, ting tang wallawallabingbang"!
- Ja, just det dom ja! Dom lyssnade jag på när jag var liten! De var ju en som hade en typ tvättsvamp som frisyr!
Okej, nu, 5 snabba! Blondin eller brunett?
- Brunett
Skallig eller hår ner till knäna?
- Skallig
Rakt eller krulligt?
- Rakt
Dreadlocks eller rastaflätor?
- Dreadlocks
Flätor eller hästsvans? (på tjejer)
- Hästsvans
Och här kommer en video från just The Cartoons! Enjoy!
Max af Klercker
Älska håret, det älskar dig
Kort, långt, lockigt, rakt, blått, rosa, brunt, rött, blont, rosa-orange-blont-svart eller bara krulligt.
Håret är en del av vår identitet, lika mycket som vad vi väljer att klä oss i så väljer vi hur det ska se ut på huvudknoppen. Varje stil har sitt hår, det finns emo-frillor, backslick (bratslick) och tusen andra.
Viktor Borg, 16 år går Bildestetiska programmet på Tessin.
För Viktor så är hans hår inte direkt ett politiskt statement, utan mest en skön grej. Han har haft sitt rätt vilda krull på huvudet sen 8:an, eftersom han tycker att det är tråkigt med kort hår, och rätt trevligt att slippa ha mössa eller huvudkudde.
Många har frisyrer som tar timmar att fixa med många olika hjälpmedel, men inte Viktors. Han fixar aldrig håret och lägger knappt ner någon tid på det. Rätt smart ändå, man skulle ju kunna sova istället för att göra inpackningar!
Vilken frisyr man än har så tycker ändå jag att man ska ha det som känns bäst och finast. Vi kan ju ändå välja hur vi ska se ut i håret nu för tiden, förr i tiden så var det inte alls lika självklart att kvinnor hade kort hår och att killar hade blond snelugg.
Det är lite coolare att ha håret som kudde.
Klara Lindvall
Frisyrernas manligaste man!
Artem är den mannen du vill ha! Han har haft alla frisyrer du kan tänka dig. Ifrån helt kalrakat, Beatles-frilla till de flexibla möss- och kepsfrillorna. Hans frisyr är helt 100 % D.I.Y. Han jämför sin frisyr med Sveriges väder "Lite storm i väst och ganska lugnt i öst".
När jag påbörjade intervjun med Artem via MSN Messenger insåg jag snabbt att han är en mångsidig man i sina bästa hår-år. Frisyernas stil har vandrat genom tiderna precis som Artems har gjort. En gång hade han faktiskt Crust-frilla. Den varade däremot bara i hela fem minuter. "Den var inte så praktisk. Den var i vägen och man hade ingen koll på den", säger Artem. Jag frågade vad som var det viktigaste med en frisyr och fick jag ett väldigt konsekvent svar:
- Att den är praktisk. Om man vill ha så lite luftmotstånd som möjligt ska man vara helt renrakad. Och vill man se dum ut kan man ju skaffa sig en sån där innebandyfrilla alla har.
Den ökända innebandyfrillan har också ett annat namn, "terroristfrilla". Fenomenet "terroristfrilla" uppstår när du har en lugg som ligger slickad mot pannan. Sedan ser det ut som någon har släppt en bomb uppe på skallen. Allt hår står hejvilt, fast ändå väldigt prydligt med hjälp av antingen vax eller den starkaste hårsprayen du kan hitta. Detta för att du under vilken tid under dagen som helst ska kunna gå in på toa, fota dig själv och sedan skicka ett MMS snabbt som attan till bilddagboken.
Kepsfrillan, morgonfrillan eller den frisyr du får när du haft en grym rånarmössa på dig en hel dag är de tre bästa frisyrerna genom tiderna påstår Artem. Ändå ligger morgonfrillan på topp för den är alltid olika, fast väldigt trendig.
- Som sista fråga, vill du säga något mer nu i slutet på intervjun?
- Nä. Eller jo, kom och kolla på mitt band den 21 mars. Då får ni se min frilla in action.
Victor Soldeus
Finns det något bättre?
En människas hår är nog lika viktigt som klädstilen. Visst, kanske inte för alla, det finns ju folk som inte orkar bry sig om sånt.
Men jag tycker att en frisyr kan säga så mycket om en person, och jag tror att frisyren är viktig för många. Att uttrycka sin personlighet genom frisyren tror jag det finns extremt många som gör. Speciellt ungdomar.
Jag tog mig tid och pratade med min mor om hennes frisyrhistoria. Eftersom jag vet att hon har haft en hel del olika frisyrer och hårfärger. Och hon berättade bland annat att hon i min ålder (vilket måste varit ungefär vid slutet av 80-talet/början på 90-talet) hade riktigt långt brunt hår som hon sedan färgade svart. Men hon vart så missnöjd att hon vände huvudet uppochner och klippte av allt till ca 3 cm kort. Mål: synthfrilla. Och sen dess verkar det ha gått utför.
Här känner jag igen mig. Jag färgade om mitt daskblonda hår till chokladbrunt när jag gick på mellanstadiet och sedan dess har jag haft nästan alla hårfärger som går att ha. Det säger ju ganska mycket om mig som person. Jag blir lätt uttråkad.
Så, återigen, frisyren är ett kännetecken man har, och man kan göra precis vad man vill med den också. Helt fantastiskt tycker jag.
Dominique Sternberg
Hårfin skillnad
Det här är min pappa:
Tro det eller ej, men än gång i tiden hade han blont hår ända ner till axlarna. För att matcha denna frisyr hade han utsvängda jeans, batik t-shirt, halsband, blommiga träskor och sin cykel vid namn "Hippie Bike". Ja det stämmer, han var en hippie.
Han berättar att det var en Yellow Submarine-leksak från The Beatles som var hans första kontakt med musik och långt hår. Sen den dan fortsatte han på det spåret. De största influenserna till hans stil var hippievågen och hans storebror som också var en hippie.
När han började gymnasiet 1977 hörde han blues/rock för första gången. Det var då han bestämde sig för att klippa av sig håret och lämna hippie-epoken bakom sig.
När han tittar tillbaka på sin ungdomstid kommer han ihåg hur ballt han tyckte det var då med det långa håret och grejer. Nu är han skallig, men saknar inte sitt hår. Han säger att det är mycket bekvämare och lätthanterligare utan hår på huvudet.
Han avslutar denna intervju med ett citat:
- "Även en diamant har börjat som en smutsig kolbit", säger han och ler ironiskt.
Emma Vestberg
En oemotståndlig kärlek.
Oj, oj, oj.. många tankar dyker upp när jag tänker på ordet djur. Bland annat all utnyttjning, sexuella övergrepp, inavel men framför allt tänker jag på all den kärlek som djuren ger oss!
Jag har själv haft olika djur. Bland annat har vi haft tre katter, en hund och ett akvarium på 120 liter. Jag må säga att djur är nog de mest kärleksfulla och hängivna varelserna på denna planet. Den hunden vi hade gjorde allt för att göra oss glada. Den gnällde ingenting. Trots att vi köpte henne för att hon blivit misshandlad och utnyttjad på alla möjliga sätt. Hon anpassade sig och trivdes riktigt bra hos oss verkade det som. Det är svårt att avgöra när de inte riktigt talar samma språk. Fast ibland kan man ju faktiskt se djur le, du vet där i smilgroparna. Hela min familj har alltid haft massvis med djur. Jag har för mig att min mormor och morfar har haft minst tre hundar och fem katter. Det är kanske vissa släkten som alltid har djur med sig. Vi har ju sett att folk alltid har använt djur som redskap och sällskapsdjur sedan vi blivit civiliserade.
Fiskar är väl egentligen rätt tragiskt att ha. De är väldigt statiska och gör inte mycket. De är däremot fascinerande att titta på. Fast jag fick oerhörda skuldkänslor när jag hade dem. Jag ville bara skaffa större akvarium för det kändes som att jag stal deras frihet.
Men mina erfarenheter av att ha djur är enbart positiva. Nu pratar jag självklart sällskapsdjur. Jag jobbar idag för djurens rättigheter för att det finns för många idiotiska företag och människor som tar djurens kärlek till andra för givet. Men oj,oj,oj vilken kärlek de ger. Glöm inte att ge kärlek tillbaka till djuren!
Victor Soldeus
Det borde vara kilopris
Hund, katt, mus, groda, papegoja, elefant och människan är alla djur. Hunden är människans bäste vän, en katt har nio liv, ibland måste man vara tyst som en mus och en del av oss snackar bara goja. Vi jämför oss själva med djuren runt omkring oss och alla har olika uppfattningar om olika slags djur.
En del är rädda för råttor medan andra låter sig brottas med krokodiler. Det finns människor som kallar sig djurvänner och det finns människor som endast utnyttjar djur. Alla de som är ägare till ett djur vet vilken nära och kärleksfull relation man kan få till sitt djur.
På bilden har vi 60-talets Paris Hilton, eller det ser i alla fall ut som det. Paris Hilton har gjort hundrasen Chihuahua lika känd som hon själv. Det känns som hon använder sin Chihuahua som ett slags smycke, eller kanske mer som en maskot.
En annan tanke som ploppade upp i mitt huvud var att Chihuahuahundar skulle vara betydligt billigare om det var kilopris på dem. Vissa djur är väldigt duktiga på att underhålla, kolla bara klippet:
Den som lärt känna människors ondska blir djurvän
Viktor Einarsson
23 000 mot en!
Ett djur är inte bara ett djur, hur konstigt det än låter. Djur betraktas som ohyra, mat, vänner, underhållning, skit och till och med ibland som gudar.
I vår familj har vi fyra stycken katter, och vi har alltid haft katter hemma. Jag är en riktig kattmänniska, och gillar alla sorters katter utom möjligen såna där kinesiska nakenkatter. Därför är det väl ganska naturligt att när jag ser en katt på gatan går jag fram och klappar den.
I alla fall, när jag och min familj var på semester på Cypern för två och ett halvt år sedan var gatukatter väldigt vanligt. De var liksom små söta kattungar som sprang runt på stranden och jamade, irresistible or what?! Men vi blev ständigt tillsagda att inte röra dem. Här är ett exempel på det som jag nämnde tidigare. I Sverige är katter älskade husdjur som vi ger dyr fabrikstillverkad kattmat, men på Cypern bor det så enormt många katter på gatan, smala som min handled.
Bilden hittade jag i en fransk tidning från 60-talet, som heter Paris Match, men tyvärr vet jag inte vad som stod i artikeln eftersom jag inte kan franska. Jag har alltid varit ganska skeptisk när det gäller tjurfäktning, tycker det är en väldigt rå underhållning, att se när en matador springer runt med ett rött tygstycke och retar tjuren innan han sticker ett svärd genom den.
Jag tänker bara på filmen Gladiator, där de gör ungefär samma sak fast med människor. Och vi människor, som egentligen är en sorts djur, fortsätter ändå med tjurfäktning trots vi för ca 1500 år sedan slutade med gladiatorspelen.
På Spaniens största tjurfäktningsarena, Las Ventas, får 23 000 åskådare plats, och det är fullsatt nästan varje gång. Min åsikt är att det är fel att döda för nöjets skull, och jag förstår mig inte riktigt på de personer som står på läktarna och skriker medan matadoren för svärdet genom tjurens hjärta.
Max af Klercker
I början vandrade vi på samma väg
En häst från slottet Stora Sundby i Södermanland.
När jag var liten förstod jag aldrig riktigt skillnaden mellan människor och djur. Jag hade läst och sett alla dessa filmer om människor och underbara varelser som räddade sina ägare eller blev behandlade illa, typ Lassie och Black Beauty, men jag förstod ändå inte varför det var så.
Redan som liten fick man ju veta att det var fel att slåss och behandla andra människor illa, och jag fattade aldrig att det inte verkade gälla samma sak för djur. Ibland känns det inte som vi människor har fattat den fundamentala regeln; man ger sig inte på såna som är svagare än en själv. Och i det här fallet så är djuren onekligen svagare, det är lite svårt att undvika ett rakblad som skär halsen av en när man drogad är upphängd i sitt ena ben.
Vad jag försöker säga i det här blogginlägget är nog ändå att jag tycker att vi kanske borde återgå till barndomen lite, inte riktigt fatta att djur är annorlunda än människor. Är det inte meningen att vi ska leva i samspel med naturen, och vad är mer naturligt än djuren som lever i den?
Vi har kommit lång väg från hur djur behandlades tidigare i historien (ta en titt i boken Black Beauty!) men det är rätt mycket kvar att göra.
För vi är ändå bara sofistikerade apor, och väldigt hycklande.
Klara Lindvall
Allting är så underbart med dem omkring oss!
Jag har alltid älskat djur, så länge som jag kan minnas, jag hade till och med en egen ko!
När jag var liten så ville jag ha en hund och det antar jag är alla småbarns dröm, att få en egen hund, den lilla söta valpen som är så busig och kommer växa och bli en urjobbig, jättestor best som dregglar och tuggar sönder dina skor som du köpt för flera hundra. Japp, det är just det här som oftast händer, att folk tröttnar på dem, att folk förlorar kontrollen och börjar skita fullständigt i den pälsberikade individen.
Jag och min far brukar sitta och titta på RSPCA på Animal Planet (kan förövrigt tillägga att det är min favoritkanal) och där får man följa djur som blir illa behandlade på de mest brutala sätt du kan tänka dig! Det är just en andledning till varför jag slutade äta kött och började engagera mig i en grupp emot djurförtryck och därmed dylikt.
I somras så var jag och min pojkvän ute och gick i 6 timmar och klappade kossor, vi blev nästan dödade då jag skulle rädda en utav ungtjurarna att hoppa över räffsen (ni vet det som vi kan gå över, men inte korna). Det slutade med att han råmade och alla korna kom i full kareta emot oss, jag var lycklig över att det var stängsel emellan, trodde jag, det var nämligen ett hål i slutet av hagen som denna ungtjur inte orkat gå runt. Jag kan med lättat hjärta säga att jag är glad att jag inte dödade oss.
Själv har jag blivit tigerfadder och är en av de som ska hjälpa till att rädda de 3500 tigrarna som finns kvar i hela världen utanför fångenskap - gör det du med och känn dig som en hjälte för någonting gott!
Matilda Thorén
Hunden är människans bästa vän
En slags terrier på omslaget av tidningen BILD från 1957. Tidningen kostade 60 öre (!!!)
Under min uppväxt har jag alltid kännt någon med total hundhysteri. Alltid någon som gnyr "ååååh, vad sööööt!" när man går förbi en liten chihuahua. Alltid någon som prenumererar på en djurtidning. Det är nog samma stadie som du hamnar i när du totalförälskar dig i en kändis, fast inte lika illa.
Min familj är en typisk hundfamilj, vi har haft tre hundar som har vart helt totalt knäppa, och det är nog därför jag inte är världens hundfreak, jag tycker inte att hundar är så värst märkvärdiga. Men är det en sak jag älskar så är det att sitta och granska människor med sina hundar.
För en sak som jag alltid tänker på när jag ser en person med sin hund är att det är självklart att det just är den människan som har just en sån hund. Hunden matchar alltid sin matte/husse och det tycker jag är sjukt fascinerande. Och om jag skulle ha en hund så tror jag att det skulle vara en liten vresig hund, fast inte en Jack Russel i så fall, för dom är jättefula.
Man kan leka med den, man kan lära den att dansa, man kan sova med den, man kan lära den att springa efter en boll osv. Om man är riktigt skillad så kan man till och med lära den att göra vissa hus-sysslor. Den går att använda som lockbete om man nu är ute efter en partner, eller så är den bara en anledning till att man själv ska komma ut på lite promenader. Man har nog nytta av en hund av många anledningar i alla fall. Speciellt om man känner sig lite ensam.
Dominique Sternberg
Little bird
En grej jag har tänkt på när det gäller djur är att jag verkligen skulle vilja vara ett. Alltså kanske inte någon äcklig spindel eller en ful myrslok utan typ en katt! Eller nej, en fågel! Kanske en liten svala.
Liksom bara glida runt och inte behöva bry sig så mycket om allting. Om man inte räknar med fågelinfluensan, stora blodtörstiga rovdjur och andra läskigheter.
Vad skönt det skulle vara att slippa tänka på utseendet, vad man ska bli när man blir stor och alla andra jobbiga saker som livet för med sig. Eftersom jag inte tror att de flesta djur har hjärnkapacitet nog att tänka på detta vis. Att bara följa instinkter och slippa allt tänkande skulle vara rätt nice faktiskt.
Fast ändå, man behöver nog kunna reflektera och analysera över saker ibland. Det skulle nog bli väldigt tomt annars. Men när saker känns alldeles för tungt skulle det vara super att bara kunna koppla bort alla tankar och bli som en ko som skuttar runt på en äng en vacker sommardag.
Emma Vestberg
Kom och köp din lycka!
Vi är omgivna av reklam dynget runt. Alla företag måste försörja sig, precis som vilken idiot som helst. Vi blir lurade hejvilt och tror att vi kan köpa andras lycka, omedvetet.
Tänk på alla föräldrar som tvingas köpa de nya leksakerna eller det nya tv-spelet till sina barn för att de ska vara nöjda. Tänk hur många barn som sitter i bilen och skriker lungorna ur sig, endast för att de vill ha en speciell pryl. Jag antar att jag gjorde precis samma sak när jag var liten, vilket skrämmer mig.
Julen måste nog vara en av de största högtiderna som drar mest folk att konsumera. Julgransfoten på bilden är en typisk julgransfot. Därunder ska det ligga massvis med julklappar. Jag kan berätta att jag köpte två julklappar i år, och det var till min flickvän. I min familj har vi sagt att vi inte köper julklappar. Jag tror inte jag har köpt en julklapp eller födelsedagspresent till min mamma sen hon fyllde 50 jämt. Jag bidrar hellre till något som jag att hon behöver under året, t ex när hon får för sig att klippa sig. Då betalar jag gärna det.
Ända sen industrialiseringen har företagen försökt köpa oss och våra vänner. De lurar oss med tusen olika knep. Förmodligen vet alla om det redan men jag tar det som exempel ändå. De stora staplarna utav t ex fridgepacks (Cola, Fanta etc.) är inte helt intakta. Alltså, det ser ut som folk har tagit delar av den redan. Detta är endast för att vi ska tro att "ohhh annat folk har handlat, då tar vi en vi med." Det finns miljarders knep som vi blir lurade på om och om och om igen varje dag.
Det gäller att vi har en medvetenhet när vi konsumerar, alla har inte samma möjligheter som vi i västlandet.
Victor Soldeus
