Maktbehov Är Krigens Moder
Det är inte lika intimt som det var förr. Då var det en mot en, öga mot öga, face to face, ute på krigsfältet. Nu för tiden släpper vi en bomb sedan är saken klar. Krig blir aldrig lika närgånget som förr men det förblir människans värsta påfund.
Makt och krig hör ihop, det krigas om makten och makt är att kunna vinna ett krig. Idag handlar krig om resurser och det känns som att USA är ganska starka på just resursfronten. Vissa upplever det tryggt, andra inte. Själv är jag bara glad över att USA lyckats utse sin första svarta president, det tog bara en sådär 200 år.
Krig som sker långt ifrån oss påverkar oss knappast fysiskt och överraskande sällan berör det oss psykiskt. Kanske är det svårt att ta till sig något så hemskt som krig genom en TV-ruta eller dataskärm. Eller är det bara människans själviska funktion om att inte inse något förrän det händer en själv? Och att vi kan glömma även de hemskaste saker är tidens lustiga effekt på människan.
Kronan på bilden symboliserar makt, som är en stor anledning till att människor krigar. Krigshjälmen symboliserar alla offren, som är skörden av krig. Det är sorgligt hur usel mänskligheten kan vara.
Ibland kan jag undra hur makthavare tänker, ibland undrar jag om de tänker.
Viktor Einarsson
”Många döda efter bombdåd inatt!”
Det känns som den här sortens löpsedlar dyker upp allt för ofta nu för tiden. Och hur fel vi än tycker att det är finns det inte mycket vi som enskilda människor kan göra åt det, när väl de stora männen han bestämt vad som ska ske.
Borde inte egentligen saker som är så otroligt fel försöka hindras med alla medel?
Men det krigas världen över hela tiden, och det har det gjort i alla tider. Det känns som att så långt som vi människor nu kommit i vår utveckling och teknik borde vi ju kunna sitta ner och diskutera, istället för att bomba sönder hela städer och mörda tusentals civila. Jag ser till Barack Obama som i förrförra veckan efterträdde Bush som USA:s president, då ett av hans första initiativ var att redan nu börja plocka hem landets trupper från Irak.
På bilden här ovan visas tavlor med tretton olika symboler. Tavlorna är skänkta till Sörmlands museums samlingar om regementet F11. Om själva F11 vet jag däremot inte speciellt mycket förutom att det hade något med övervakning med flygplan i Nyköpingsområdet att göra, och att det lades ner 1980. Tavlorna användes vid undervisning och visar symboler som sitter på fienders flygplan under krig. Men ja, tänk vad bra, så att man vet vem man ska skjuta ner och inte. Det är ju sjukt!
(På bilderna är symboler för Norge, Belgien, Danmark, Finland, Öst-Tyskland, Tjeckoslovakien, Väst-Tyskland, USA, England, Polen, Sovjet, Frankrike och Holland.)
Men som liten avslutning då, som det jag skrev överst, borde inte vi människor kunna lösa våra konflikter på andra sätt än krig? Tänk på det!
Max af Klercker
Hoppet är det sista som lämnar människan
Vantarna hade pekfingret fritt för att hållas på avtryckaren på geväret färdigt för att skjuta.
Vantarna på bilden kommer från en Röda Korset-samling från Gryt. När andra världskriget började, runt 1939-41 så var nämligen den svenska armen väldigt dåligt utrustad, eftersom de svenska politikerna inte var förberedda på krig. Det var då Röda Korset grep in bland annat ordnade såna här fiffiga grejer som dessa vantar.
Det jag tänker på när jag ser vantarna är att det ändå måste vara en slags tröst att ha någonting på sig som någon har lagt ner tid på att göra. Det låter löjligt, men tror inte ni också att det skulle kännas bra att använda något som de man kämpar för har gjort? Det kanske ger lite hopp, och lite tröst i ett helt annat slags helvete.
Men vad vet jag, jag har aldrig varit i den situationen.
Jag hoppas att någon gång i framtiden så kommer ingen behöva vara det heller.
Klara Lindvall
Mama, we all go to hell?
Men i vilket fall som helst så ska vi hamna där i kistan någon gång, men att komma till himlen eller helvetet återstår att se, det kanske är som i hinduismen att man hamnar i en högre rank i sitt nästa liv såvida du gjort någonting bra i ditt liv.
Mitt huvud är tomt, jag vet inte vad jag ska skriva, jag är helt ställd över dessa intriger som har skapats i världen, man ser t.ex. som i större städer (nu tänker jag inte specificera mig) att det händer otroligt mycket skit, men samtidigt har våldet ökat i dom mindre städerna, man ser i måndagstidning efter måndagstidning att någon fått en glasflaska i huvudet utanför krogen, eller att det har tillkommit ett nytt bombattentat.
Våld är någonting som händer varje dag, och min mamma är livrädd för att nånting ska hända mig, bara jag går ifrån busstationen, och det tar drygt 20 min och hon håller på att krypa ur kläderna om jag kanske är 5 minuter försenad, det är så mycket som händer i just vår lilla stad, en gång kanske det händer, att det kanske blir jag, istället för den flicka det står om i tidningen.
Återigen till kistan så har jag väldigt mycket fobi för sånt, fastnade i en liten hiss när jag var liten, en mycket liten hiss. Mina armar måste sträckas ut så långt ut som möjligt för att jag inte ska känna väggarna precis som Uma Thurman gör i Kill Bill II, sen kan jag också fatta att de som har karateskillz oftast lättare kommer upp till ytan och det har ju inte jag...
Jag vet vad som ligger där i just nu, och det kan jag säga med tungt hjärta att ett barn, inte alls mycket äldre än vad jag är om inte yngre, ligger med svartnande ögon. Barn som blivit bortrövade och hjärntvättade till att bli barnsoldater, som inte ens känner igen sin mamma eller pappa och istället för sin teddybjörn håller en AK47 i de taniga händerna. Varje dag dör barn av svält, kulor, minor, sjukdomar och vad gör vi? Vi skulle kunna göra så mycket mer.
Förresten borde ni gå in på Melissas MySpace: http://www.myspace.com/melissahornmusik och lyssna på Kungsholmens Hamn, jag tror nog att ni förstår ett och annat vad jag menar, ta till er av den texten och tänk på vad jag just skrev.
Och jag sänder en tanke till dig, som ligger sömnlös inatt.
Matilda Thorén
Valar, krig & grejer
Några dagar innan jag fyllde tolv år fick jag en uppenbarelse. Det var en solig och fin dag på Arlanda, jag och min familj skulle alldeles strax kliva på vårt plan till Malta då en tanke slog mig; Jag ska sitta i en stor metallklump som kommer att flyga i luften. Det är helt ologiskt!
Det var i den stunden jag upptäckte min näst intill extrema flygrädsla. Då kunde jag äntligen också fylla i mitt hål i min topp-3-läskiga-saker-lista precis mellan krig och valar (ja, jag är superrädd för valar, mobbas inte).
I alla fall! När vi knallade runt i vår gigantiska prylsamling fick jag syn på denna skylt:
Och tänkte att den kombinerar två av mina största rädslor.
Krig är verkligen är ett big no-no. Att bara få för sig att döda oskyldiga människor med en massa vapen är bara helt absurt. Det är nog det som skrämmer mig mest, vad människor är kapabla att göra mot varandra.
Egentligen skulle det kännas mycket mer logiskt att när världens mäktigaste människor har sina dispyter att de bara diskuterar sina problem eller singlar slant eller nåt. Jag är säkert bara jättenaiv men att dra till med vapen när man har problem känns faktiskt ännu mer ologiskt än en flygande metallklump.
Emma Vestberg
Bylingen
Detta är en bygelsax, ett föremål som ser ut att höra hemma i en Saw-film ungefär. Bygelsaxen, eller "Bylingen", använde sig vakter av förr i tiden för att fånga brottslingar med. Den halvcrikelformade järndelen på pinnen fångade man in rackarens hals med, så att de kunde hålla odågan så långt ifrån sig som möjligt, dels för att inte bli skadade och dels för att vara trygg tills polis dök upp.
Jag har sett ett antal krigsfilmer, jag har blivit undervisad om andra världskriget i skolan, jag har till och med besökt själva Auschwitz. Ändå så kan jag inte få en klar bild av ett krig. Det är något man helst inte vill prata om, folk bygger gärna upp en mur och andra gråter krokodiltårar så fort de hör en krigshistoria. Jag antar att jag är för kall för att ta in allt, att jag inte vågar ta in för mycket för att det skulle ta så jäkla hårt på mig.
Men, åter till den så kallade bylingen. Den har verkligen ingenting med krig att göra. Som sagt, krig är för djupt för mig att jag inte ens orkar tänka mig in i det. Men när jag såg den här prylen så tyckte jag att den såg så bisarr ut så jag var tvungen att nämna den och min koppling till krig är: haha, vad sjukt de skulle varit om de hade sprungit omkring med en sån här istället för skjutvapen! Då skulle man iallafall fått en chans, hade man haft ett litet huvud hade man kanske kunnat åla sig ur och smitit undan, vem vet?
Dominique Sternberg
Vi satt en kväll och pratade Greven, Plast och jag
Alla har väl någongång hört Sent en lördagkväll med Nationalteatern? Det måste ju vara den mest absoluta partyklassikern genom tiderna, eller varför inte Living on a Prayer som fulla grabbar oftast vrålar ut så deras stämband spricker?
Fest, ljud från dina mp3-hörlurar, begravning, på restaurang, ja kära vänner listan kan göras lång, för musiken finns faktiskt överallt och jag tycker vi verkligen borde ge alla stora musiker ett stort tack för att dom förgyller vår vardag!
Tills fest/krogen så brukar man oftast vilja ha nattklubbsmusik som t.ex. techno, party ClubHits, remixer och andra omgjorda låtar (covers) och sen vill man ju ha på sig så lite kläder som möjligt för att kunna få hem en kille som man spanat in under kvällen och kunna röra sig så smidigt som möjligt när man dansar tätt intill varandra, tro mig för jag har sett det med egna ögon. Kanske inte just för era ögon men jag har då fått den uppfattningen av krogen iaf.
Jag undrar då hur man såg ut när man festade förr i tiden, kanske som på denna bild? Att kvinnan hade lång klänning och mannen en stor hög hatt? Dansade dom lite vilt som alla ungdomar gör nuförtiden? Gick det bra då i sådana fall, var det verkligen så att det gick hem att ha en stor höghatt? Tur att vi faktiskt har ändrat modet litegranna, jag skulle nog tycka det var rätt obekvämt och dansa med en långklänning.
Själv så rekommenderar jag en liten skara av mina närmaste vänner och en schysst platta som ekar ut i högtalarna.
Matilda Thorén
Musik som lockar
Vad man lyssnar på för sorts musik är väldigt olika. Vanligare är det att musiken speglar din personlighet, precis som kläder. Ofta hänger klädstil och musiksmak ihop.
Idag lever vi i en värld full av olika sorters musik och det är minst sagt lätt och bekvämt att komma åt musik, illegalt eller legalt, it's up to you så att säga. Och eftersom det finns otroligt många olika genrer inom musik så är det inte speciellt svårt att hitta något som passar dig.
Men toner används inte bara för att skapa musik så vi kan njuta. De används också för att förföra och lura. På bilden är det en Järppipa svarvad av ben. Den används för att locka till sig järpar, inte helt otippat kanske. Järppipor används framförallt av fågelskådare men även av jägare. Blås i pipan och den fina lilla järpen kommer, skjut och den fina lilla järpen dör. Om jag fick välja mellan en Järppipa och en iPod - skulle jag välja en iPod, inte helt otippat kanske.
Alla älskar musik men det är inte många som vill betala för den.
Viktor Einarsson
Varning för stickor
Dum-dum-ta-dum-dum-ta...Trummor är ju ett väldigt roligt instrument, ni som inte provat - gör det! (men ett tips, byt trumstockar innan de ser ut som de på bilden ovan).
Tyvärr är det en ganska dyr sysselsättning att hålla på med på fritiden, det ska vara bastrumma, trummor, trumskinn, baspedal, cymbaler, cymbalstativ och sist och faktiskt minst - trumstockar. Och så huvuddelen i trumsetet, trummisens förlängda händer som tillsammans i harmoni skapar rytmiska slag.
Visst hör man ofta att det bara är sångare och gitarrister som blir kända genom att spela i band, vilket stämmer till en viss grad. Men här är ändå sju stycken trummisar som ändå gjort sig ett namn, de sju är Chad Smith, Bob Bryar, Ringo Starr, Travis Barker, Lars Ulrich, Larry Mullen och Dave Grohl.
Sen har vi ju vissa som inte spelar i band men ändå är skitduktiga och spelar på trumshower och gör solouppträdanden, självklart har jag ett exempel, och det är 12åriga Tony Royster JR. Se och lär!
Träning ger färdighet!
Max af Klercker
On the radio
Radion på bilden är tillverkad 1934 av Telefunken Marconi och består av glas, trä och metall. Den ägdes av August Flodkvist från Vrena innan den skänktes till Sörmlands museum.
P3, Rix FM, Lugna Favoriter, P2 och läskigt seriösa P1. Är du en sån som tänder till när du hör Gert Fylking dra fredagsfräckisar så är det bara att ratta in 107,7. Om du föredrar Mozarts ljuvatoner så känn dig fri att snurra hjulet till P1, eller kanske P2. Eller du kanske till och med är som jag och känner att P3s fantastiska mix av humor och bra musik passar dig bäst?
Vad du än gillar så är kanalen bara en vridning bort. Jag pratar såklart om den finurliga lilla uppfinningen som går under namnet radio. Denna underbara manick är inte bara en magisk humormaskin, den är också en portal till en värld utan begränsningar.
Anade någonsin James Clerk Maxwell när han förutsåg de elektromagnetiska vågornas existens att hans beräkningar skulle leda till att låtar som "Boten Anna", "Ingen sommar utan reagge" och "I'm yours" skulle bli spelade på repeat och vilja få en att krypa ihop i fosterställning varje gång
man klev in i typ en frisörssalong? Eller kunde han förutspå att hans upptäckter skulle bli avgörande för många krig, kärleksförklaringar och skyldig till oräkneliga musikaliska brott?
Men nu tipsar vi istället! Har du tråkigt så tycker jag att du ska ratta in P3, eller till och med besöka deras hemsida. Där klickar du in dig på Pang Prego och lyssnar på ett av världens underverk, Centralskolan. Är du mer in the mood för skön musik så lyssnar du på DigiListan, eller kanske P3 Pop, P3 Live eller P3 Soul. Det finns allt för alla, i den magiska radions lilla värld!
Radio - när din ipod är urladdad
Klara Lindvall
Minnen.
Direkt när jag såg den här speldosan kom jag och tänka på ett av de minnen jag har ifrån min barndom. Jag var väldigt ofta hos mina morföräldrar när jag var mindre för att jag gillade när min morfar spelade piano och min mormor läste en del poesi för mig. Dessutom hade det världens skönaste brasa. Den + pianot + poesin gav den skönaste atmosfären du kan tänka dig.
Oavsett hade dem just en sådan speldosa som är på bilden, fast i mindre format. Den var ungefär lika stor som en tändsticksask. Sen hade den en liten metall-arm på sidan som du vevade med.
Det fungerar på det viset att piggarna som sitter på hjulet är motstånd och dem utgör olika toner. Beroende på hur långa eller korta och hur de sitter ger de ett visst ljud. Det är inte bara piggarna som gör det utan det är metall-pinnar som sticker ned mot själva hjulet och när du drar och börjar veva med armen så ligger dessa metall-pinnar emot och dem är stämda i särskilda toner. Alltså, metallpinnarna slår mot de små motstånden på "rullen" och då blir det ett ljud. Beroende på om piggarna är långa eller korta blir det korta eller långa ljud.
Själva speldosan är rätt rolig och ger ett rätt vackert ljud. Den min mormor och morfar hade spelade melodin Für Elise som alla borde känna igen om dem läst musik på högstadiet.
Victor Soldeus
Bob Dylan och Snusmumriken
Munspelet är det mest perfekta efter sångrösten. Man behöver inte känna att man måste ta lektioner eller något annat sånt tjafs för att kunna spela det. Man behöver inte ha någon talang alls, det är bara blåsa järnet! Därför bör varenda människa äga ett munspel, man behöver ingen talang, bara en gnutta rytmkänsla. Och vem kan inte slå med sitt finger lite lätt mot en bordskant och få det att låta "dunk-dunk-dunk-dunk" liksom?
När vi jag gick omkring och letade efter ett föremål som skulle passa temat musik så hittade jag en röd liten ask som det stod "Feinste Piccoloo" på, fingrig som jag är så var jag tvungen att öppna den lilla röda sköra asken och i den gömde det sig ett litet munspel från 1800-talet! Bingo! När jag tänkte munspel tänkte jag först på Snusmumriken, men eftersom jag absolut avskyr mumintrollet så tänkte jag inte lägga ner så mycket tid på Snusmumriken, förutom att han är lite småsnygg sådär.
Istället kan man tänka på de coola grabbarna som tillexempel Bob Dylan och min favoritmunspelare, Neil Young, som är en av de få skickliga på att spela munspel. Kolla liksom på honom när man sjunger världens finaste låt Hey Hey My My och spelar gitarr och munspel samtidigt! Som han dessutom har i en ställning runt halsen, för att underlätta lite (bara munspelet runt halsen alltså, hade vart lite jobbigt att ha gitarren i en ställning runt halsen också). Titta så duktig han är:
Munspelet - när du känner att din röst inte räcker till.
Dominique Sternberg
Hey! Ho! Let’s go!
Tillbaka till 50-, 60- och 70-talet då hippies sprang nakna på Woodstock och Elvis var riktigt bad-ass. Tänk att då lyssna på en knastrig LP-skiva och få höra nånting så nytt och omtumlande och som kommer att lägga grunden till vad jag och många andra lyssnar på idag. Det är häftigt!
Självfallet får man inte heller glömma det händelserika året 1977! Punken/New Wave-vågens födelse! Band som Ramones, The Clash, Sex Pistols, Talking Heads, Blondie och en massa mer slog igenom. Det var även detta år Elvis Presley dog och Lynyrd Skynyrd störtade med sitt plan.
Ja, gudars skymning, jag skulle kunna babbla på i evigheter. Men nu vet jag i alla fall vad jag önskar mig på min 18-årsdag – en tidsmaskin!
Emma Vestberg
LÄS DETTA!
I skolan lär vi oss det perfekta receptet på att utforma en otroligt grym artikel, uppsats eller vad som helst som går ut på att skriva. Vi lär oss att styckeindela, avstavning, indrag, bildtext, jag tror ni fattar vad jag menar. Vi skriver och skriver, till och med på den här bloggen är det enda jag gör, att skriva.
Receptet består av en fet rubrik som täcker hela sidan med något som fångar läsarens blick. Sedan kommer ingressen och den ska vara sjukt intressant sägs det, annars vill läsaren inte läsa vidare.
När du nu har skrivit de två fångande sakerna i texten kan du koncentrera dig på att skriva det väsentliga i texten. Liksom, själva innehållet du ville ha med som du vill informera läsarna om. Men det du nu ska tänka på är att styckeindela och se till att meningarna INTE blir allt för långa för då blir det väldigt svårt att hålla ordning och separera orden i själva texten i och med att meningen inte innehåller något riktigt konkret eller vettigt utan bara har en massa fyllnadsmaterial som gör att det ser ut som att meningen är viktigt fast den egentligen skulle kunna vara otroligt kort och säga precis samma sak.
Det du också ska tänka på är att i slutet ska du ha en slutkläm som är rolig och knyter ihop säcken av information du just gett till läsaren. Så du ska också tänka på att inte använda ord som så, så ofta för det ger ett så oseriöst intryck på läsaren. Så säger man också oftast när du talar ofta och det blir så kraftfullare och en så mycket bättre text än om du skulle uttrycka dig med så hela tiden.
Det absolut roligaste måste vara när man läser en rolig rubrik en svintrist, kall, jävlig och grinig måndagsmorgon.
Victor Soldeus
Humor är samtidens eko
Vad är roligt? Det är nog ganska personligt och det finns olika faser i livet då vi skrattar åt olika saker. Till exempel den beryktade kiss- och bajsåldern som vi alla någon gång i livet har befunnit oss i. Vissa växer ifrån den snabbare än andra, en del växer aldrig ifrån den. Bellmanhistorier verkar vi aldrig få nog av och roliga historier om dumma norrmän lär vi väl få höra så länge vi existerar.
Visst har det funnits olika tidsepoker även i humorns värld. Inte skrattar vi åt samma sak idag som svenskarna gjorde för 40 år sedan. Humorn ändras i takt med att samhället och människan förändras. En fumlig herr Gunnar Papphammar kanske inte framkallar riktigt lika mycket skratt hos en tonåring idag som han gjorde förr.
Men visst kommer det finnas klassiker inom humorn som vi aldrig slutar skratta åt, en del saker är tidlösa. Att se när folk gör bort sig kommer aldrig bli tråkigt. Att spy i direktsändning är ett bra sätt.
Bilden på elefanterna kommer från boken Vad hände med Nyköping. Bilden är tagen runt 1960-talet. Det tog ett tag innan jag förstod att det var självaste Östra Storgatan som bjässarna promenerade på, en lustig syn om du frågar mig. Jag har inte sett några vandrande elefanter på Storgatan så länge jag kan minnas. Nyköping bjöd på mer överraskningar förr, antar jag.
Ett praktexempel på nutidens humor är väl ändå Björn Gustafsson, guldlocken som tagit humorsverige med storm. Om han är rolig bestämmer du själv.
Många kloka ord sägs på skämt, desto fler dumma ord sägs på allvar.
Viktor Einarsson
Vuff, Snuff, Tuff vs Parlamentet
HAHAHAHAHAHAHA!!! Visst är det roligt, eller? Asså, egentligen så fattar jag inte. Är det jag som har dålig humor eller bara allmänt efter? Dålig humor har jag ju (enligt vissa), men jag tror inte det är det som är problemet.
Stumserier är inget för mig och speciellt inte om de är från 1954. Just den här är från ICA Kuriren den 4 mars 1954. Men vem är jag att döma en 55 år gammal dagstidningsserie? Jag menar, för 55 år sen var det kanske detta folk skrattade åt?
Idag skrattar vi åt Johan Glans, Magnus Betnér och Björn Gustafsson i Parlamentet då de drar sarkastiska skämt om veckans nyheter, eller i alla fall jag. Men om 50 år då, vad kommer ungdomar att skratta åt då? Förmodligen inte samma sorts skämt som idag. Begreppet humor är någonting som är olika för alla personer och som förändras varje år…
Max af Klercker
Det är Christer Lindarws ben som gör det helt enkelt
Bingolotto. Pirrar det i skrattgroparna när du hör Lotta Engberg ropa "BINGO"!? Antagligen inte.
Inte så många i vår ålder tycker att program som Let's Dance och Bingolotto är speciellt underhållande. Vad vi tycker är humor är väldigt olika mellan generationer, jag tvivlar på att min morfar, eller Ulla, 68 år, skulle skratta åt det här Youtube-klippet till exempel (det är underbart):
Ulla Eriksson, på bilden, är 68 år. Jag frågade vad som fick henne att skratta och svaret var bland annat Bingolotto, Let's Dance och After Dark. Hon sa att hon föredrar levande människor när det kommer till att roa.
Humor är inte bara en individuell fråga, det handlar också om erfarenheter och synsätt. Ibland måste man ha varit där för att överhuvudtaget förstå ett skämt som gör att ens kompisar ligger och vrider sig på golvet, och hur många nittioåringar skulle tycka att "Gossip Girl" var kul? Bara för att generalisera lite fritt.
Humor är olika för alla, och tur är väl det. Vad som anses roligt förändras också, lika snabbt som modet. Men vi kanske ska lyssna på Ulla, vad sägs om att ge Bingolotto en ny chans?
För att ett gott skratt förlänger livet, och vem vill inte bli 102 år liksom?
Klara Lindvall
Boxer, någon?
Tv-tablå från 1977 med hela två kanaler att välja mellan..
Nej, på den här tiden fanns faktist inte vår älskade Robert, utan då fick man banne mig klara sig utan sina favorithumorprogram, om dom inte visades på ettan eller tvåan så att säga. Vi i vår familj har dock ingen super-boxer, faktiskt ingen, utan vi kör bara på Comhems egna kanaler, som funkar lika bra tycker jag!
Veckans tema är ju Humor och jag har faktiskt ganska så störd humor när det väl kommer till sak. Jag kan sitta och gråta av skratt (som faktiskt har hänt) åt en kille som tappat byxorna och hänger uppochner i en skidlift i 15 minuter. Lite senare på dagen, på jobbet också, så började jag elda på en giffel (ni vet dom där supergoda kanelbullsaktiga sakerna) över ett ljus och säger "mmmhm grillat" och bara totalt börjar asgarva... jag tror dock att jag var för trött den dagen helt enkelt.
Jag har en så kallad "sjuk humor" om man nu kan kalla det så. Skadeglädje, vilken person har inte skrattat åt barnen som gör sig illa på AFV? Jag har gjort det säkert en miljard gånger, om man nu kan skratta så många gånger men det tror jag nog. Nej, jag tror jag måste skynda mig iväg nu för nu börjar ett intressant program! Det handlar om hur man avslöjar en magikers hemligheter, så jag kanske provar på det och försvinner. Det mina kära vänner återstår att se.
Matilda Thorén
Vad får dig att skratta?
Idag ska jag skriva om humor, men mitt inlägg kommer att handla om en lite vriden syn på humor. Eftersom jag pratat med två småkillar så är det lite svårt att få fram innebörden av ordet "humor", eftersom det är ord de inte riktigt förstod sig på. Så jag frågade istället vad de tyckte var roligt och vad som fick dem att skratta. Ungar är väldigt kortfattade, därför fick jag ta och lirka ur dem en massa svar.
Simon, 6 år:
Vad är det roligaste du vet?
- Leka.
Vad får dig att skratta då?
- När jag har jätteroligt.
När har du jätteroligt?
- När jag leker.
Vad leker du med då?
- Tv-spel och dataspel.
Vad är det för typ av spel du har då, är det Playstation eller?
- Wii!
Vad är ditt favoritspel?
- Ice Age!
Skrattar du av det?
- Ibland. Ekorren är rolig.
Ice age är ju en film, vilken är din favoritfilm?
- Harry Potter.
Skrattar du när du ser den?
- Nej.
Men, av det här lilla samtalet så kom jag på en sak. Nintendo Wii, är kanske inte någon stenåldersleksak precis. Om Simon hade vart född för nått femtiotal år sedan (eller fler) så kanske han hellre hade spelat fia med knuff eller luffarshack? Vem vet?
Man märker också på hur barn blir lätt rastlösa utan alla tekniska leksaker de har. Jag har tre småbröder som bråkar om datorn väldigt ofta om vem som ska få spela spel först osv. Och de har ändå tontals med bilar och lego att leka med. Men det är så det ser ut idag, och som jag skrev i mitt förra inlägg om datan, så är det kanske bra att lära sig hantera den så tidigt som möjligt? Vem vet?
Slutsats: Galna ekorrar i Ice Age är humor!
Dominique Sternberg
Kom nu ketchup så går vi!
Vad humor är för något är oftast olika från person till person. Vissa tycker att sån där riktigt sofistikerad brittisk humor är komik på hög nivå medan andra tycker att kiss och bajs är det roligaste som finns. För att få en ungefärlig bild av vad som får folk i min ålder att skratta tänkte jag att jag skulle ta en liten sväng på skolan och fråga runt.
Vid skåpen sitter Anna Viberg och Anneli Koskinen som båda är 17 år och verkar vara perfekta kandidater till denna fråga.
Vad är humor för er?
Anna: "Skadeglädje. Jag känner mig som världens hemskaste person men det kan se kul ut när folk ramlar. Scrubs är också roligt!"
Anneli: "Folk som gör roliga misstag, som att sätta på sig tröjan bakochfram. Och när folk skrämmer varandra."
Det finns ett uttryck som säger att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Vem vet, det kanske stämmer? För de flesta jag frågade tycker att det ser superkul ut om någon ramlar eller misslyckas på något sätt (och jag måste erkänna att det gör jag med, om inte personen ifråga skadar sig ordentligt vill säga). Sen vet jag inte om det är likadant i alla åldersgrupper eller om det bara är väldigt mycket skadeglädje just i min generation.
Till lunch i skolan den dagen var det risgrynsgröt. Smart som jag är råkade jag ta filmjölk till gröten istället för vanlig mjölk (hahahaha, äckligt). I matsalen träffar jag Mimmo Radestedt Westlund (18 år) som jag tänkte att jag kunde fråga vad hans syn på humor är.
Mimmo, vad är humor för dig?
Han kollar ner på min tallrik och utbrister "Haha, risgrynsgröt med filmjölk!"
Mimmo med risgrynsgröt blandat med fil!
Jag tror jag har fått det bekräftat - skadeglädjen är den sanna glädjen bland folk i min ålder.
Emma Vestberg
Nyckeln till frihet!
Jag satt faktiskt senast idag och tänkte på att jag ville flytta hemifrån. Ha en egen riktigt schysst lägenhet med schyssta möbler och en riktigt fet ljudanläggning. Komma dit efter plugget och göra lite käk och bara göra det jag vill. Sen slog det mig att det faktiskt kostar en del med lägenhet, möbler, hyra och så vidare, rackarns…
En nyckel måste man ha, ja det måste man. Oavsett vart du ska eller göra egentligen. Det finns inte bara nycklar som går till ditt hemlås eller ditt skåp i skolan, det är ju dom vanliga nycklarna.
Alla öppnar vi oss för olika människor, vi berättar om roliga respektive tråkiga saker som hänt. Det är bara vissa som har dom nycklarna. Vi berättar inte för alla om allting. Hur skulle det se ut egentligen? Ingen skulle bry sig, ingen skulle orka lyssna på mina saker jag hade att berätta, blah, värdelöst.
Sen finns det vissa som har den nyckeln, nyckeln till ditt/mitt hjärta, underbart. Det kan vara en kompis, föräldrar eller din flickvän/pojkvän, möjligheterna är många. Det är en speciell nyckel som bara en person har och det är nycken till frihet. Det är bara du som har kontroll över ditt eget liv, låt ingen köra över dig med en massa trams. Du styr ditt liv och du har nyckeln till din egen frihet!
Victor Soldeus
Husets hjärta
Kylskåpet är en sak som i alla fall jag sticker in huvudet i många gånger om dagen. Kylskåpet är en god vän när hungern knackar på dörren eller när man har tråkigt. I kylskåpet finns allt gott - husets hjärta helt enkelt.
Kylskåpet på bilden är från 1948 och Lars-Gunnar Blomqvist, som ägde kylskåpet innan det lämnades in till Sörmland museum, har skrivit att skåpet blev en symbol för deras familjebildande och första egna bosättning.
Kylskåpet är väldigt litet och rymmer egentligen inte speciellt mycket föda, en liten nackdel, men jag gillar skåpets ”old school look”. Framför allt att kylskåpets dörr ser ut som en bildörr. Det råder inga tvivel om att kylskåpets yttre är ruskigt bättre än dess egentliga prestanda.
Den dagen då jag flyttar hemifrån, vill jag ha ett liknande kylskåp att kunna sticka in huvudet i.
Kanske är det insidan som räknas, även i ett kylskåp.
Viktor Einarsson
Pojken med leendet
När ska du flytta hemifrån? Jag vet inte, när jag inte känner för att bo hemma längre. Jag menar, flytta hemifrån är ju ändå en väldigt stort steg och jag känner att jag inte vill hasta på det, det får väl komma när det känns bra.
Men var ska du flytta då? Första flytten blir nog när jag börjar på universitet, förmodligen till typ Lund eller Göteborg. Sen efter det vore det häftigt att flytta utomlands, typ USA eller England.
Vad ska du ta med dig när du flyttar? Min första tanke är någon möbel av nåt slag, men det finns ju förmodligen där jag väljer att flytta. Sedan tänkte jag på en dator eller liknande, men så fick jag syn på den här tavlan och fastnade direkt!
Jag föll för pojkens ansiktsuttryck, lyckligt vid första anblicken, men det innehåller även spår av att pojken är besvärad. Och de mörka ögonen som inte avslöjar någonting. Jag noterade även att pojken på tavlan är ganska lik mig som jag kunde sett ut när jag var barn. Det vill säga om jag hade haft liknande utseende då som nu.
Som sagt, om jag hade tagit med en sak till min nya lägenhet så hade det varit en tavla som betyder mycket för mig.
Max af Klercker
Hej då husmanskost!
När man sitter och kollar sin Facebook och ser alla 20-någontingar som reser runt i Indien och lever drömliv, långt från ”plocka in i diskmaskinen” och ”hemma senast tolv” börjar man längta. Trots allt ansvar med att betala räkningar och plugga. För vi vill ju alla ha den friheten, att kunna göra vad vi vill.
Men det enda jag vet säkert när det kommer till att flytta hemifrån är att jag kommer vilja ha en sån här underbar stol i min egen lägenhet. Kanske kan den ge mig hemmakänslan (och kanske lite av ansvarskänslan) som man behöver när man är på egen hand.
Klara Lindvall
Den dagen jag flyttar hemifrån
En tripp till Helsingborg i 4 dagar gjorde susen på lovet och vi gjorde vår egen mat och saker som passar oss, vi skrattade och vandrade stan runt och jag såg oss som ett par som varit gifta i minst 100 år. Sista dagen så gick vi in på Lagerhouse och jag blev alldeles till mig av alla supercoola "Hej ta med mig hem till din nya lägenhet"-prylar som fanns där.
Jag vill också ha tokröjj på vår inflyttningsfest, gapa och skrika och spränga våra grannars väggar med musiken från våra högtalare, springa runt naken i hela lägenheten utan att mamma ska sitta och lösa korsord i soffan, utan att min hund ska skälla när man kommer hem sent på kvällen, jag vill kunna hämta vår alldeles egna post och sitta där med mitt te en regning dag och bara stirra ut från just vårt fönster!
Jag har ju extranyckel hem till dig! Så varför vänta på att kunna skaffa sig ett eget? Det är ju en utbildning kvar, men jag vet också kompisar till mig som fått egna lägenheter men som också skaffat sig ett jobb. Dags att kanske kliva in ännu ett steg in i vuxenvärlden, rätta till kragen och sätta efternamnen på ytterdörren.
Matilda Thorén
En värld vi inte kan leva utan
Fastän ingen förälder skulle tro att man skulle kunna klara sig helt själv så lockar det ju faktisk ännu mer, och med tanke på att det kanske inte var så länge sedan (historiskt sett) som man i princip blev utslängd strax efter 16-årsåldern. Den åldern jag är i nu.
I och med hela den här ”flytta hemifrån grejen” så passar det sig att jag berättar om vad min gamle gammelmorfar sa till mig under julaftonsfirandet;
- Hur gammal blir du nu Dominique?
- Jo, jag fyller 17.
- Jasså, när jag var i din ålder hade jag flyttat hemifrån och allt.
Jag har flera vänner som har flyttat in i egna lägenheter och när man har besökt deras små krypin så känner man hur det bara kryper i fingrarna. Jag tror att det är allt-är-mitt och det-här-är-jag-känslorna som skapar den ivern man får i kroppen när man tänker på att flytta hemifrån. Det är det som gör det till en så bra sak, även fast de erfarna bara kommer och tjatar om matbrist och pengar hela tiden.
Något som jag vet att jag inte kommer klara mig utan är (såklart) datorn. Av tusen olika anledningar. Visst skulle folk i min gammelmorfars ålder fnysa åt mig och säga att de klarade sig finfint utan såna moderna prylar. Men datorn är obligatorisk för mig, jag menar, hade jag inte suttit vid en dator nu skulle jag ju inte kunna blogga om det? Datorn har varit central i mitt liv sedan jag var nio/tio bast, jag lärde mig att Kamrat och Lunarstorm var så mycket roligare än serietidningar och att skriva brev, och att dataspel som SimPark var det roligaste som fanns!
Men man får inte tro att saker och ting är så enkelt som julreklamen för 3 säger att det är, att det enda man behöver när man flyttar hemifrån är världens minsta flyttkartong med lite smågrejs + en laptop och sedan bygga upp sitt nya liv via laptopen. Fast, det skulle i och för sig funka, om man hade fett med cash. Man kan iallafall vara tacksam över att datan inte är 170 kvadratmeter stor och väger 30 kilo längre, då skulle man inte kunnat ha den i knät liksom.
Men, ändå, om jag skulle förklara hur viktig datorn känns ibland så skulle jag kunna säga att jag kan skita i bestick (jag kan äta med händerna), jag behöver ingen bäddsoffa att sova i (jag kan sova på golvet), bara jag har min otroligt betydelsefulla dator!
Dominique Sternberg
Ett som är säkert
Fast jag måste erkänna att den grej jag fasar över mest är matlagningen. Jag kan inte laga mat... alls.
Det är dock en sak som jag kan göra makalöst bra, och det är våfflor. Våffeljärn är ett måste i min första lägenhet, annars kommer jag nog inte klara mig så länge.
Jag har funderat rätt starkt på att lära mig andra maträtter så jag får lite varierad kost - hmm, pannkakor kanske?
Emma Vestberg
Tänk efter före
Nu ser du verkligen vilka delar på oxen du äter. Nu vet du vart du får din rostbiff, lårstek, fransyska och ländstek ifrån. Hur sjukt är inte detta? En beskrivning på hur du ska stycka din närmsta oxe. Jag hoppas att det inte bara är jag som äcklas.
Global uppvärmning och konsumtion är vanliga ord när vi slår upp dagens uppsjö av tidningar. Hur bra exempel Aralsjön är som en av de största mänskligt orsakade naturkatastroferna. Hur vi gör vårt sötvatten odrickbart och att det faktiskt dödar folk varje dag. Det som intresserar mig är att folk tänker ”oj, detta måste vi göra någonting åt”. De reagerar ju faktiskt åt sakerna de läser och bevittnar.
Men efteråt, ungefär sådär 20 minuter har tanken redan flytt ut ur huvudet. Nästa gång de öppnar en konservburk tänker de ” äsch, vad gör de om lilla jag inte sopsorterar, alla andra gör ju det. Det kan ju inte göra någon skillnad” Men det är just det, den enskilda individens ansvar som gör skillnad.
Men det som äcklar mig är det långa loppet av masslakt som bland annat ger oss den globala uppvärmningen. 70 % av skövlingen av skog står det med stora lappar ”Köttindustri” på. Precis som med alla transporter mellan de olika uppdelningsfabrikerna. Jag blir så äcklad av att bara skriva detta, att folk inte förstår vad vi gör, hur vi hanterar djuren när grisarna får stå uppradade en efter en och få en bult i pannan.
Bland annat tvångsmatar vi gäss för att vi vill åt deras lever. Faktum är att alla organ avdomnar och slutar fungera för att levern har blivit så onaturligt stor att den äter upp gåsen inifrån. Gässen blir zombies, levande döda. Plus att idag är det lagligt att våldföra sig på djur sexuellt så länge de inte tar någon psykisk skada. Hur ska dem kunna tala om det för oss?
Kopplingen jag gör med bilden till det äckliga är, att det inte slutar med slakten. Den ska slaktas för att fraktas, fraktas för att slaktas, fraktas för ytterligare en styckning, fraktas igen för konservering och så vidare, och så vidare. Det som vi inte heller får glömma är att djuret ska födas upp och bara för att göra en jämförelse kostar det 30000 liter vatten att ge dig en normal stor biff på tallriken. En stor portion ris kostar 1500 liter vatten.
Titta på bilden en gång till och tänk igenom din konsumtion, för du kan göra skillnad.
Victor Soldeus
Här ska du få för gammal ost
Ost är gott att ha på allt och i alla former. Smält eller inte, den passar ta mig fasen på allt. En macka med ost kallar många för en ostmacka. Det är fel, enligt mig, för en macka utan ost är ingen macka alls. Utan osten skulle vi vara näst intill utdöda. Kolla bara på pizzan. Huvudingrediensen på en pizza är ost. Hade inte osten funnits så hade inte pizzan funnits. Hade inte pizzan funnits hade inga pizzerior funnits vilket skulle resultera i en kopiös mängd arbetslösa. Jag menar hela restaurangbranschen är uppbyggd på osten. Och eftersom jag och många andra i detta land är trogna pizzaätare så skulle även vi gå hungriga på lördagskvällarna om det inte vore för den underbara osten.
Men lika sant som att varje regel har undantag så finns det avvikelser även i ostens värld. För en ost från 1800-talet är inte att leka med. Osten på bilden har legat i en stor råttfälla någon gång på 1800-talets början. Och varför man sparar en ost på detta vis är en fråga i sig. Osten ligger i en plastbehållare. Jag vågade inte ta upp den ur behållaren eftersom stanken antagligen skulle ha förgiftat både mig och mina kompanjoner.
Osten påminner mig om en skorpmacka, mackorna som man alltid åt på dagis. Vilket gjorde att jag vill smaka av osten (ingen bra idé). Men som så många gånger förr lyckades mitt sunda förnuft övervinna min mindre sunda vilja. Så jag beskådade denna ost utan att smaka.
Nog för att jag gillar ost, men en ost från 1800-talet som är bevarad i en liten plastbägare kan inte vara annat än äckligt.
Viktor Einarsson
Livsfarligt att förtära! (innehåller xeroform)
”Livsfarligt att förtära. Får icke förvaras i vanlig butelj, glas, kopp eller dylikt kärl. Förseelse häremot är belagd med straff”.
En burk navelpuder som användes för nyfödda barn, efter man hade skurit av navelsträngen. Det användes för, vad jag skulle gissa, att hindra infektion. Men jag vet faktiskt inte om navelpuder likt detta fortfarande används på moderna sjukhus?
Det jag reagerade nästan starkast på var “Får icke förvaras i vanlig butelj, glas“, jag menar, vad är då burken gjord av om inte glas? Känns ju lite sådär halvsäkert.
Jag fick även reda på att just denna burk tillhört en Elsa Holmberg, barnmorska i Blacksta mellan åren 1914-45, vilket är lite kul eftersom jag bor cirka en kilometer ifrån Blacksta. I informationen står det även att pudret innehåller det giftiga ämnet xeroform, vilket förmodligen är varför det är en lag på hur det ska förvaras.
Jag vet inte hur väl navelpuder passar in på veckans tema (äckligt), men jag fick extrema rysningar när jag insåg vad det var för något och vad det användes/används till.
Max af Klercker
Ett ess i rockärmen…
Sprattlande, spretande, små och surrande. Jag pratar så klart om insekter. Varma sommardagar med picknick på gräsmattan förstörs lätt av en irriterande flugsvärm. Ljumma vårkvällar utomhus försvinner snabbt bort när den första myggan attackerar närmaste bit av bar hud.
Så varför, varför, skulle någon vilja gå runt med ett par av världens mest irriterade djur på skjortärmen? De här manschetterna är från artonhundratalet och inuti sitter små flugor som rör på sig. Charmigt? Nej, tyvärr. Om din middagsdejt flashade med såna här käcka manschetter skulle det nog inte spela någon roll om hans såg ut som Adam Brody. Hans leende skulle helt enkelt inte blänka lika mycket med ett par flugor i kostymen.
Hett tips:
Don’t try these at home. (Men man kan ju alltid köra med att det är en ny het trend från typ Asien. Borde funka.)
Klara Lindvall
