Jag är en såndär typisk tjej, som kan ligga inne i sängen i flera dagar med en god chokladask och titta på serier utan att tröttna en enda sekund. Jag är ett serie freak och det kommer jag nog alltid vara, har sätt så otroligt många typer av serier så jag blir snurrig när jag tänker på det. Förstår inte heller hur jag haft tid med det! Men det är något jag älskar så detta ämne är min expertis.

Jag gillar inte bara tjejiga serier, utan zombie-apokalyps och rymma från fängelse serier är stora favoriter för min del. Jag gillar spänning och pangpang lika mycket som jag gillar drama och fina håruppsättningar. Men en stor serie favorit som jag har, den är några år gammal men den är fortfarande en klassiker och det är den omtalade serien Gossip Girl. Det är ett gägn ungdomar som man får följa genom flera år, deras drama i skolan och med killar, samt alvarliga brott och händelser de går igenom. Ett rikemans gäng som bara har yta, men när man kommer in på djupet får man se så mycket mer. Jag älskar denna serie, just för att man får följa dessa personer och verkligen lära känna dem. SÅ många tårar, skratt och härliga stunder man delat med denna serie. Grym är den, grym. Jag kom och tänka på det när jag såg denna vas som är gjort utav porslin och ät helt täkt av dekorerande blommor i relief. Den gavs in utav Göran af Klercker i Vadsbro. Så otroligt vacker vas, och det är mycket blommor, färger och detaljer vilket är väldigt flickigt. Så det kopplade jag till denna serie som jag så starkt tipsar om!

 

 

 

Det finns en hel djungel av TV-serier att följa och många av dem är bra. Jag själv är inte regelbundet en hängiven följare av TV-serier men jag har följt ett fåtal. Några har jag under en period riktigt fastnad i men det är inte de fängslade serierna som jag håller av mest. Jag gillar mer serier som bjuder på fristående avsnitt som tåls att titta på fler än en gång. Det är sådana TV-serier som räcker längst tid och ger mest nöja utan att kräva mycket tid.

 

TV-serien jag vill tipsa om är ett gammalt och mycket välkänt program som sändes mellan 1969 och 1974. TV-serien heter Monty Python’s Flying Circus och är skapad av humorgruppen Monty Python. Jag vill kalla dem genier, även fast jag inte är insatt nog att veta betydelsen för deras samtid och framtid som de har skapat med deras sätt av humor, och många säger att vad de har gjort för komedin kan jämföras med vad The Beatles gjorde för musiken.

 

Varje program består av olika sketcher som varar i några minuter och som oftast växlas av med korta animerade avsnitt. De har som koncept att inte avsluta varje sketch med en punchline utan går istället vidare till nästa sketch. Det behövs inte någon punchline i deras sketcher då de oftast är roliga rakt igenom och om det råkar bli för löjligt avslutas istället sketchen med en uniformerad polis som ska tillrättavisa hur t.ex. en sketch ska byggas upp.

 

Det är en mycket rolig serie och den bjuder på många klassiska sketcher som går att se om och om igen. På bilden är en receptur som använts av Apoteket i Björkvik och som sedan skänkts till Sörmlands Museum av Apoteksbolaget genom Margareta Rosenlind. Recepturen har många låder men det skulle krävas ett tiotal till recepturer för att få plats med Monty Pythons alla roliga sketcher.

 

 

Denna dolkslida förvärvades av muséet år 1924. Både föremålet självt och åldern på det för oavkortat tankarna till Sherlock Holmes och det är som taget ur ett av hans fall. Denna mytiske detektiv har sedan slutet på 1800-talet fängslat läsare, lyssnare och tittare världen över. De flesta av de otaliga versionerna av Sherlock Holmes utspelar sig under originalets tid, det vil säga kring sekelskiftet artonhundratal till nittonhundratal. I en del versioner har friheter dock tagits. Detta är vad som gjorts i den BBC producerade versionen Sherlock som utspelar sig i nutid.

 

I Sherlock spelas titelkaraktären av Benedict Cumberbatch och hans kompanjon Dr John Watson av Martin Freeman. Fantaster av Conan Doyles originalberättelser har hyllat serien för att den följer förlagan väldigt precist, och nyvunna fantaster har fängslats av de färgrika karaktärerna och deras relationer, tillsammans med de förbryllande fallen.

 

Det har hittills gjorts tre säsonger, varav varje säsong består av tre 90 minuters avsnitt. Avsnitten baseras på originalberättelser och är mer eller mindre fristående, men varje säsong har en större historia som sträcker sig över alla tre avsnitt och som slutar i ett nagelbitande klimax.

 

Serien är fantastisk och passar hela familjen (även om den kan vara lite otäck för de minsta). Den har något för alla – den är en kompott av spänning, action, humor, romantik och givetvis svåra gåtor. Serien har fått fler och fler tittare för varje säsong. Alla lockas av de traditionella historierna med den oemotståndliga twisten att de utspelar sig i det moderna London med höghus och taxibilar.

 

Vad du än gör, missa inte denna serie! Dessutom kan du se alla tre säsongerna i sträck, något vi som sett dem tidigare inte kunnat göra. Och att slippa vänta på upplösningen av cliffhangern i slutet av säsong två i två år kommer du vara tacksam över. Tro mig!

 

Jag tänkte dra ett klassiskt tips på en tv-serie och det är ju självklart "How I met your mother" vilket är en underbart rolig serie. Man får lära känna de olika karaktärerna och blir nästan som en nära vän till dem vilket är helt underbart. Om jag kort ska dra vad hela serien handlar om så handlar den om Ted, Marshall, Lily, Barney och Robin som hittar på olika roliga saker. Man får följa deras kärleksliv, sorger och lyckliga stunder. Ofta sitter gänget på MacLaren's Pub och dricker öl, men det är inte det enda de gör, Marshall drar en rakapparat rakt igenom håret mitt på huvudet samma dag som han ska gifta sig med Lily och får då bära en tupé. När Ted flyttat in i sin nya lägenhet utan en rumskompis börjar han äta mat naken och spiller soppa över sig själv. Han slåss även med en get en annan gång. Serien är på nio säsonger så det är lite svårt att kortfattat dra vad serien handlar om men det är få serier som jag gillat så mycket som "How I met your mother".

En annan serie jag tänker tipsa om är "Cougar Town", mycket skratt har jag fått ut av serien. Internskämt med min bästa vän som älskar "Cougar Town" lika mycket som jag, såsom "Tom Cruise Run". "Cougar Town" handlar också om ett gäng människor som istället för öl dricker vin och väldigt mycket vin, de hittar på saker som man aldrig skulle tänkt på själv och skrattar ihjäl sig till. En bra kväll består av ett glas vin tillsammans med ett avsnitt av "Cougar Town".

Ölflaskan är från 1950 och har två etiketter, en med texten: "GÄSTABUDSÖL" tillsammans med vapenbilder i rött mot svart och brunt. Samt en mindre etikett vid skuldran med rött mot svart och brunt med texten: "NYKÖPINGS BRYGGERI".

 

 

 

 

Något jag inte gillar överhuvudtaget är saker som låter irriterande, som är klumpiga och som tar för mycket plats. Precis som detta golvur från 1747 och som är gjort utav trä och såldes utav Herr Sandberg i Nyköping. Ni vet när man ligger vaken om natten, vrider sig och stressar över att man bara måste somna, så hör man det där eländiga klickande ljudet från klockorna man har i huset. Finns det något mer påfrestande på humöret? Nej. Att det sedan ska ta upp stor och användbar plats i vardagsrummet eller köket, eller var som gör det heller inte lättare och speciellt inte när man råkar slå i foten på kanten när man har bråttom förbi den klumpiga trä högen. Den smärtan är ju så otroligt olidlig att det finns inte, svordomarna som kommer ut munnen då är man inte speciellt stolt över. Aj.

Det är något jag verkligen inte diggar. Skulle aldrig vilja ha en sådan i mitt rum eller hem, trots att de kan vara sååå så fina och se riktigt antika och vackra ut, och göra en sån mysig hemtrevlig känsla så tar nackdelarna upp all plats som finns.

 

 

       

Detta föremål är en linrepa med två hjärtformade hål och även fast den användes för att dra torkat lin igenom metallpiggarna så att frökapslarna lossnade så ser det fortfarande ut som en hemskt verktyg. Linrepan var ju bra på det sättet att när linfröna lossnade så kunde de användas till sådd året efter och gjorde hela processen enkel. Det kan vara min skadade 2000-talshjärna som talar men det ser ut som ett verktyg för att tortera någon. Jag kan som sagt ha sett för många skräckfilmer men denna linrepa är en pryl jag inte diggar!

 

Den kanske skulle kunnat få stå utanför mitt hus om jag var tvungen att ha den hemma, sen skulle man kunna dra av smuts från skorna på den. Den hade i för sig kanske gjort hål på skon, men jag vet inte vad jag skulle använda den till annars. Kanske skulle jag slipa ned spikarna och sedan sätta upp den på väggen och låta spikarna bli krokar, det skulle ju inte bli några fina krokar heller. Ne, detta är ett föremål jag verkligen inte diggar, linrepan är ful, läskig och oanvändbar.

 

 

Visst är det en vespa och ingen moped på bilden, en röd vespa. Dessa går an, men inte mopeder enligt min mening, inte i min livsstil. Denna vespa är från 1968 och har på den tiden åkt runt i Tylösand tills den senars såldes för att senare bli stående i ett garage fram tills nu då den förgyller Sörmlands Museums samling av olika föremål.

 

Jag skulle möjligen kunna tänka mig att ha en vespa, mest för utseendets skull, då helst också på en klipp-ö i Italien eller Spanien. På huvudet skulle jag då att ett vitt vurpollon med fint läderspänne samt ett par clubmasters på näsan. Att leva den dagen ser jag nästan fram emot, jag ser dock inte fram emot att i vardagen använda mig av en moped för att ta mig fram i staden och för att uträtta ärenden.

 

Jag ser ingen nytta i att äga en moped, inte heller är de snygga och värre är det med crossmotorcyklar. För att ta mig in till stan använder jag cykeln och skulle på en mils avstånd bara förlora några minuter jämfört med en moped. Jag slipper bry mig om att lägga pengar på bränsle och får dessutom en förbättrad kondition om jag regelbundet cyklar. Om jag skulle behöva färdas längre sträcka än två mil skulle jag i de flesta fall inte föredra cykel, men jag skulle heller inte föredra att sitta på en moped till destinationen.

 

 

Tänk dig att du är ute och går en sen höstkväll. Det är mörkt och vinden blåser kallt. Det finns ingen människa i närheten och plötsligt hajar du till. Du  tyckte att du såg något i ögonvrån. Du kollar dig snabbt omkring och när du vänder blicken framåt igen står det plötsligt ett nästan två meter högt krucifix framför dig. Jesus utmärgladekropp täckt av sår och blod från knivhugg och piskrapp hänger uppspickad på ett kors bara en meter från dig. Ansiktsförtrycket är fyllt av smärta och figurens tår och fingrar är bortbrutna.

Jag hade i alla fall blivit jätterädd. Fatta vad obehagligt! Jag hoppas att Jesus inte tar illa upp men krucifix är prylar jag inte diggar. Något jag inte skulle vilja ha hängande på mitt rum precis. I en skräckfilm skulle den absolut tjäna sitt syfte men på ett bröllop eller ett dopp känns det lite brutalt med en läskig träfigur hängandes över det kära paret. Kanske var det precis så Frustna församling resonerade när de bestämmde sig för att låta krucifixet hänga i arkivet... eller kanske inte.  Krucifixet är från 1500-talet och tillhör samlingen Kyrkliga depositioner.

 

 

 

 

 

 

 

Om jag kunde utföra mitt drömbrott så skulle det vara flera identitetsbyten, jag skulle inte bara byta namn och sno någon identitet utan även göra om mitt utseende så att jag skulle kunna se ut som dem. Jag skulle kunna bli USA:s president eller världens rikaste kvinna Oprah! Jag skulle kunna bli vem som helst och vad som helst utan att någon skulle märka något. Det är mitt drömbrott.

 

Det bästa med mitt drömbrott är att ingen heller skulle få reda på brottet, när jag samlat ihop tillräckligt med pengar, ändrat om världen tillräckligt så att alla människor behandlas lika i alla länder, tagit över stater som styrs med orättvisa, vinklat hela världen åt ett bättre håll och fått alla att värna mer om miljön, då skulle jag ta av mig mina masker och bli Frida Eriksson igen. Mitt drömbrott är det bästa brottet som jag aldrig kommer att kunna genomföra, men resultatet kan jag nog nå ändå!

 

Fotografiet på den här gubben i kavaj och slips gavs till museet av Försäkringskassan i Nyköping. Det finns ingen information om vem mannen var eller var han bodde, en okänd man i magasinets korridorer som alltid kommer att titta ut över de olika föremålen, det är vem han för alltid kommer att vara i mina ögon.

 

 

Mitt drömbrott må vara banalt: att sno pengar. Men jag vill inte sno från vem som helst till vem som helst. Jag skulle stjäla från rika brottslingar, typ langare och vapensmugglare. Sedan skulle jag dela ut pengarna till familjer som behöver cash. En förenklad omfördelningspolitik i Robbin Hood style. Fattiga familjer, tiggare och andra utsattagrupper som behöver pengar för att äta sig mätta, köpa medecin och betala hyra. Något som tyvärr många även här i Sverige kämpar med.

 

Jag fastnade för den här vackra oljemålningen från 1878 då jag tycker att de två männen i målningen ser ut att planera det perfekta brottet, drömbrottet. De sitter i skogen med en lurig min och viskar. Självklart smider de planer, vad skulle de annars viska om?  Tavlan är signerad M. E. Winge och heter ”Ragnar Lodbrok och Orvar Odd". Ett lustigt namn om du frågar mig men jag antar att namnen på 1800-talet skiljer sig något från dagens.  

 

 

Den här enarmade banditen beslagtogs ifrån en klubb i Eskilstuna där illegalt spel försiggick. De begick alltså ett brott genom att låta folk spela på denna maskin. Jag uppskattar lagar och regler, och jag tycker för det mesta att de bör följas. Men, om jag bortsåg från lagen och fick välja fritt skulle mitt drömbrott rikta in sig mot just spelautomater, eller kanske kasinon i allmänhet.

 

Jag tänker mig en stöld likt den i Ocean’s Eleven, där tjuvarna rånar tre kasinon samtidigt. Detta kan även vara moraliskt försvarsbart, för enligt mig är det egentligen legal stöld som kasinona håller på med själva.

 

För det första finns det inga sätt att i längden vinna på ett kasino. Visst, du kanske vinner ett tag, men i och med din vinst fångas du av girighet och fortsätter spela. Sakta men säkert vinner kasinot då tillbaka pengarna och det geniala (och smått ondskefulla) är att de fångar in offret psykologiskt så att hen själv, i grund och botten, ger bort sina pengar. För det andra ger de sig själva rätten att avvisa en person om den på något sätt lyckas lura systemet (tänk korträkning i Rain Man). Med andra ord en oövervinnelig vinstmaskin.

 

Så att lyckas lura systemet vore givetvis det absoluta drömbrottet. Först och främst är det inte för pengarnas skull det skulle vara roligt att stjäla från ett kasino. Det kan till och med ske på laglig väg (korträkning eller liknande). Det är vetskapen att man överlistat någon eller någonting som förtjänar det som lockar mest med mitt drömbrott. Det skulle resultera i samma sköna, och lite genanta, känsla av överlägsenhet som när man vunnit en diskussion.

 

 

 

 

 

Det finns många brott en människa skulle kunna begå och bli därmed bli rik. Det är det snabbaste sättet att bli rik på men det är fel och det missgynnar i de flesta fall allt och alla.

 

Min vardag skulle bli lättare ur ett ekonomiskt perspektiv om jag begick brott och undkom med det. Vilket brott jag skulle ägna mig åt vill jag inte ägna tanken åt då jag vet att alla brott är förenat med stora psykologiska besvär eftersom jag som människa och person har ett samvete. Den stora ångesten och misstrivseln med mig själv skulle bli större än värdet av mitt byte och jag ser därför inte någon anledning till förstöra för mig och andra. Det är något som jag särskilt mycket reflekterat över efter att ha läst Brott och Straff av Fjodor Dostojevskij där protagonisten Raskolnikov hamnar i svår sjukdom och ett stort samvetskval efter att ha rånat en pantlånerska.

 

Jag tror att jag skulle ha svårt att hitta frihet igen efter att jag begått ett brott, och skulle känna mig fast i mitt eget sinne. Jag tycker därför föremålet loka passar bra in som objekt tillhörande texten. På bilden är alltså två skulpterade lokor från Åkers Styckebruk, tillverkningsår är 1933. Det är även orten som har givit föremålet till Sörmlands Museum. En loka är ett seldon för hästar.

 

 

 

Sven Deurell är konstnären som skapat detta drömskt rosaskimrande verk.
Motivet är en azalea.

Motiv.
Motiv för att begå ett brott.
Ett drömbrott.
Vad skulle mitt drömbrott vara och med vilket motiv?

Mitt motiv, min avsikt skulle vara god.
Jag skulle försöka agera altruistiskt.
Förmodligen råna alla banker i världen och fördela beloppen jämt över hela jordens befolkning.
Och det skulle leda till?
Kanske ta mig in i alla parlament i världen och skriva om grundlagar så att alla får det bra.
Och det skulle göra mig till?
Diktator?
Profet?
Gud?

Nej...
Det blir alldeles för mycket storhetsvansinne över detta.

Mitt drömbrott.
Det skulle nog vara att få länsa hela världen på allt det just jag vill ha.
Och samtidigt se till att inte skada, såra eller beröva någon annan på något.

 

 

Mitt drömbrott som jag nästintill alltid har haft, om jag kommer undan med det så får det bli det självklara valet – Bank. Vem skulle inte vilja kunna gå ifrån ett brott med flera miljoner, miljarder i en säck utan att få straff för det? Det skulle jag inte tacka nej till!

Att vara fri från denna begränsning av pengar skulle vara en dröm! Och att pengar inte kan köpa lycka, tror inte jag alls på. Det kan det, men det gör mig inte lycklig som person. Men om jag går och suktar, längtar och önskar mig den där dyra väskan och tillslut har pengarna till att köpa den, blir jag lycklig? Ja. Men inte genuint lycklig som människa. Om jag skulle bli lycklig över att inte behöva oroa mig över räkningar, boende, el, vatten, mat och ha pengar över? Ja. Det är denna begränsning som jag skulle vilja få bort, och ja, det skulle göra mig lycklig. Det skulle vara en lättnad, en befrielse och det skulle sätt ett leende på läpparna. Inte samma leende som den jag älskar sätter på mina läppar, eller tryggheten jag känner, men det skulle underlätta och det skulle få mig att oroa mig mindre för i dagens samhälle är pengar det enda vi fokuserar på.

Dessa sedlar på bilden är förfalskade, de är inte såna jag skulle vilja sno kanske men det är principen haha. Polis myndigheten i Eskilstuna gav in dessa, och årtal på tillverkning har man ingen aning om. Intressant tycker jag!

 

 

Det perfekta brottet.

 

Det är väl egentligen drömbrottet? För inte tusan kan drömmen vara ett brott som är allt annat än perfekt.

 

Man vill inte bli arresterad efter brottet, man vill inte att det ska finnas någon länk mellan brottet och den egna personen.

 

Man vill att brottet ska genomföras precis som planerat, det ska inte vara några oförutsedda hinder som dyker upp längs vägen.

 

Och självklart, du ska gå iväg från brottsplatsen med det du avsett att få med dig. Kanske är det ingenting, kanske är det en miljon, kanske är det ett DNA-fyllt hårstrå - vad vet jag.

 

Drömbrottet för mig handlar inte om själva brottet, det handlar om vad jag skulle använda mig av för hjälpmedel för att genomföra brottet, nämligen en sabel. Pistoler, bomber och granater kan slänga sig i väggen, för detta traditionalistiska vapen är så mycket coolare. Det ligger en charm över en sabel som en alldaglig pistol inte kan mäta sig med.

 

På bilden ser ni en sabel som beslagtogs av polisen i Eskilstuna 1989. Sabeln beslagtogs med hjälp av knivlagen, någon har alltså gått runt med den här sabeln på allmän plats och förväntat sig att komma undan med det; knappast det perfekta brottet och definitivt inte mitt drömbrott. För mitt drömbrott skulle jag begå med en sabel i höger hand men arresten skulle jag klara mig undan ifrån, mer detaljerat än så har jag inte funderat kring.  

 

 

Ibland är det inte så kul att vara kvinna. Att behöva vara rädd när du går hem sent på kvällen, att ha större risk för att drabbas av deprission eller att bli utsatt för härskartekniker när du försöker framföra en åsikt. Att kvinnor dessutom tjänar mindre pengar och har svårare att bli befodrade känns ju inte heller så nice.

 

Därför skulle jag vilja leva livet som elefefant om jag vore ett djur. Elefanter lever nämligen i matriarkat. Det är alltså honorna som bestämmer i flocken. Flocken leds av den äldsta honan som tar alla viktiga beslut. Flocken består av ledaren matriarken, hennes systrar, döttrar och dotterdöttrar. Storleken på flocken överstiger sällan mer än 10 individer. Elefanter är extremt sociala och visar mycket omsorg för varandra vid t.ex. sjukdom och skador. Flocken är det viktigaste i elefantens liv.

 

Elefanthanarna däremot lämnar flocken för att leva ensamma eller tillsammans med några få andra hanar när de nått en vuxen ålder. Vid de stora vattenhålen sker stora släktträffar där över hundra elefanter sammlas för att njuta av vattnet.

 

På den kanske något missvisande skolplanschen kan du se tre elefanter, en hona en hane och en unge. Som du nu vet skulle denna familjekombination vara svår att finna i naturen. Planschen är gjord 1920 av Sven Ekblom och har använts i undervisningen på Sigridslunds skola i Flens kommun. 2012 valde kommunen att skänka planschen till Sörmalnds Museum.

 

En sengustaviansk ljuskrona med slipade prismor och blåmålad glasplatta i övre kroningen.

Om jag var ett djur så skulle jag vara en fågel.
En fågel som flög runt och landade på höjder.
Jag skulle landa i ljuskronan bland alla prismor.
Solljuset skulle reflektera regnbågens alla färger i min fjäderdräkt.
Jag skulle bygga bo i skimret.
Jag skulle aldrig vara rädd.
Ohejdat kasta mig ut för luften.
Våga allt.
Se allt.
Vilja allt.
Ha allt.

 

Om jag vore ett djur skulle jag utan tvekan valt hund. Kände själv att det kanske är en rätt tråkig grej att välja om man jämför med fågel eller delfin, de djur som kan göra så otroligt häftiga saker tillskillnad från en hund som inte gör speciellt mycket själv mer än att tuggar på soffor eller lägger sig i dem utan att matte vill.

Som denna soffa, den är en såndär typsik ”rör-inte-matte-vill-inte-att-den-ska-bli-smutsig”-soffa som skulle kunna vara med i en film där vovven aldrig lyder. Denna gavs in utav Karin Magnéli i Nyköping.

Varför skulle jag då vilja vara en hund om jag fick välja? Tänk er själva att alltid får vara hos något som älskar en. Hunden är ju människan bästa vän och jag ser inget bättre ställe att vara på om jag fick välja djur. Tänk er att bli omhändertagna dag ut och dag in, bli älskade, bli glada utav varann, leka och känna värme och så mycket kärlek. Det om något skulle ju vara underbart om man fick vara ett djur. Det skulle inte direkt en delfin eller fågel bli, jag skulle nog vilja ha det så familjärt som det bara går. Precis som jag har det nu.

 

 

Denna bild från 20-talet på några flodhästar har hängt i ett klassrum på Sigridslunds skola i Flen. Där har den, tillsammans med andra bilder, hängt för att påminna eleverna om alla de fantastiska djur som finns i världen.

 

Jag önskar ofta att jag var ett djur. Då jag har två katter i familjen är det ofta en katt jag drömmer om att bli för en tid. Dessa drömmar triggas av att jag ser katterna ligga och ha det bra hela dagarna, för att sedan resa sig och äta lite, för att efter det åter lägga sig ner på en väl vald plats igen. I en modern människas stressiga liv är det förståeligt att man har dessa tankar ibland.

 

Men om jag var en katt, vad skulle jag då tänka på? Om jag var något annat djur, vad skulle jag då funder över? Det beror givetvis på vilket djur jag var. Med största sannolikhet tänker inte djur på samma komplexa vis som människor och det är den största anledningen till att jag i slutändan alltid föredrar att mina dagdrömmar om att vara ett djur förblir just dagdrömmar.

 

Jag vill kunna tänka och reflektera över världen. Att det är denna förmåga som ställt människor högst upp i näringskedjan är självklart. Jag misströstar dock över att vi trots vår goda förmåga till att tänka rationellt ibland behandlar våra meddjur barbariskt. I dessa fall skulle vi behöva ställa samma frågor som ovan: om detta djur var jag, vad skulle jag tänka och känna?

 

Det finns otaliga exempel på, milt uttryckt, bristfällig behandling av djur. Jag tänker därför inte ta upp något specifikt här – det kan man lätt hitta själv på internet om man så vill. Jag vill dock skriva att jag önskar mig en värld där människor visade lite mer empati mot djur. Det handlar inte om att alla ska bli vegetarianer. Det handlar om att man låter sig tänka igenom vad djuren går igenom. Det handlar om att ta ansvar för sin behandling av djur.

 

Om jag vore ett djur skulle jag säga till alla människor: ”Du vet talesättet ’Att behandla din nästa såsom du själv vill bli behandlad’? Det borde inte gälla enbart människor emellan.”

 

 

”Kom tillbaka med min sked!”

 

Kommer ni ihåg från vilken svensk filmvärld det här citatet kommer ifrån?

 

Ni får en ledtråd; Astrid Lindgren.

 

Har du kommit på det än?

 

Det är ju såklart Saltkråkan!

 

Denna underbara filmserie som jag i min barndom kunde spendera timmar i sträck framför.

 

När vi kom fram till veckans tema vandrade mina tankar direkt till de klåfingriga, glitterälskande skatorna. Jag valde därför denna lilla flaska – som jag inledningsvis trodde var ett fickur, då flaskan är så otroligt liten – som är blank och fin. Om jag vore en skata så skulle jag genast försöka få tag i den.

 

Flaskan är avsedd att hänga vid bältet och har ett orientaliskt utseende, trots detta är den dock troligtvis av västerländsk tillverkning. Kerstin von Friedrichs lämnade in flaskan till museet 1952.

 

För att återkoppla till det inledande citatet, lilla Skrållan kastar ut sin sked genom fönstret och en skata lägger genast vantarna – klorna? – på den och flyger iväg med den till sitt bo. Sedan är det bara för öborna att försöka återta skeden. Och detta är precis vad jag skulle göra om jag vore en skata, jag skulle flyga in i det fönsterlösa föremålsarkivet, bli hänförd av denna skinande flaska och flyga iväg med den till mitt bo. Sedan skulle det bara vara för museipersonalen att försöka återta den. 

 

 

Om jag skulle omvandlas/födas om till ett djur och själv skulle ha möjligheten till att välja vilket tror jag att jag skulle välja att bli en uggla. Djurmetaforer i all ära och liknelser likaså men jag väljer inte ugglan för att den förknippas med klokhet utan för att jag dras till djurets noga bevakande egenskap. Med bra syn, mycket rörligt huvud och en förmåga att vara mycket diskret skulle jag som uggla kunna bevaka och ta del av världen på avstånd, en värld som mestadels tillhör människan.

 

Med tanke på att ett djur inte har det mänskliga intellektet spelar det dock inte så stor roll för mig vilket djur jag skulle bli då jag med största sannolikhet inte skulle ha förmågan att reflektera över någonting.

 

Om mitt jag dock skulle få stanna kvar i ett annat djurs kropp skulle jag i de flesta fall våndas mycket för att jag saknar den kropp som mitt jag är anpassat för. Jag skulle sakna förmågan att utnyttja redskap som t.ex. teservisen på bilden.

 

I samlingen av serviser finns bland annat kaffeservisen Trollsländan bestående av 12 koppar med fat, kaffekanna med lock, sockerskål med lock samt en gräddkanna. Kaffeservisen tillverkades 1909  och är formgiven av Alf Wallander.

 

 

 

    

Eftersom jag under mina tre år som bloggare inte har valt ett skåp någonsin så skulle jag nog som sköldpadda välja skåpet. Men det finns en till anledning till varför jag skulle välja skåpet som sköldpadda, jag skulle nämligen skrämma folk som tittade in i den mörka "garderoben". Eftersom jag som sköldpadda är lite klumpig så skulle jag säkert ramla ur skåpet och hamna på rygg och inte komma runt, så att när personen som tittat in i skåpet och blivit skrämd får se något roligt och gulligt. Förhoppningsvis skulle personen hjälpa mig och vända på mig och när personen gjort det skulle jag springa iväg. Alla som har haft en sköldpadda vet att de kan vara snabba och inte alls skalman-långsamma.

 

Som sköldpadda skulle jag nog även frigöra alla uppstoppade djur och porslinskossor som finns i magasinet. Men även plastdockorna som finns. "Frihet åt alla" skulle jag ropa, eller kvacka, eller vad sköldpaddor nu än gör. Men skåpet skulle vara mitt hem, dit skulle jag släpa alla möjliga sorters klädesplagg som finns i magasinet för att göra det mjukt och fint. Det finns ju som sagt en hel del grejor man kan inreda skåpet med i magasinet. Allt från ett helt dockhus till tavlor och porslin. Skåpet jag skulle bo i är ett bänkskåp gjort av fur som används för att förvara saker och det är ju typ det jag som sköldpadda skulle göra, förvara mig själv och alla mina saker som jag skulle sno från magasinet...

 

 

 

Sörmlands museums projekt Koll på kläder utforskar dagens klädindustri i ett historiskt och globalt perspektiv. Vill du vara med och skriva konsumtionsdagbok? Läs mer här

 

I dag köper vi hela 50% mer skor och kläder än vi gjorde för 10-15 år sedan. Men klädkonsumtionen har inte bara ökat utan den har också förändrats. Mode, varför vi väljer att konsumera och etik är faktorer som påverkar hur vi handlarkläder och dessa har förändrats mycket under årens lopp.

Skulle du köpa en äkta päls? Att färre bär päls är ett exempel på en förändrad klädattityd. Idag tycker de flesta att det inte är okej att döda djur för att  använda dem som jackor. På bilden kan du se en hermelinpäls gjord av ”en mängd” hermeliner år 1890. Kappan är fodrad med siden och kanterna är broderade med 36 stycken hermelinsvansar.  

För att vi och vår eftervärld ska kunna hålla koll på förändringarna behövs dokumentation. I höst startar Sörmlandsmuseums nya projekt ”Koll på kläder” och du kan vara med.   Projektet undersöker dagens klädindustri i ett historiskt och globalt perspektiv. Muset kommer samla in konsumtionsdagböcker som deltagarna har antecknat kläd- och skoinköp i. Kolla in länken nedan om du är intresserad av att vara med och skriva historia.