Internethandel är smidigt; öppettider existerar inte och du behöver inte ens lämna ditt hem. Blir du shoppingsugen klockan två på natten så är det bara att bege sig till internethandelns magiska värld, för de lokala butikerna har stängt så det alternativet försvinner direkt. Av samma anledning kan du även spendera precis hur lång tid du vill ”inne i” internetbutiken.

Internetbutikerna erbjuder även ett otroligt brett utbud, är det något som inte går att köpa på internet? En BBQ stekspade i form av en elgitarr, en Darth Vader bakform eller varför inte baconplåster? Jag hade ingen aning om att föremål likt dessa existerade, eller att det fanns en efterfrågan på dem, men i och med internethandeln kan du nu köpa sådant som din lokala ICA eller HM inte ens har undangömt i ett avskilt hörn av deras lager.

Jag fullkomligt älskar mönster av olika slag, vare sig det handlar om klädesplagg eller tavlor, och därmed är internetbutikerna rena drömvärlden för mig – fönstershoppingen har tagits till en helt ny nivå. Att fixa en mönstrad skiddräkt skulle inte vara några som helst problem. Astrid Knutssons brunblommiga skiddräkt med gula detaljer inköptes julhelgen 1961 i Avesta inför den traditionsenliga skidveckan i Sälen samma vinter.

En kassaapparat som den ovan som användes i butiken Ekwalls mode fram till 2007 kan vara på utdöende. Teknikutvecklingen har lett oss in i en värld som allt mer förlitar sig på pengar i form av ettor och nollor. Allt mer sällan tar vi upp kontanter när vi ska betala i affären. Allt mer sällan går vi ens till affären. För affären har flyttat in i våra hus – ja, faktiskt ända in i våra fickor.

Med affären i fickan har dyra lokaler kunnat undvikas, kundkretsen kunnat ökas och priserna kunnat pressas. Traditionella butiker haltar vidare men deras högre priser och mindre tillgänglighet (hur skulle de kunna konkurrera med i-din-ficka-när-du-önskar-tillgänglighet?) gör att det ständigt är rubriker om nya försäljningsrekord på nätet man möter, och inget annat.

Lättheten i att bara scrolla bland, välja ut och vänta på varor är en sådan överlägsen köpupplevelse att det är med en blandning av ömkan och en känsla av oundviklighet jag ser på butiker som vägrar ge upp en redan förlorad strid. Det finns ingen framtid i att sälja konsumtionsvaror i fysiska butiker. Serviceinriktad försäljning är en annan sak – restauranger, kiosker och liknande kommer nog finnas kvar så länge människor söker sig ner på stan.

Huruvida den fysiska affärens långsamma död är något bra eller dåligt råder osäkerhet kring. Jag ser lägre priser och större utbud som uppenbara fördelar, men visst är det en förlust om man inte kan känna på kläderna, känna lukten av böckerna och känna av alla bultande liv i de uppsnappade samtalen och glimtade ansiktsuttrycken hos medkonsumenterna?

Jag är en tämligen hängiven internetshoppare. Det är tack vare utbudet och tillgängligheten. Ett utbud som ibland kan vara lite för stort. Med ens man har gått in på C/O Carl eller Zara på Internet sätter köpsuget igång och varukorgarna tenderar att bli rätt stora, detta utan att jag är full av begär utan att det ibland saknas en realism över hur mycket mycket är på Internet. Detta kanske framställer en bild av mig som en stor klädesköpare utan gränser, så är det inte. I förhållande till hur beteendet i en fysisk affär ser ut så vill mycket ha mer.

Att hantera Internet är en balansgång. Förutom vad gäller handel i digitala affärer som finns ett stort utbud av begagnade föremål. Ett område där man kan göra många lyckoklipp såväl som att bli rejält bedragen. Jag har haft tur, agerat med försiktighet, och endast gjort gynnande affärer på andrahandsprylar. Jag gillar konceptet av många anledningar en är det att man kan spara pengar samtidigt som man hindrar ett mycket väl fungerande föremål från att bli slängt då säljaren antingen tröttnat eller köpt nytt.

Internetshopping är ett spel på gott och ont, liksom det mesta andra. Spelautomaten kunde ha varit likaså. Enarmade banditer slukar oftast spelarens pengar men kan i vissa fall ge stora utdelningar. Den var dock i olagligt bruk på en klubb i Eskilstuna där illegal bookmarking förekom, samt spel om pengar utan tillstånd. Polisen beslagtog automaten och gav den senare till Sörmlands Museum.

Att gå i flera timmar och leta i butiker där det är fullt av människor och spelas dålig musik eller sitta i sängen med en kopp varm choklad och din egna musik, vad väljer du? Bara en stads utbud eller hela världens utbud? Vänta i kö eller bara ett klick? Internethandel är min bästa shoppingkompis, vi hittar alltid något tillsammans och det görs snabbt och bekvämt. Jag behöver inte ens gå utanför dörren för paketet levereras direkt i brevlådan. Det är väldigt bekvämt med Internethandel, så bekvämt att det blir farligt! Lokala butiker går i konkurs för att inga kunder kommer, traditioner går förlorade och människor stänger oftare och oftare in sig.

När jag letade efter den perfekta balklänningen blev jag irriterad när jag gick i alla butiker i Stockholm eftersom jag inte hittade något. Det tog en hel dag för mig att inte hitta någon balklänning. På Internet tog det mindre än en timme. Lika enkelt är det för en blivande brud att hitta sin drömklänning och till ett billigare pris genom Internet. Men vad är det då som går förlorat då man istället handlar på Internet? Traditioner. Jag håller väldigt hårt i traditioner, därför tar jag upp problemet traditioner i samband med Internethandel. Färre och färre träffas för att leta brudklänning, färre och färre sitter i en helt vit butik med champagne i handen precis som på film. Internethandel har blivit så pass bekvämt att den hotar denna tradition.

På bilden är en kort brudklänning tillverkad av Gala Of Sweden, Lily Asplund gav denna brudklänning till museet. Tillverkad 1960 och förmodligen inte köpt på Internet.

I Råby utanför Nyköping jästes starkvin (16%) hos familjen Eriksson. Vinet gjordes på olika frukter och flaskorna pryddes av fina etiketter som Sigurd Eriksson målade. Flaskan på bilden har innehållit vin ifrån 1997, nu står den tom på en hylla i arkivet.  Jag tyckte att flaskan passade bra ihop med temat internethandel. Det är nämligen försäljning av olagliga saker som vapen, droger och hemmabränt eller smuggelsprit som ofta disskuteras när internethandel står på dagordningen.

Finns det något som inte går att köpa på internet? Jag kunde faktiskt inte komma på något. Kanske är internet den ultimata affären med obegränsat utbud och öppettider dygnetrunt. Jag bestämde mig för att kolla runt lite på de vanliga ”köp och sälj” sajterna på internet för att ta reda på om det går att köpa precis vad som helst på internet.

Jag hittade ett begagnat fotoalbum fyllt med bilder på en familj från 1995-1997 för 79kr, en tupp på blocket för 50kr och en färgglad teckning förreställande ett äppleträd gjord av Vilma 4 år för 800kr. Svaret blev således, ja det går att köpa vad som helst på internet när som helst.  

Med respekt för alla som, i historien, har kämpat för att demokrati ska vara det styrelsesätt som tillämpas i de flesta delar av världen röstar jag. Att inte visa ett engagemang visar på en otacksamhet och ett aktivt avståndstagande från ett demokratiskt samhälle. En demokrati kräver nämligen ett folk som visar vad de tycker, det är annars en omöjlighet för politiker att kunna jobba för att tillfredsställa majoriteten av samhällets befolkning. För att demokratin ska kunna vara en fin förutsättning för varje innevånare krävs ett ansvar från de röstberättigade att utveckla demokratin genom att rösta.

Det går inte att vara en soffpotatis som väljer att inte gå och lägga sin röst i valurnan, för att sedan klaga på den nya regeringen. Har man inte utnyttjat förmånen att visa sitt tycke och därmed ingå i en grupp likasinnade, får man sedan blott vara tacksam med hur än den nya maktgruppen ser ut.

Ett alternativ, för den som inte vet vad som man känner att man vill rösta på, är att rösta blankt. Man har därmed visat respekt och tagit ansvar för demokratin. För att dock bli säker på vilket parti, eller vilka politiker, som har värderingar som stämmer överens med dina egna finns så kallade valkompasser att tillämpa på olika mediers hemsidor, bl.a. SVT. Där kan man nu inför EU-valet ge sin åsikt på nästan 30 frågor rörande EU-politiken för att sedan se vilket parti och vilka Europavalskandidater som ligger en närmast.

Om man ändock skulle vilja stanna kvar i en soffa kan möbeln på bild vara ett alternativ. Soffan är tillverkad på 1800-talet och gjord utav mahogny och mässing.  Med en längd på 2,68 har man gott om utrymme.

Om jag säger EU val, och ni ser denna bild. Visst tänker ni exakt samma sak som mig? Detta ser ut som en liten burk man lätt kan slinka ner röster i. Även om den egentligen användes som en insamlingsbössa så var det min första tanke. Och det kopplade jag till veckans ämne. Denna insamlingsbössa har faktiskt polismyndigheten i Eskilstuna lämnat in. Den är gjort utav trä och metall och ägdes alltså av polisen.

Det är ju EU val snart som är väldigt aktuellt. Jag som är myndig får ju faktiskt rösta, jag har chansen att påverka och göra ett val som faktiskt gynnar mig. Jag får vara med och bestämma. Det finns ständigt saker vi klagar på i samhället. Saker vi vill ändra på, förnya, få in eller ta bort. Det är alltid något vi stör oss på eller inte tycker om, saker som vi inte är nöjda med helt enkelt. Det finns många problem, som jag personligen tycker. Och jag har nu chansen att ta ställning, att få en röst, att delta, att få vara en del av beslutet helt enkelt. Så varför skulle jag inte ta den?

Jag tycker och tänker väldigt mycket, har alltid en åsikt om något och har väl förmågan att klaga lite då och då på saker jag stör mig på eller som jag inte tycker om i samhället. Vem gör inte egentligen? Jag röstar för att jag kan ta ställning, jag kan göra någonting åt allt detta jag inte tycker om eller inte trivs med. Jag kan göra något. Jag tycker verkligen att man bör rösta om det är så att man känner som mig, att man faktiskt har saker man vill ändra på. För om du inte röstar, eller röstar blankt, eller faktiskt inte bryr dig ett dugg – så har du inte heller rätten att klaga. För din röst betyder någonting. Du har en chans, en talan, en röst. Ta den. Ta ställning och var med och visa vad DU tycker. Det är viktigt för mig, och nu kan jag äntligen vara med och bestämma. Så varför skulle jag missa den chansen? Jag kan förändra, ändra och välja. Så det är precis vad jag tänker göra.

En dröm om att göra skillnad i världen finns inom mig, men vägen dit är lång och jag kommer aldrig att nå målet om jag inte börjar med att göra små steg. Även fast just du kanske känner att en röst mer eller mindre inte gör någon skillnad så har du nog fel. En röst gör skillnad, hade en röst inte gjort någon skillnad så hade inte 1 000 000 röster gjort det heller eftersom det krävs en miljon "en-röster" för att nå 1 000 000.

Ett rättvist samhälle, som vågen på bilden symboliserar, är ett samhälle där det finns balans mellan lag, staten och befolkningen. Denna balans kan endast uppnås om alla röstar, annars hamnar vågen i obalans och vissa människor får inte deras röster hörda. Fråga dig då varför du inte röstar, vill du inte göra skillnad? Vill du att andra människor ska bestämma åt dig vad som är rätt och fel? Att andra ska bestämma åt dig vad som ska göras i samhället? Att bestämma själv är det enda sättet att göra skillnad på, nu har vi chansen i år att göra skillnad - nästa chans kommer inte förrän om fyra år. 

Samma dag som jag satte mig ner för att skriva det här inlägget så kom det något i vår brevlåda som jag aldrig fått förut; ett röstkort.

Den 25 maj, då är det dags.

Den 25 maj, då ska jag göra min röst hörd.

Den 25 maj, då är det vår tur att få någonting att säga till om.

Då ska jag, för första gången, rösta i ett val.

Och vem hade trott att jag faktiskt skulle känna mig exalterad över det?

Inte jag för fem år sedan, inte jag för tolv månader sedan, inte jag för en vecka sedan.

Samhällslektionerna har alltid varit som att ta sömnpiller för mig.

Monarki, demokrati och diktatur.

Utbud och efterfrågan.

MBL, JO och LO.

Jo, tacka vet jag naturvetenskap.

Men jag förstår varför det här är så viktigt, det här med såväl EU-val som riksdagsval, varför vi faktiskt bör engagera oss. Det här är vår chans till att göra en skillnad. En röst är bara en röst, men din röst tillsammans med andras ”enda röst” har förmågan att påverka världen omkring oss.

Och är det så mycket begärt att vi ska ta oss till vallokalen och fylla i några, om än genomtänkta, kryss? När konsekvenserna av dessa mängder av kryss påverkar det samhälle vi lever i. Om du inte röstar så kan du inte klaga på samhället, enligt min mening.

Valdagen kan man göra till precis vad man vill; antingen går du ner till vallokalen i mjukisbyxor och foppatofflor eller så sätter du på dig lite finare kläder, kanske en hatt av brun stråfläta med en blombukett vid ena sidan likt Elsa Egnells, och gör en heldag av det hela. Det viktigaste är att du faktiskt röstar, inte hur du är klädd eller huruvida du följer någon valvaka eller inte.

För er som inte är speciellt politiskt engagerade kan jag tipsa om Valkompassen. Det är Aftonbladet som har fixat ett test inför valet där man kan se vilka partier man tycker mest som genom att svara på ett antal frågor. Man kan även jämföra sina svar med valkandidataternas. Perfekt för sådana som mig som vill göra en skillnad, vet vad jag vill, men som inte riktigt vill lägga ner den evighet det verkar ta att gå igenom alla partier för att ta reda på var de står i diverse frågor. Självklart ska man dock ha i åtanke att tester likt Valkompassen inte visar hela bilden, men det kan fortfarande fungera som ett hjälpmedel till ditt viktiga val.

När min blick fångades av den här hatten tänkte jag genast på Napoleon. Det var givetvis inte Napoleons egen hatt, men jag trodde att den kanske kunde ha någon koppling till honom ändå. Riktigt så var det inte, men hatten är mycket riktigt av militärt slag. Den tillhörde uniformen hos en regementsläkare i svenska armén under mitten av 1800-talet. Mer specifikt tillhörde den Gustaf M Lundquist från Nyköping.

Som läkare i armén kände nog Gustaf ett stort ansvar, samtidigt som han hade mycket makt: hans beslut kunde vara på liv och död! I en mindre utsträckning är det detta ansvar jag uppfyller och denna makt jag söker när jag ska rösta för första gången i EU-valet. I Riksdagsvalet senare i höst också för den delen.

För det är ett ansvar som medlem av ett demokratiskt samhälle att rösta. Det är grundbulten för den demokratiska processen. Oavsett hur demokratiskt man tycker att samhället är eller inte är, så är det aldrig en lösning att avstå från att rösta. Ingen har någonsin sagt att samhället är perfekt eller att det inte finns oerhört mycket arbete att göra – för det gör det. Men hela idén med demokrati är att majoriteten ska bestämma och driva på förändringar i samhällsstrukturen. Detta tar ibland frustrerande lång tid, men det är en nödvändighet att inte låta frustrationen ta över och lämna bort den lilla makt man faktiskt får.

För så är det också: det ger makt att kunna rösta. Många känner nog att en röst hit eller dit inte spelar någon roll. Man önskar att man hade mer makt. Men det är den önskningen som demokratin ska motverka. Alla historiens diktatorer och despoter har också önskat mer makt – och på grund av bristen på demokrati har de lyckats anförskaffa sig den. Det enda sättet att tillåta detta att hända igen är att inte bruka sin egen makt. För i och med att du avstår från din makt får alla andra lite extra makt. Den makt du har är alltså inte utan värde.

Oavsett om du gör det för att du känner ett ansvar eller för att du vill bruka din makt, eller båda två, så tackar jag och alla andra ansvarstagande makthavare för din medverkan i utformandet av framtiden.

Jag är inte tjejen som väljer att läsa böcker istället för att skrolla igenom facebook eller twitter, jag blir lätt rastlös och har svårt att koncentrera mig när jag läser en bok. Men det finns faktiskt ett gäng som har lyckats fånga mitt intresse och de tänkte jag tipsa om!

En utav den är Isabella Löwengrip även kallas Blondinbellas kända bok ”Egoboost”. Det är faktiskt en så otroligt fångande och intressant bok, jag tycker också vuxna borde läsa den då man verkligen förstår det hur vissa tonåringar har det. Hon ger tips på hur man ska få bättre självkänsla, hur man ska komma över killen, hur man ska vinna över mobbarna och hur man ska vinna över sina hjärnspöken. Jag tror alla känner igen sig i någon del utav det hon skriver, för hon tar med all från komplex över finnar till riktigt hemska händelser i hennes liv. Det är en fångande och gripande bok, som alla borde läsa för att förstå lite mer.

Elsas värld som är skriven utav Sofie Fahrman , det är en typiskt tjej bok som handlar om en landstjej som flyttar in i huvudstaden och vill bli något stort. Den rekommenderar jag till unga tjejer som vill ha något kul att läsa och kanske känna igen sig lite i. Den är väldigt tjejig!

Sista boktipset är Twilight böckerna som är skrivna utav Stephanie Meyer. Dessa böcker är ju så himla bra, fångande, gripande, spännande, känslofyllda och sådär bra att man kan läsa dem om och om igen. Det är sådan vacker kärlekshistoria som har så många fler faktorer som gör den hel, man sitter hela tiden på helspänn även om det kan vara lite löjligt ibland. En riktigt fantasi bok om en helt vanligt tjej som bli kär i en vampyr – hur det än låter så ÄR den bra!

Ja, som sagt så gillar jag lite mera tjejiga böcker. Precis som denna leksakshäst, den är en såndär typisk som jag lekte med som liten flicka. Just därför kände jag att den passade in rätt bra, sådär tjejig. Den gavs in utav Roger Alderstrand från Ytterhogal. Så, det var mina boktips!

Tre författare, tre otroliga böcker, tre huvudpersoner med fantastiskt fina relationer. Barfota änglar är en bok jag fick nys om på ett tåg, jag läste ett utdrag och bestämde mig för att jag någon gång skulle läsa den. Fyra år senare sitter jag med boken i Gran Canaria och undrar varför jag inte läst den tidigare. Boken handlar om två unga tjejer som flyr från Sverige till Japan för att bli eskortflickor och slippa sitt liv i Sverige. Huvudpersonen är även författaren, det är hennes berättelse om hennes liv innan, under och efter resan till Japan, hur hon och hennes vän smälte ihop till en varelse, hur hennes pappa misshandlade henne och hur glad hon är över att fortfarande vara vid liv. När man läser boken så står man där bredvid henne, känner som hon känner, ser allt hon ser och delar hennes känslor. En fantastisk bok skriven av en fantastisk författare - Linnea Willén.

Systrar av guld och Syskonkärlek är två böcker jag har fått av min syster Felicia, utan henne hade jag nog aldrig börjat läsa böcker och ens njuta av att läsa böcker. Systrar av guld handlar om en flicka och hennes problem samt hennes fantastiska relation till hennes systrar. Det var länge sen jag läste boken men det jag minns från den är att det var den första boken jag grät till, innan denna bok förstod jag inte hur man kunde gråta till en bok. Om du också vill lära dig älska böcker så rekommenderar jag denna bok skriven av Maureen Johnson.

Syskonkärlek handlar om den förbjudna kärleken mellan två syskon, en oumbärlig kärlek som förstör dem båda när de inte får vara tillsammans. Men det är ändå en kärlek som bara kan försvinna om de båda håller sig borta från varandra, en så pass stark kärlek att de inte kan vara i varandras närhet men inte heller i varandras frånvaro - en omöjlig kärlek. Denna bok väcker förvirrande känslor inom en, man vill att de ska vara tillsammans för att det är en sådan fin och stark kärlek men ändå är det fel eftersom de är syskon. Man blir verkligen förvirrad och börjar även reflektera över förbjuden kärlek och vad det innebär. Om de får vara tillsammans eller inte får ni ta reda på själva i Katarina von Bredows bok Syskonkärlek.

Barnkälken på bilden symboliserar den relation två barn måste ha för att kunna njuta av kälken, utan den ena kan inte den andra existera. En måste sparka och en får sitta i ett fantastiskt vinterväder.

Tre böcker som jag fattat tycke för väldigt mycket är rätt lika till handling. Man får följa en ung mans resa genom dennes liv. De utspelar sig i en värld där levnadsförhållandena är svåra med mycket elände och smuts.

En av dessa tre böcker är Dostojevskijs roman Brott och Straff, en bok som jag förvisso fortfarande håller på att läsa men som jag anser passa mig väldigt bra. Boken handlar om den unge studenten Raskolnikovs samvetskval då han begått mord. Samtidigt som boken beskriver Raskolnikovs resa får man en tydlig inblick i hur delar av Ryssland såg ut och fungerade under 1800-talet. Det är en bok som är mycket rogivande och bjuder på ett sidantal som nästan är oändligt.

En annan bok som det var ett tag sedan jag läste är Per Anders Fogelströms Mina Drömmars Stad som också handlar om en ung mans resa och tillvaro i de lägre nivåerna av samhället, här i Stockholm men också under 1800-talet. Huvudpersonen heter Henning och han genomgår många prövningar och skaffar sig många erfarenheter.  Det är också en mycket bra bok om man söker beskrivningar på hur 1800-talets Stockholm såg ut.

Den tredje boken heter Candide och utgavs 1759 av Voltaire. Junker Candide växer upp i ett litet slott i Tyskland men blir därifrån utsparkad och tvingas påbörja en resa runt om i en eländig värld som han alltid ser på med godtrogen optimism.

Dessa tre unga herrar som har fått utgöra huvudrollerna i böckerna har mer eller mindre strävat efter framgång. Kanske har de önskat att någon gång få klä sig i sin tids motsvarighet av västen på bild. Det är en väst som brukades under tidigt 1900-tal av en betjänt till släkten von Rosen. På de sex guldknapparna finns släktens vapen.

Genom årenslopp har jag hunnit läsa en hel del, nu tänkta jag dela med mig av tre tips på svenska böcker. 

Den första av dessa tre böcker som jag kom i kontakt med var Ondskan skriven av Jan Guillou år 1981. Min pappa läste den för mig och min bror när jag var 7 år gammal. En otrolig berättelse om en pojke som får utstå några av samhällets värsta orättvisor. Han växer upp med en sadistisk styvfar som regelbundet misshandlar honom och när han sedan börjar på den fina internatskolan, glad över att vara borta hemifrån, fortsätter ondskan att förfölja honom. Den intelligenta hjälten Erik Ponti kämpar emot strukturerna och revanschkänslan i slutet av boken är oslagbar. Efter att min pappa läst boken för mig har jag läst om den flera gånger och filmatiseringen blev min favoritfilm under lågstadiet, sedd 26 gånger. Dagens föremål är en resegrammofon från 1940 av märket His Masters Voice. Grammofonen har tillhört Kerstin Lindh i Oxelösund och skänktes till musett 1993. Jag valde grammofonen då Erik lyssnade mycket på grammofonskivor av framförallt Elvis.

Den andra boken jag kom att stifta bekantskap med var Anika Thors En ö i havet skriven 1996. Boken är den första i en serie av fyra ungdomsböcker. Huvud personerna är de judiska krigsbarnen Nelli och Steffi från Österike. De kommer till Sverige under andra världskriget och blir placerade i ett fosterhem på en liten ö i Göteborgsskärgård. Jag minns hur jag hade svårt att slita mina ögon från texten när jag förförsta gången läste boken 8 år gammal. Boken är fylld av historia, relationer, kärlek och funderingar om framtiden.  

Den sista boken är Filip Hammar och Fredrik Wikingssons underbara bok Två nötcreme och en Moviebox. Jag tänker faktiskt inte presentera innehållet utan uppmanar dig istället att läsa den själv om du vill ha några riktigt stora skratt.

Ovan ser ni ugglan ”Bobbo” som köptes av Malin och farmor när Malin var 5 år gammal. Ugglor sägs vara visa djur och representerar ofta kunskap och lärande. Därför passar detta gosedjur extra bra till veckans tema.

För att gå rakt på sak, här kommer mina tre boktips:

1. The Given Day (Ett land i gryningen) av Dennis Lehane.

Denna bok handlar om två unga män i början av 1900-talet i Boston. Den ena är nybliven poliskonstapel och den andra en afroamerikansk basebollspelare. De kämpar båda för saker: polisen för att få ingå i ett fack och basebollspelaren för sina medborgerliga rättigheter.

Denna bok har framför allt en oerhört bra uppsättning karaktärer som nästan hoppar ur sidorna av boken. Det är omöjligt att inte engagera sig i deras kamp mot samhället och, i vissa fall, sina familjer.

2. The Fault in Our Stars (Förr eller senare exploderar jag) av John Green

The Fault in Our Stars handlar om en 16-årig tjej med dödlig lungcancer. Hon behöver en syrgastub på vagn att rulla med sig var hon än går. Hon träffar en 17-årig kille som överlevt sin kamp med skelettcancer (fast cancern tog ett av hans ben). De inleder en kärleksrelation som är dömd att bli kortlivad, men vem är det som påstår att ett kort liv inte kan vara ett fullt liv?

Detta är en romans av episka proportioner. Jag har sätt någon skriva någonstans om boken att det inte är en cancerbok. Det är en bok om ungdomar som lever, älskar, sörjer, bråkar med sina föräldrar, shoppar i köpcentrum och spelar tv-spel. Och de råkar ha cancer också.

3. Fahrenheit 451 av Ray Bradbury

Boken handlar om en brandman i en dystopisk framtid där brandmäns jobb inte är att släcka bränder utan anlägga dem i hus som misstänks innehåll det mest förbjudna av allt: litteratur. Men brandmannen i fråga känner att något är fel…

Fahrenheit 451 anspelar på temperaturen då papper självantänds (ca 233 grader Celsius). Det är en läskig roman som väcker frågan om litteraturens ställning i ett framtida tekniskt avancerat samhälle, och den skrevs redan 1953! Utan att förstöra slutet kan jag ändå säga att boken inte slutar helt och hållet pessimistiskt.

Jag älskar böcker och jag älskar att läsa, ändå är det något som jag gör allt för sällan. Nyårslöftet var dock att läsa mer, vilket jag den här våren faktiskt har gjort. En av de böcker jag har läst i vår, The Perks of being a Wallflower, är ett av mina boktips medan de andra två, Hungerspelen och Imorgon när kriget kom, har stått i min bokhylla en längre tid.

Det som jag tycker så mycket om med böcker är att de, likt tittskåpet från mitten av 1700-talet på bilden, har så många olika nivåer, så många olika lager. Man kan läsa böckerna som nöje, eller så kan man gå djupare och se till budskapen författaren försöker förmedla eller tankarna som innehållet ger upphov till. Och kanske främst av allt så tycker jag om det faktum att jag kan läsa och tolka en bok på ett sätt, medan du läser och tolkar samma bok på ett helt annat sätt, på ditt sätt.

The Perks of being a Wallflower

av Stephen Chbosky

Har du någonsin känt att du står vid sidan om ditt eget liv och inte deltar, utan snarare observerar hur alla andra lever sina liv? Även om du inte har det så tror jag att du skulle ha nytta av att ha läst den här boken, av att få befinna dig i Charlies hjärna i ett par hundra sidor och se världen så som han ser den.

Charlie är en ”wallflower”, han är blyg, opopulär och deltar inte riktigt i sitt eget liv. Han observerar istället andra och spenderar majoriteten av sin tid instängd bland sina tankar. När han träffar Sam och Patrick får Charlie för första gången känna sig inkluderad i någonting och med deras hjälp tar han sig sakta bort från åskådarplatsen och börjar delta i spelet, också kallat livet.

Boken handlar om att bli huvudkaraktären i sitt eget liv, om att inte glömma bort att leva.

Något som vi alla kan behöva bli påminda om ibland.

The Perks of being a Wallflower är uppbyggd på ett litet annorlunda sätt, hela boken består nämligen av ett flertal brev som Charlie skickar till en anonym mottagare. Detta gör att boken är väldigt lättläst, men också att man får ta del av allt som Charlie känner och tycker. Personligen gjorde det att många tankar väcktes till liv, då Charlie är otroligt klok och har ett lite annorlunda perspektiv på saker och ting, och det kändes som om man fick ut väldigt mycket av varje kapitel man läste.

Hungerspelen

av Suzanne Collins

De flesta av er har säkert hört talas om den här dystopiska succéserien. Om Katniss som deltar i Hungerspelen, där man gör allt för att överleva. Spelen där 24 ungdomar, vissa mer barn än något annat, stängs in i en arena och bara en av dem kommer ut levande, vinnaren.

Det är något förvånansvärt uppfriskande med den här triologin om ett spel där barn dödar barn. För det är inte denna makabra akt som är det centrala, när man ser till hela triologin, utan anledningen bakom den. Det handlar om den styrande regering som använder dessa årliga hungerspel för att hålla invånarna i schack. Det handlar om en sextonårig flicka som offrar sitt liv för sin systers. Det handlar om att inte någonsin ge upp, att slåss in i det sista för det du tror på.

När någonting blir så där riktigt, riktigt populärt kan man ibland känna att man vill avskärma sig från det hela, att man inte vill vara delaktig i en sådan hypersensation. När det kommer till just Hungerspelen uppmuntrar jag dock er som tänker i dessa banor att tänka om, för böckerna är så relevant för den tid vi lever i och de är så bra skrivna, med ett högt tempo och skickliga lösningar, att man inte vill sluta läsa.

Imorgon när kriget kom

av John Marsden

Du vaknar upp en morgon och beger dig hemåt efter att ha spenderat några dagar campandes ute i naturen. När du väl kommer hem inser du dock att alla har försvunnit, det finns inte ett spår av liv. Elektriciteten är avstängd, djuren är döda eller fastbundna och det känns som om allting ekar. Medan du och dina vänner har varit på er campingresa har ditt hemland blivit invaderat och ett krig har utbrutit.

Det här är precis vad Ellie och hennes sex vänner återvänder till efter deras campingtur. Nu måste de göra allt de kan för att överleva i vildmarken, i dalgången som lokalbefolkningen kallar för Helvetet, samtidigt som de försöker ta reda på vad som har hänt med deras familjer. Resultatet av deras viljor, om överlevnad och hämnd, blir att gruppen av vänner slutligen övergår till en gerillagrupp. För läsaren innebär det action och spänning som man kan relatera till, även om man själv inte har någon direkt erfarenhet av krig, gerillagrupper eller ens camping, för den delen.

Många trodde nog att Telletubbies skulle bli mitt specialintresse när jag var liten. Jag var nämligen besatt av de små färgglada varelserna. Filmen ”God Jul från Telletubbies” producerades 1998 av EGMONT film och 2011 skänktes filmen till musett av Rosenkälla skolan i Nyköping.

I helgen fick jag höra om ett mycket charmigare specialintresse, tunnelbaneteater. För några år sedan fick en grupp ungdomar i Stockholm lust att förgylla vardagen med komik och dramatik på tunnelbanan.  Ungdomarna började träffas regelbundet och skrev ner scener som de sedan rollsatte. Statister och huvudpersoner som alla hade viktiga funktioner. De gick på vid olika stopp och spred ut sig i vagnen.  En av scenerna var ett drama som gick ut på att ett par gjorde slut mitt i morgontrafiken, en annan var en komisk scen om hur en person gav bort sin mobiltelefon till en främling och en tredje skildrade hur ett par med en ”skinkfetisch” långsamt placerade ut skinka i ansiktet på varandra.

Målet var ofta att väcka den trötta folkmassans uppmärksamhet och att få en reaktion. Vid ett tillfälle bestämde sig skådespelarna för att låssas förklara filmer för varandra problemet var bara att den som förklarade hade helt fel. ”Va har du inte sett Harry Potter?? Asså den om vampyrer” osv. Detta var helt klart den mest provocerande scenen enligt skådespelarna, få kunde låta bli att reagera.

Tunnelbanevagnarna ersattes med tiden av parker, torg, affärer, fester och så småningom teaterscener. Idag finns teaterintresset fortfarande kvar hos flera av gruppensmedlemar. 

Till detta tema har jag länge letat efter en riktigt speciell sysselsättning som jag intresserar mig för, men utan att finna något. Jag gillar att vara sysselsatt med att studera, jobba, fotografera samt umgås med vänner och detta ser jag, utan att vara likgiltigt, som något som kan liknas med majoriteten av alla andra närbelägna. Kanske har jag inte letat tillräckligt eller bara inte själv funnit intressen som jag själv tolkar som speciellt. Det blir ju lätt väldigt bekant och vanligt i ens egen uppfattning när det rör någonting som man själv sysselsätter sig med.

Jag har ett smått intresse för personer med specialintressen som bl.a. innefattar stora samlingar av olika slag. Dessa är oftast förbluffande då de kan vara mycket stora och kan bestå utav något som i andras ögon ses som skräp. Skräp kan det mycket väl vara men i en stor, påkostad och välsorterad samling tycks alla föremål få ett stort värde.

Detta kan självklart kopplas till en specifik samling som finns i Nyköping och i vilken jag hade äran att stöta på objektet på bilden. Det är alltid spännande att gå i Sörmlands Museums samling av föremål från förr. Varje liten sak har en historia och en funktion. Just föremålet på bilden är en så kallad ådersnäppare från 1800-talet. Detta lilla föremål, 12 x 4 cm, användes inom sjukvården för att tömma en människa på blod i tron om att denne då skulle tillfriskna. Detta gjordes då man trodde att en sjukdom hade uppkommit på grund av en obalans i de då fyra existerande kroppsvätskorna blod, slem, gul galla och svart galla. Tekniken slutade användas runt 1850 och 1952 skänktes denna till Sörmlands Museum.

Detta är en svensk kortlek från omkring år 1780. Den innehåller bara 42 kort – detta på grund av att det är en killelek (uttalas tjillelek). Detta kortspel, kille, har anor tillbaka till medeltiden i Frankrike men hade sin storhetstid i Sverige på 1750-talet. Det är ett av de äldsta fortfarande spelade kortspelen.

Mitt specialintresse är dock inte kortspel utan korttrick. Eller, det vore väl att ta i om jag påstod att jag fortfarande har det som ett stort intresse. Men för några år sedan, på högstadiet, var jag rejält fascinerad av olika sorters korttrick.

(När jag nu reflekterar över det kommer jag att tänka på hur mycket lättare det måste ha varit för mig att lära mig korttrick än det var för äldre generationer. Jag kollade bara på videor på Youtube. Var kom man åt den informationen innan internet fanns att fråga? I böcker, antar jag.)

Hursomhelst, korttrick var alltså mitt specialintresse under en lång tid. Sedan dess har andra intressen kommit och gått. Det är lustigt vad olika människor upplever som intressant. Det finns något härligt i en person som viger sitt liv åt ett specifikt intresse, som dessutom är lite udda. Man går sin egen väg och lever det liv man själv känner för att leva.

Personligen känns det som att jag växlar mellan olika intressen. Jag är inte säker på att jag funnit mitt ”livsintresse”. Fast, jag antar att få kan säga att de funnit sitt ”livsintresse”. Det gäller nog att göra det man tycker om i stunden – att inte tänka på vad man kan komma att tycka om i framtiden, och absolut inte reflektera över vad man borde tycka om.

Trots att världen ibland får en att tro det, så stämmer det inte: livet är inte en väg mot ett mål. Om man känner för det är det bara att ta av på nästa avfart, du kan vända helt om eller fortsätta framåt ett tag till. Livet är en roadtrip, och en roadtrip vore ingen roadtrip utan lite avvägar. Om korttrick är det man finner glädje i – plocka då upp en kortlek. Om du sedan tröttnar – lägg ner den igen. Svårare än så är det inte.

Jag tittar på den pråliga barnkälken från 1880 donerad till museet av Nan Sandahl.
Den är speciell.
En specialsparkcykel.
En våt dröm för någon med ett specialintresse för kälkar?

Mitt specialintresse är ord.
Jag älskar ord.
Att uttala dem, skriva dem, höra dem.
Att lära känna orden.

I mitt huvud bereder sig ett språkligt trassligt nät ut.
Varje gång ett nytt ord tar plats länkas det samman med alla andra ord som samsas där inne.
De hälsar på varandra, smakar på varandra och flätas ihop.
Säger: hej, du påminner om mig och ja, du liknar mig eller åh, du är min absoluta motsats.
Alla olika språk blir till ett språk i mitt huvud.
Och språket, orden, uttrycken.
De gör mig exalterad, intresserad, nyfiken, hungrig.
Orden tar mig överallt.
Tar mig igenom mig själv och ut till andra.
Vidare ut i universum.

Mitt specialintresse är att samla på ord.
Att kontinuerligt och alltid lära mig nya ord.
Använda orden på nya sätt, låta orden integreras med mig, med mitt, med min omvärld.
Och det bästa är.
Att det aldrig tar slut.
Jag kommer aldrig att ha samlat färdigt.

Orden i oändligheten.

Mitt speciella intresse, som är sådär typiskt mig och som beskriver mig lite extra bra är min svaghet för sötsaker och framförallt choklad i stooora mängder. Jag älskar ju choklad i alla möjliga former och smaker, det är något jag inte riktigt kan släppa och inte heller få nog av. Mina godiskvällar består mest utav choklad, det är sjukt vilket kärlek jag har till den. Gillar också att mixtra med just detta – vilket resulterar ett intresse för bakning. Jag älskar att testa på nya saker att baka och framförallt se vad som faktiskt passar ihop. Sedan om det blir lyckat alla gånger är ju en annan femma. Men jag älskar att baka, speciellt när det innehåller choklad.

Då tyckte jag denna spis som gavs in till museet från Bengt Olsson i Malmköping passade väldigt bra in, för det är ju lite svårt att baka utan en spis och ugn. Den är gjord utav plåt och trä vilket är lite speciellt till skillnad från idag. Sen ser också helt annorlunda ut om man jämför med dagens. Det är bland det roligaste med gamla saker – att se hur de utvecklats. Men detta gjorde verkligen så jag tänkte på mitt lilla intresse som innefattar bakning. Jag tycker det är riktigt kul och det är ännu roligare att baka till folk, sedan får man väl mest hoppas på att de uppskattas och går att äta, skämt å sido.

Jag kan tänka mig att mina kreativa bloggkollegor har en rad spännande specialintressen vid sidan av Youthhood. Att vara kreativ är dock något jag har svårt för. Jag har haft mina perioder där jag har försökt mig på diverse kreativa fritidssysslor, som gången jag försökte bli Photoshop-proffs eller gången jag införskaffade en mängd fina block och blyertspennor för min nya grej var att jag skulle superduktig på att sketcha. Nu visade det sig dock att det krävs engagemang som sträcker sig över en längre tid än en vecka för att man ska bli mer än okej på någonting, och ibland är det helt omöjligt – kreativiteten och engagemanget måste vara en naturlig del av dig.

Så det har visat sig att jag är för otålig för att bli riktigt bra på alla dessa kreativa grejer som jag så gärna skulle vilja klara av och vara duktig på. Men det betyder inte att jag inte kan tycka om att sätta mig och pillra med Photoshop lite då och då, om resultatet av redigeringen blir bra är dock en helt annan fråga. Men då gör jag det för att jag tycker det är kul, inte för att bli bäst. Ibland sipprar dock frustrationen över att inte vara lika bra, eller över att inte få bilden att se ut precis så som jag vill, fram och jag ger upp, upp, upp.

Så visst, jag har försökt mig på det mesta och inget har hittills riktigt passat mig – varken Photoshop eller sketchandet eller någon av de åtskilliga andra kreativa aktiviteter som jag försökt mig på – men det betyder bara att jag får fortsätta att leta. För jag tror att vi alla behöver något sätt att släppa lös på vår kreativa sida, hur liten den än är, men för att det ska vara till någon nytta ska det kännas som en naturlig del av dig och inte påtvingat bara för att du så gärna vill vara duktig. Det ska vara något som ger dig ett utlopp för kreativiteten, inte något som tvingar fram den.

På bilden ser du en resegrammofon från 1920-talet av märket Orion. Den hopfällbara grammofonen förvaras i en svartmålad trälåda med lock – som visade sig vara lite klurig att öppna – och givaren, Bengt Rönnberg, är övertygad om att de repor och slitmärken som finns på lådan kommer från cyklar som transporterat lådan till ”fäbodflickorna” under 1920- och 1930-talen i Ångermanland. Han berättade att ”fäbodjäntorna var populära, och grabbarna cyklade upp och hade med sig grammofonen”.

Jag har märkt en grej, en sak som jag verkligen lagt märke till och börjat fundera lite extra på. Det här med att modet från 80-talet kommer tillbaka, eller att gamla mönster på porslin eller krukor helt plötsligt kommer tillbaka till idag. Samma struktur, mönster och form på kläderna är det idag som det var då, samma mönster på gamla koppar kommer tillbaka. Det antika blir en del av nutiden helt enkelt. Jag tänkte lite extra på det när jag såg denna gamla servis som användes utav Ivar Alderstrand från Eskilstuna, jag har faktiskt samma mönster på porslin hemma hos mig som faktiskt inte alls är gammalt.

Gammalt blir nytt, det går runt och runt som ett evigt kretslopp. Modet är ett sådant bra exempel på detta, mycket som mina föräldrar hade på sig när de var unga är helt plötsligt på catwalken idag. Det är verkligen så typiskt att det man då började tycka var tråkigt, fult och blivit less på kommer åter igen och är det nya inne plagget. Jag tycker det är fascinerande och rätt roligt ändå, att vi inte riktigt släpper det historiska utan vi vill ändå ha kvar det band oss. Och att vi finner så pass mycket inspiration från dåtiden är något jag gillar skarpt.

När man ser på världen genom ett kaleidoskop ser allting bra tokigt ut, ofta är omvärlden inte ens igenkännbar. Genom att utnyttja kunskaper om speglar och reflektioner ser vi något utöver det vanliga, en värld med helt nya mönster skapas. Och är inte det rätt otroligt, en liten mackapär i form av en cylinder som lurar ögat och får oss att uppleva ”en helt ny värld”, för att citera Aladdin och Jasmine.

För att se in i framtiden har man genom tiderna använt sig av ett flertal olika föremål och knep. Vissa hävdar att det är stjärnorna som gör de riktigaste förutsägelserna om framtiden medan andra vänder sig till studier av handflator eller matematiska formler. Kikaren brukar fungera som en symbol för att ”se in i framtiden” men jag anser nog snarare att kaleidoskopet är en mer passande symbol. För framtiden är inte klar, inte tydlig för oss, och om vi skulle spana in i framtiden tror jag att världen snarare skulle kunna uppfattas som en rad främmande och abstrakta mönster, som ständigt förändras, än en klar bild lite längre fram i vårt synfält.

Kaleidoskopet på bilden är från 1943 och lämnades in till museet av Sten Oskarsson från Nyköping.

Med en vår utav jubileum och comebacks kommer gammal musik på nytt upp som högaktuellt i medier och på musiktjänster. Ju äldre banden är desto större plats tar nyheten.

Det band som ligger högst i relevans i Sverige bör vara The Rolling Stones som i sommar gör ett stopp i Sverige under deras europaturné. I det statuerandet är jag dock jävig då jag ska dit och lyssna, på ett band som 2012 firade 50 år.

Ett annat band som firade 50 år sedan sitt genombrott i USA är brittiska The Beatles som vars nu levande medlemmar, Paul McCartney och Ringo Starr, fångade världens uppmärksamhet med en hyllningskonsert med många olika artister å Beatles ära.

Listan på ånyo aktuella band och artister kan göras lång, världen firar rapartisten Nas 20 år gamla debutalbum Illmatic och sörjer samtidigt Nirvanas Kurt Cobain som för 20 år begick självmord.

Legendariska artisters liv återspeglas extra mycket denna vår och med avseende på det passar det bra med en bild som återspeglar en del utav Sörmlands Museums samling av speglar. Den stora spegeln kom i museets ägo genom en gåva 1952 i samband med invigningen av Gästabudssalen.

Får man bli stressad över vad man ska ha på sig på en väldigt stor dag som ligger minst två månader fram? Jag har i alla fall varit stressad i över två månader redan och när ni får reda på vad det var jag letade efter så kanske ni tycker att jag är lite töntig. Men det jag letade efter var något vitt och fint, något jag kan ha på min speciella dag, en väldigt speciell klänning med lite gulddetaljer!

Nej jag har inte letat efter min bröllopsklänning utan efter min studentklänning. Letat har jag gjort överallt, fått tips av andra och sett mina vänner hitta sina perfekta klänningar till den speciella dagen och bara blivit ännu mera stressad själv. Men så i en polsk butik i Warszawa som jag, Linnéa och Mamma av slump passerade, hittade jag min perfekta klänning!

Vad vill jag säga då med denna berättelse om hur jag hittade min vita klänning? Jo att man kan leta hur mycket som helst efter något, vara på spaning hur länge som helst men när man hittar det man alltid har letat efter så beror det ofta på slumpen. Slumpen är alltid bättre än spaning!

På NK 1939 var denna linnekostym inköpt, det var Anders Lybeck som bar denna kostym på ett bröllop när han var ung. Helt vitklädd och stilig föreställer jag mig Anders, men även att han hade det väl ställt vilket var tur för Anders under 1939.